Återvändan

Dags att börja tänka på återfärden till Sverige så smått. Min första seriösa jobbansökan har just passerat svenska tullen enligt trackingservicen hos US Postal Service. Det är ett jobb på SLU i Uppsala med ett års förordnande. Återstår bara att se om jag har någon chans att få det.

värme och kyla

Stora temperaturskillnader just nu. I morse skrapade jag rutorna på bilen, men mitt på dagen var jag utomhus i T-shirt. Temperaturen lär ha varit uppe i 19 grader i skuggan på eftermiddagen. Fascinerande att det kan variera så mycket.

Planer för Nordkarolina

Till helgen blir det orientering igen! Den här gången blir det Durham, North Carolina. Förhoppnignsvis blir det lite bättre terräng än förra årets tävling i samma delstat som var årets besvikelse, eftersom det mest handlade om att forcera rododendronsnår på en rätt taskig karta.

Förra helgen kombinerade jag orientering och dans. Nu har jag gjort misstaget att leta upp den lokala dansklubbens hemsida för att se om det var något på gång i helgen. Och jösses, det var det verkligen! The Boilermaker Jazz Band spelar i Durham på lördag kväll! Ett av de bästa "dansbanden" i hela landet.

Så att dansa eller inte dansa - det blir frågan. Det är på lördagen det är världsrankingtävling, så man kanske inte behöver satsa så hårt på söndagen ändå...

Vintern rasat...

Vid fyratiden i morse kom våren till Oak Ridge! Det var nämligen då jag vaknade av att tredje världskriget utbrutit mellan två luftmassor. Kung Bore försvarade sig tappert, kraftigt understödd av Tor med sin hammare, men när dagen grydde hade lugnet lagt sig och den tropiska luftmassan hade besegrat den arktiska.

Den senaste månaden har det varit mestadels klart och kyligt, med nattemperaturer inte sällan nedåt 8 minus och dagstemperaturer i trakten av nollan eller kanske 5 plus. Men idag var det värmebölja och försommarkänsla. På eftermiddagen steg temperaturen till och med strax över 20 grader och jag var utomhus och arbetade i kortärmat.

Karta och resultat

Här är kartan från helgens orientering, med mina vägval. Det var kartbyte halvvägs och jag fick bara med mig ena kartan hem, så det blev lite kladdigt. Varv ett inritad med rött och varv två inritad med violett.

Det var på det hela taget ett bra lopp. Jag bommade nian på grund av att jag tappade riktningen in mot kontrollen och sprang ned och tittade i fel sänka. Dessutom tog jag ett riktigt dåligt vägval till trean när jag försökte undvika klättring genom att runda den stora ravinen, vilket bara resulterade i mer stigning än vad jag hade fått med ett vägval rakt på, eftersom jag ändå inte hade behövt klättra upp på andra sidan ravinen. Nu vann jag faktiskt den sträckan ändå, så det kan inte ha kostat så väldigt mycket tid trots allt.

Det var kanske mitt bästa lopp i USA hittills, men jag blev rätt överraskad av resultatlistan, eftersom det visade sig att jag vann med 17 minuter! Det kändes som att det skulle kunna räcka till seger, men jag hade räknat med betydligt jämnare lopp.

Atlanta avklarat

Tiilbaka från Atlanta efter en riktig höjdarhelg. Dans, orientering, dans och dans blev det.

Orienteringstävlingen på lördagen gick bra. Bommade nog inte mer än ca 30 sekunder och det kändes bra att springa. Åtminstone där det var flackt. Uppförsbackarna kändes tyngre, men det har väl något med gravitationen att göra antar jag. Så det är nog fullt normalt. Jag har inte sett några resultat än, eftersom jag smet hem medan de flesta var kvar i skogen och arrangören har inte fått upp något på internet än. Det kändes som väldigt enkel orientering om man bara behärskar höjdkurvor, eftersom det mest handlade om att navigera in på rätt jätteås eller i rätt jättesänka. Sikten var helt enorm, eftersom det var gles storvuxen lövskog utan löv, så tittade man bara upp var det bara att hålla full fart.

Dansandet var också kanon, med bra lärare från Los Angeles och New York. Dessutom Sugar Sullivan, en gammal dam på 76 år som var en av de bästa dansarna under slutet av 40-talet och 50-talet.

Atlanta nästa...

Ibland kan man inte bestämma sig. Nu i helgen är det både en orienteringstävling och en danstillställning i Atlanta. Jag hade svårt att bestämma mig, så jag anmälde mig till bägge.

Planen är att jag drar iväg fredag kväll och dansar på kvällen. Sedan springer jag tävling på lördag förmiddag. Sedan dans igen på lördag eftermiddag och kväll och hela söndagen. Står över söndagstävlingen den här gången.

