30 augusti 2006

Olurad

Någon försöker skoja med mig. Jag har fått e-post från någon klåpare som försöker lura mig att gå in på en hemsida och lämna ifrån mig mina koder till Nordeas nättjänst. Det gick jag inte på.

Kunde bedragarna bara lära sig att skriva något sånär begriplig svenska, skulle dom väl kanske kunna lura någon, men det här var riktigt taffligt.

29 augusti 2006

I hetaste laget

Det är inte helt bekymmersfritt att försöka ägna sig åt någon slags konditionsträning i det här klimatet. När det är drygt 30 grader och en luftfuktighet som får tröjan att klibba bara när man står stilla i skuggan blir man inte sådär överdrivet sugen på att ge sig ut på ett löppass. Och det är väl inget som en fysiolog skulle rekommendera heller.

Visst kan man träna på gym. Det gör jag också, men det blir rätt tråkigt att gå dit hela tiden. Jag trivs bättre ute i skogen.

En annan taktik skulle kunna vara att vänta till senare på kvällen, men det hjälper inte mycket heller. Hemma i Sverige är det som varmast någon gång på tidig eftermiddag. Vid två eller tretiden, ungefär. Här däremot, är det förvisso varmt så det räcker redan vid den tiden, men sedan skruvar någon upp termostaten ytterligare och som varmast är det vid fem eller sex ungefär. Och inte svalnar det snabbt sedan heller direkt.

Ett annat bekymmer är åskoväder, som gärna dyker upp på eftermiddagen. Typiskt väder är varmt och soligt på förmiddagen och hett utav tusan och en åskskur på eftermiddagen. Och det är inga dåliga oväder heller. Det är av den typen som vi har i Sverige kanske en gång per år, eller vart annat år. Sådana har vi här varje vecka, i stort sett. Inte för att jag har något emot att träna i regn. Okej då, det är bättre om det inte regnar. Men det går bra i alla fall. När det åskar, blåser och fullständigt vräker ned som här, håller jag mig däremot helst inomhus.

28 augusti 2006

Det är bränslepumpen, Gerd

Det är visserligen "Det är vattenpumpen, Gerd" som Galenskaparna sjunger i TV-serien "Macken", men jag byter ut det mot bränslepumpen. Det var den som hade brunnit i fredags. Men nu går bilen igen!

25 augusti 2006

Oanständigheter

Femårsdagen av händelserna den 11 september närmar sig och här i USA kommer CBS att visa en omarbetad version av en TV-dokumentär - "9/11" - från 2002. Det har vållat viss uppståndelse. Filmen anses nämligen kontroversiell.

I filmen visas scener från World Trade Center med stressade och chockade människor. Och man skulle kunna tro att det var någon slags omsorg om privatlivet som gjorde det hela kontroversiellt. Men så är det inte riktigt. Det är nämligen publiken man vill värna om och framför allt de unga tittarna. Aha, tänker ni kanske, man vill inte att de stackars liven ska drömma mardrömmar om brinnande skyskrapor och störtande flygplan. Men så är det inte heller. Anledningen till att filmvisningen anses kontroversiell är nämligen det grova språket! De stressade människorna som springer omkring i paniken använder sig nämligen inte av ett speciellt vårdat tal, vilket jag tycker må vara dem ursäktat, utan svär som borstbindare när de i paniken försöker rädda både sitt eget och andras liv där i tumultet.

I synnerhet förekommer två "ord på fyra bokstäver" som man beskrev det på public service-radion i morse, "S-ordet" och "F-ordet". S-ordet är identiskt med det som presidenten nyligen använde när han oavsiktliget blev inspelad under en konversation med sin brittiske kompis Tony och sammanfattade läget i Libanon som "this sh-t" (vågar nog inte riktigt skriva ut det....). Dessa ord censurerades i många TV- och radiokanaler, men vissa var faktiskt djärva nog att sända ut det. Annars är det ganska ofta som man hör ett ”piiip” när någon säger något som inte lämpar sig för etervågorna.

Det är nämligen så här i frihetens hemland att om en radio- eller TV-kanal råkar sända ut något som inte anses anständigt så kan de få böta 325 000 dollar per oanständighet. Fram till i somras var summan bara en tiondel, men det ansågs inte avskräckande nog och krav på att öka bötessumman framfördes med kraft efter skandalen då Janet Jackson fick problem med scenklädseln och råkade (eller "råkade"?) visa en så kallad br:stv-rta i pausunderhållningen på Superbowl!

