Vad gör dom på banken efter tre?

Svaret, på denna urgamla filosofiska fråga, är enkelt här i USA. Dom jobbar.

Min bank, med det inte helt korta och smidiga namnet Oak Ridge National Laboratory Federal Credit Union, eller ORNLFCU om man så vill, har öppet 10-19 på vardagar och 10-17 på lördagar. Dom verkar ha insett här att banken är en serviceinrättning och om man inte har öppet när kunderna kan komma till banken, så byter kunden till en annan bank.

Öppettiderna är inte enda skillnaden mellan Sverige och USA när det gäller banker och finansiella transaktioner. En annan skillnad är att checkar används flitigt. Cash är inte king. Det är bankkort eller check som gäller. Och checkar när man ska betala sina räkningar. Någon motsvarighet till post- och bankgiro verkar det inte finnas. I vissa fall kan man gå in på en hemsida hos den man ska betala till och betala med sitt kreditkort, men det är ju inte jättesmidigt det heller, om man har många räkningar.

Nu har jag inte skaffat mig checkar än, utan jag kör med fattigmansvarianten, vilket är ”moneyorders”. Man går in på t.ex. en bensinmack eller Walmart och köper sig något som motsvarar en check. Och det är faktiskt inte speciellt dyrt. Sådär 40 cent kostar det och sedan kostar det ungefär lika mycket med ett frimärke, så att man kan skicka iväg sin pengaorder. I Sverige hade det väl kostat 40 kronor. Minst.

Överhuvudtaget tar dom förvånansvärt lite betalt här även på bankerna. Innan jag hade fått mitt betal- och bankomatkort, hade jag lyckats få lön. Jag tänkte att jag fick väl bita i det sura äpplet och göra ett kontantuttag över disk. Erfarenheten i Sverige är att så fort man närmar sig en banktjänsteman för att komma åt sina egna pengar så tar dom tämligen bra betalt för att lyfta ett finger. Men icke. Jag fick ut mina pengar och så vitt jag förstår så tog dom inte ett nickel för det. Samma sak när jag löste in en check från arbetsgivaren på pengar som jag skulle få tillbaka från utlägg som jag hade gjort. Hela beloppet rätt in på kontot bara. Ka-tjing!

Dessutom får man fortfarande något så märkvärdigt som 1% ränta på sitt transaktionskonto här borta. Bara en sån sak. I Sverige får jag 0,10% på mitt sparkonto där jag får göra sex uttag per år. Hurra!

Till skillnad från i Sverige så verkar dom nöja sig med att ta betalt för samma sak en gång. I Sverige betalar man en årsavgift för sitt betalkort och handlarna (d.v.s. kunderna) får sedan betala för alla kortköp som görs. Man betalar oskäligt mycket för fondförvaltning och betalar ännu mera dolda avgifter, eftersom fondförvaltaren betalar banken för alla transaktioner som görs. Och får man pengar via ett utbetalningskort så får man betala dyrt för att hämta ut pengarna, samtidigt som banken ligger på pengarna och tjänar ränta på dom.

Här verkar det som att bankerna faktiskt i stort sett tjänar pengar på mig genom att dom får ha tillgång till pengarna på mitt konto, som dom naturligtvis ser till att få en betydligt bättre avkastning på än det som dom betalar i ränta. Och de pengar banken tjänar på en ”moneyorder” kommer naturligtvis till stor del från att dom tjänar pengar på det belopp som jag betalat in, innan den som jag har betalat till hinner lösa in checken.

I USA verkar det alltså som att marknaden fungerar. Det vimlar av olika banker här, till skillnad från i Sverige. ORNLFCU är som ni kanske förstår inte någon gigantisk institution. En fungerande marknadsekonomi har sina fördelar, trots allt. Eller en fungerande reglerad marknad, för den delen. Det sämsta exemplet på den svenska blandekonomin, är nog de oligopolliknande marknaderna vi har inom olika områden. Det gäller dels bankmarknaden, men även exempelvis elmarknaden och andra avreglerade sektorer.

De fyra svenska storbankerna gjorde en vinst på ca 70 miljarder kronor förra året. Nästan 10 000 kr per svensk, alltså. Borde dom inte kunna pressa priserna lite?