Det ska i alla fall bli trevligt att komma ut och göra orienteringspremiär för året! Förra året vann jag tävlingen och vi får väl se om jag lyckas upprepa det. Svåraste konkurrenter verkar bli Vladimir Gusiatnikov och storbloggaren Michael Eglinski, som är rankade 14:e respektive 20:e på den officiella USA-rankinglistan.

Också kanske det blir en tur till IKEA för att proviantera förstås.

Proggradio?

Hörde just en snutt av "Boeves psalm" med den gamle proggaren Lars Hollmer på public service-kanalen på radion!

Att man kunde få höra Lisa Ekdahl på en dansställning är väl kanske inte helt överraskande, men Lars Hollmer på amerikansk radio! Jösses! Hur tog sig den hit!

Galleriagång

Amerikanska gallerior är gigantiska och kallas för "malls". Vi höll till i en lokal inne i en sådan mall när vi hade danslektioner i helgen. Vi började på förmiddagen strax innan butikerna öppnade. Och det var en intressant upplevelse måste jag säga.

Inne i gallerian var det nämligen redan en hel del folk som uppenbarligen varken var butiksägare, anställda eller vaktpersonal, men som vandrade omkring med bestämda steg. Varv efter varv. Samma personer kom tillbaka igen med jämna mellanrum. En ensam äldre herre i träningsoverall spatserade omkring med en väldig frenesi, medan en grupp av tre mödrar under konstant pratande drog runt varsin barnvagn i ett mer makligt tempo. Ett medelålders par tog det också lite lugnare, men återkom också flera gånger utanför dansstudion. Alla ägnade sig åt den i Amerika uppenbarligen populära motionsformen "mall walking"!

Hade det varit spöregn eller smällkallt hade jag förstått det. Jag vet folk som har sprungit intervaller i Akademiska sjukhusets kulvertar när det varit riktigt kallt i Uppsala, även om jag inte har gjort det själv. Men framför allt på söndagen var det ett riktigt kanonväder. Strålande sol och plusgrader. Det var så att man fick lust att åka iväg till någon state park i stället så att man kunde tillbringa dagen utomhus. Och där inne gick dom omkring varv efter varv...

Uppenbarligen, enligt skylten som jag fotograferade fanns det till och med en "mall walking club" i den här gallerian! Ingen orienteringsklubb i Tennessee, men annars finns det tydligen klubbar för alla intressen!

Ett bra litet dussin

Ikväll var jag på konsert i Knoxville. Dirty Dozen Brass Band från New Orleans. Ett ovanligt fåtaligt dussin får man säga. Åtta personer nämligen. Inte riktigt traditionell New Orleans-jazz, men med vissa inslag åt det hållet och med en del influenser från modernare jazz, (som jag inte riktigt förstår mig på).

Bra var det i alla fall!

Nashville

Då var jag tillbaka från Nashville. Jag kom hem sent söndag kväll, efter en intensiv vecka av dansande. Lektioner på dagarna med Ramona Staffeld från New York som blev världsmästare i lindy hop för några år sedan. Och dans till storband och diskjockeys på kvällarna och nätterna. Vi var ungefär 70 pers, huvudsakligen från sydöstra USA och det var en trevlig tillställning på det hela taget.

Jag gjorde dessutom debut i Jack and Jill-tävlingssammanhang, som verkar vara ett stående inslag på den här typen av evenemang. Det innebär att man anmäler sig individuellt och blir ihoplottad i par med någon som man eventuellt aldrig har dansat med tidigare. Helt enligt förväntningarna blev jag utslagen i kvalomgången där jag fick dansa med tre olika partners. Men det var roligt att vara med i alla fall. Dom som gick vidare till finalen var riktigt duktiga allihopa.

Lisa Ekdahls gamla landsplåga "Vem vet" verkar för övrigt vara en välspelad låt bland dansarna i Nashville. Jag hörde den spelas två gånger och folk verkade känna igen den. Även folk från andra ställen faktiskt. Vet inte hur den har tagit sig över till USA, men den fungerar utmärkt att dansa till i alla fall!

Packad och klar!

Helgen kommer att tillbringas i Nashville. Det blir en hel helg med lindy hop. Danskurs på dagarna och social dans på kvällarna och nätterna. Svettning tillhör en av mina större talanger här i livet, så jag hoppas att de 29 t-shirtsen och skjortorna som jag just packat ned kommer att räcka! Det börjar på att se lite tomt ut i garderoben.

Superbowl

Sitter och slötittar på Superbowl. Dom spelar i fyra gånger 15 minuter, men vid det här laget har dom hållit på i dryg tre timmar och det är inte slut än. Det bara fortsätter och fortsätter. Mycket pauser, spelavbrott och reklampauser. Spekulationerna har pågått mycket längre än så. Det har pratats Superbowl på radion hela veckan när man än har lyssnat. Åtminstone har det känts så.