Nu kommer i alla fall CBS att visa dokumentären och med tanke på hur många gånger som det tydligen förekommer svordomar, så riskerar man att få böta en ansenlig summa.

Trubbel

Jaha, idag ville inte bilen starta. Jag var på väg hem från jobbet och gjorde ett stopp på vägen för att proviantera och när jag skulle åka vidare så ville inte bilhelvetet starta igen. Så det blev till att ringa efter bärgning och köra iväg vraket till verkstaden.

Killen som bärgade var en lustig individ och kan nog anses tillhöra kategorin "hillbillies" han också. Han hörde min brytning (svårt att missa...) och undrade varifrån jag kom och när jag berättade att jag kommer från Sverige (vilket han verkade blanda ihop med Schweiz) så förklarade han att han håller sig mest i Tennessee, men att han hade åkt "to the beach" en gång. Jag trodde att han skämtade först, så jag undrade om han hade varit i Europa någon gång. - Nej, jag har bara åkt "to the beach", blev svaret. "The beach" visade sig vara Charleston i grannstaten South Carolina. Han var väldigt trevlig i alla fall.

På måndag ska förhoppningsvis bilen rulla igen.

21 augusti 2006

Fall Creek Falls


Jag har klarat av två State Parks och en State Forest i helgen (vad det nu är för skillnad...). Som tidigare meddelats var jag i Big Ridge i fredags. I lördags var jag till Lone Mountain State Forest och sprang. På vägen tillbaka började åskan mullra och strax efter att jag kom tillbaka började det vräka ned.

I söndags åkte jag två timmar mot sydväst till Fall Creek Falls State Park. Parken gör skäl för det tautologiska namnet. Man skryter nämligen med det högsta vattenfallet i östra USA, 256 fot eller drygt 75 meter (bilden) och dessutom finns det ytterligare några vattenfall. Men eftersom jag återigen undkom åskan med en hårsmån efter min springtur i parken, så fick jag inte chansen att titta närmare på allt jag hade tänkt att se efter löpningen.

18 augusti 2006

Kantareller och bluegrass

Jag visste inte ens att det fanns kantareller i den här världsdelen! Men idag sprang jag på både herr och fru och hela familjen kantarell när jag var ute och tog mig en runda i Big Ridge State Park på kvällen. Angenämt! Jag tror mig ha läst någonstans att man får plocka bär och svamp till husbehov i Tennessees state parks, så jag riskerar förmodligen inte elektriska stolen.




Anledningen till att det blev just Big Ridge idag var annars att det var en bluegrass-festival där ikväll. Det var alls inget fel på banden, men det är nästan magiskt vad en halvdan ljudanläggning och trettio meters avstånd kan göra för att förstöra svänget i musiken. Folkmusik gör sig sällan bra ifrån stora scener. Jag ägnade mig istället mest åt att gå omkring och lyssna på buskspel. Det var tio band som skulle avverkas på fem timmar ikväll så det fanns en hel del spelsugna musiker på plats och det var fantastiskt mycket bättre att höra dom jamma i diverse tillfälliga konstellationer än att höra musikerna uppe på scenen.

Slående var annars, av sammansättningen på publiken att döma, att bluegrass fortfarande verkar vara en musik som framför allt tilltalar ”hillbillies”, d.v.s. en vit arbetarklass från Appalachernas landsbygd. Och det är ju därifrån den kommer ursprungligen. Det var flera hundra i publiken och jag såg inte en enda mörkhyad till exempel. Jag såg däremot en hopvikbar gungstol som såg ut som en vanlig campingstol förutom att den hade medar!


17 augusti 2006

Bättre två tvättbjörnar i containern än tre fåglar i spisen

Eftersom jag inte hade hört något av mina fåglar i spisen sedan i tisdags så öppnade jag spjället i dag med förhoppningen att ungarna hade flugit ut. Men ned från skorstenen kom ett fågelbo, tre döda fågelungar och ett större parti guano. En skorsten är uppenbarligen inte den bästa platsen för flyglektioner. Kanske jag skulle ha öppnat spjället tidigare och förlöst den kvittrande trion, men det är inte så lätt att veta om dom är redo eller inte för en flygtur.

Ett lyckligare öde mötte de vilsekomna medlemmar av den vilda faunan som jag och min kollega Don Todd räddade ur en sopcontainer igår. Det var Don som gjorde upptäckten när han tyckte att det levde om lite väl mycket i containern för att det skulle vara riktigt normalt. Nere i containern fanns två tvättbjörnar som försökte ta sig ut. I en räddningsoperation drog vi fram en stor gren från skogen och stack ned den i containern. Efter det tog det inte lång tid innan dom var ute.