Indianapolis leder i alla fall just nu och ser ut att vinna. Kvartsbacken i Indianapolis heter Peyton Manning, som är den spelare som man har orerat allra mest om på radion. Han verkar vara en stor profil och är faktiskt f.d. spelare i Tennessee Volunteers, vilket är Collegelaget från Knoxville. Collegefotboll är för övrigt också stort här bort och Volunteers har ett jättestadium inne i centrum som tar bra många tusen. Och det brukar vara fullsatt.

Jag blev rätt förvånad när jag hörde talas om hur man utser de nationella mästarna i Collegefotboll. Då använder man nämligen ett märkligt system, där man blandar in både spelresultat och omröstningar. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det fungerar, men det verkar i alla fall vara så pass komplicerat att ingen vet hur det går till. Och att rösta fram en mästare i idrott tycker jag strider mot själva kärnan i idrotten. "Må bästa laget vinna" sägs det ibland, men jag tycker tvärt om att charmen med idrott är att bästa laget inte altid vinner. Och man ska i alla fall spela om saken, och inte rösta! Även om man inte nödvändigtvis måste hålla på att spela i fyra timmar.

Snökaos

Idag utbröt snökaos. Vi hade nämligen ett par centimeter snö på marken i morse. Skolorna stängda och folk som inte tog sig till jobbet.

Nu blev det faktiskt mindre snö än väntat. Man hade nämligen pratat om upp emot tre-fyra tum med nysnö. Nästan en decimeter alltså. Hade varit intressant.

Lokalpolitiska förvecklingar

Lokalpolitiken i Tennessee kan vara rätt underhållande. Efter lokalvalet i höstas har Tennessees högsta domstol kommit fram till att Knox county har en begränsning på två mandatperioder för de flesta av de politiska posterna. Det röstade man nämligen om 1994 i ett val där det verkar ha varit något oklart vad man egentligen röstade om. Någon begränsning genomfördes aldrig efter folkomröstningen, vilket man alltså skulle ha gjort enligt domstolsbeslutet. Det innebar att en 12 lokalpolitiker nu måste bytas ut och vakanta platser ska enligt reglementet tillsättas av county commission (ungefär kommunfullmäktige efter vad jag förstår). En delikat detalj var då att 8 av platserna som skulle bytas ut fanns bland de 19 ledamöterna i county commission själva.

Tillsättningen av platserna skedde igår och det sändes direkt i radio. Det började bra med att en ny sheriff valdes. En sådan tillsätts nämligen genom val här. Sedan gick man vidare med att tillsätta en county clerk, vilket är någon slags verkställande byråkrat. Det gick smidigt, men den nyvalde var en av de sittande medlemmarna i county commission. Efter en förvirrad diskussion kom man så fram till att den nye county clerken inte längre kunde rösta, så nu var det 18 stycken som skulle rösta om sina 8 efterträdare. Upplagt för ett oavgjort resultat alltså. En ny ledamot i county commisssion lyckade man i alla fall tillsätta smidigt och enkelt. Men sedan tog det stopp.

Efter att ha eliminerat ett antal kandidater till platsen i fjärde distriktet fanns det till slut bara två kandidater kvar att välja på och i en omröstning dem emellan blev det 9 för den ene och 8 för den andre. En ledamot valde nämligen att lägga ned sin röst. Men det krävdes ändå 10 röster för att man skulle kunna ta beslut eftersom man måste ha en majoritet. Man röstade igen. Samma resultat förstås. 9 mot 8. Låst läge. Man bestämde sig för en paus i fem minuter, varefter det föreslogs att man skulle flytta frågan till slutet av dagordningen. Detta skulle kräva 2/3 majoritet. Det gick inte igenom. Ny omröstning och 9 mot 8 igen. Ytterligare en paus. När den var slut hade det faktiskt skett en förändring. Man hade nämligen lyckats övertala ledamoten som röstade blankt. Det var inte längre 9 mot 8. Nu var det 9 mot 9! Man röstade en gång till och minsann, det var fortfarande 9-9. Efter att ha tagit en paus röstade man i alla fall igenom att flytta valet till slutet av dagordningen och man kunde därmed fortsätta med övriga val.

De andra valen gick faktiskt rätt bra och man lyckades välja in både en son och en hustru som efterträdare för sig själva. Innan man gick tillbaka till fjärde distriktet igen tog man i alla fall en paus och de aderton tågade ut. Man var väl borta i sådär tio minuter och tillbaka igen tågade så nitton ledamöter! Ersättaren för county clerken hade nämligen låtit sig sväras in under kuppartade former under pausen och kunde därmed rösta. Diskussion uppstod naturligtvis och några var ganska så upprörda. En av kandidaterna till den vakanta platsen insåg i alla fall att slaget var förlorat och drog sig ur valet och den andre kandidaten kunde därefter väljas.

Helt klart stort underhållningsvärde på den radiosändningen.