Mindre förbarmande visade Don mot en copperhead-orm som befann sig utanför vår lilla fältstation på ORNLs område i måndags. Kopparhuvudet är en av de två giftiga ormarna som finns i mina trakter. Man mår tydligen rätt risigt om man blir biten, så man vill helst inte ha dom alldeles inpå knutarna. Efter att ha gjort bekantskap med herr Todd dröjde det därför inte länge innan ormen fick bekanta sig med sin skapare.

13 augusti 2006

Paw svenska

Jag hittade en otroligt rolig liten bok i en bokhandel igår: ”Swedish phrase book & dictionary”. Där finns allt vad man behöver för att klara sig på resa i ”Svairryeh” och man anger även hur man ska uttala alla ord med korrekt amerikanska brytning!

Nödvändiga fraser på campingplatsen är exempelvis ”marken air fur hawrd” och ”vaar kun yaag faw taag paw butaangaas?”. Och vill man besöka ett idrottsevenemang kan frasen ”air det nawgon footbools-match paw lurdag” bra att plocka fram. Man kan naturligtvis få problem med bilen och kan då behöva säga saker som ”benseenen air slewt”, eller ännu värre ”beelen churdeh paw may”.

Andra nyttiga fraser är ”Yaag behurver mediseen mot baaksmella”, ”Nair gawr tawget til Seundsvall”, ”Yaag haar baara den tilawtna ransoonen” , ”Nateurligtvees” och ”Yaag furstawr inteh mewcket svenska”

För den som besöker en restaurang kan följande ord vara användbara: “Churt-beullar, ”Shinkaa”, ”Veet-lurk”, ”Flesk-churt”, ”Yoortroon-sewlt” ”Url paw beurk”, ”Kawka-kawla” och”Hahlstrad forel mehd fairskpotahtihs”

Och skulle någon undra om man har läst svenska länge kan man alltid svara ”Yaag air new-burryareh”

10 augusti 2006

Paprikaodlare

Jag har aldrig försökt mig på att odla paprika förut, men det går tydligen det också. Nu börjar det mogna!

05 augusti 2006

Orienterings-VM

Orienterings-VM är över. Det blev ingen jättesuccé för svenskarna. Ett guld allt som allt och det var Emil Wingstedt som tog det på sprintdistansen. Som vanligt. Jag har även följt amerikanerna lite grann under VM, framför allt på herrsidan, eftersom det är där mina konkurrenter springer. Och det blev ingen succé för USA heller. På samtliga distanser blev alla USA-löpare utslagna med bred marginal i kvalloppen där det gällde att placera sig bland de 15 bästa bland 40 löpare i något av tre kvalheat. Det blev nästan uteslutande placeringar runt 30 för amerikanerna. Den enda som med lite god vilja kan sägas ha varit nära är OK Linnés Boris Granovskiy som var 20:e man på sprinten. På stafetten i dag kom USA på placering 28. Det var i nivå med tidigare VM-resultat och ett resultat ungefär som jag hade väntat mig. De bästa amerikanerna är nämligen inte speciellt mycket bättre än jag själv har jag upptäckt.

Kvalresultat från VM
Medeldistans
A
1. Matthias Merz SUI 28.40
15. Philippe Adamski FRA 31.47
33. James Scarborough USA 39.36

B
1. Jarkko Huovila FIN 27.26
15. Rob Walter AUS 31.22
34. Boris Granovskiy USA 41.21

C
1. Thierry Gueorgiou FRA 27.00
15. Tomas Kuzminskis LTU 30.06
32. Clem McGrath USA 39.36

Långdistans
A
1. Jani Lakanen FIN 58.21
15. Zoltan Denes HUN 1.10.35
32. Clem McGrath USA 1.26.00

B
1. Valentin Novikov RUS 1.00.52
15. Andrei Zhundravlev BLR 1.11.14
27. Eddie Bergeron USA 1.22.47

C
1. Anders Nordberg NOR 1.00.55
15. Vitek Pospisil SVK 1.10.05
25. Eric Bone USA 1.18.07

Sprint
A
1. Emil Wingstedt SWE 13.55
15. Marcin Richert POL 16.09
20. Boris Granovskiy USA 17.17
B
1. Daniel Hubman SUI 14.11
15. David Shepard AUS 15.37
34. Eddie Bergeron USA 21.17

C
1. Fabian Hertner SUI 15.11
15. Axel Fischer GER 16.27
34. Eric Bone USA 21.13