Safari?

Rena safarituren på dagens löprunda. Först en skunk fem meter från stigen (var snäll nu - jag är inte farlig...!), en stund senare en tvättbjörn i ett träd på nära håll och strax därefter en uggla som svepte fram en meter över huvudet på mig.

Balboahelg

Den här helgen var det danskurs igen. Inte Lindy hop den här gången heller faktiskt, utan Balboa. Det är swingdans det också och inte lika obskyr som Peabody, som jag var iväg och dansade för några veckor sedan i Asheville (utan N). Swingkatten i Uppsala håller kurser i Balboa till exempel.

I helgen var det Nashville (med N den här gången) med ett par av landets bästa Balboadansare och dito lärare, så jag tyckte att det var dags att äntligen lära sig dansen på allvar. Ett av mina problem är att komma till och dansa, eftersom Balboa främst utförs till snabba låtar och jag gillar att dansa snabbt i Lindy hop, så det blir liksom aldrig tillfälle. Dessutom dansar jag mycket bättre Lindy än Balboa så det är mer tacksamt att dansa Lindy. Men Balboa verkar rätt kul det också om man bara lär sig lite mer avancerade turer. Det är samma grupp av människor som dansar Balboa som håller på med Lindy hop och det är samma musik, så det är rätt bra att kunna.

Eftersom det är många som reser runt till diverse olika evenemang runt om i regionen och det är samma människor som dansar Lindy, var det många gamla bekanta som dök upp i Nashville i helgen, vilket var trevligt. Och lärarna var det i alla fall inget fel på. Den manlige läraren David Rehm är en liten tunn kille som alltid bär kragen på skjortan uppfälld, vilket gör att han ser ut lite grann som Drakula, men dansa kan han verkligen, vilket även gäller för hans partner för helgen, Kate Hedin, båda från Baltimore i Maryland. Deras förmågor kan beskådas i videon nedan. (Beskåda och försök räkna ut grundsteget!)

Nästan som en svensk sommar

Hade nästan glömt bort hur det känns att inte gå omkring i en fuktig bastu så fort man sticker näsan utanför dörren. Men i helgen var det nästan svenskt väder. Kvicksilvret höll sig på rätt sida om 30 gradersstrecket och framför allt var det inte så förtvivlat fuktigt och kvavt ute. Det var nästan lite kyligt att äta frukost ute på baksidan på morgonkvisten! Kändes skönt. Och det kändes faktiskt inte ens som om man skulle kvävas under löppassen heller. Nästan som hemma.

Peabody och Charleston

Tillbaka efter en danshelg i Asheville i North Carolina, på andra sidan Smoky Mountains. Jag har provat på danserna Peabody och Charleston, två danser från 20-talet. Charleston var en föregångare till Lindy hop och dansas på stället, så den var jag lite bekant med sedan tidigare, medan Peabody är mer av en ”ballroom”-dans. ”Den snabbaste dansen på två ben” som instruktörerna kallade den, vad dom nu menade med det. Men man rör sig i alla fall snabbt genom lokalen och grundsteget består av löpning framåt för herren och löpning bakåt för damen.

Dansen lär vara uppkallad efter en mytisk mr Peabody, som hade en så stor kroppshydda att han var tvungen att ändra på sättet att dansa, med damen vid sidan av sig istället för framför, för att få plats med magen. Det lär vara okänt vem denne herre egentligen var, men han måste ha varit ganska så vältränad i alla fall, för dansen kräver viss kondition.

På Savoy ballroom i New York och andra ställen lär det ha arrangerats tävlingar i Peabody, där det gällde att ta sig fram så fort som möjligt över dansgolvet och jag ställde upp i helgens Peabody-race, men jag och min partner blev utslagna redan i kvalheatet. Jag tror nog att jag är bättre på längre distanser även i Peabody.

I vanlig ordning var det kurs på dagarna och socialt dansande på kvällarna. En liten överraskning var att en av Lindy hop-dansarna från Uppsala dök upp på dansen på lördagskvällen. Hon är visserligen från USA från början, så skulle det vara någon från Uppsala som dök upp så vore det väl hon, men ändå. Första gången jag träffade henne var på samma kurs som jag på danslägret i Herräng 2001. Med på samma kurs, var även han som var orsaken till att hon flyttade till Sverige senare. Men den här helgen var hon tillbaka i hemlandet för att hälsa på och hade tydligen bott i Asheville en period.

Peabody och Charleston var lika roligt som det ser ut och jag hoppas att det blir någon möjlighet att lära sig mera.

Ett exempel på både Peabody och 1920-tals Charleston finns i den här filmen, där våra lärare för helgen, Chad och Midori dansar båda danserna.

DJ igen

Jag var discjockey igen i veckan på onsdagsdansen i Knoxville. Det är rätt kul faktiskt. Dessutom blir det så mycket bra musik att dansa till om man får bestämma själv...

I helgen åker jag till Asheville, North Carolina på danskurs. Charleston och Peabody den här gången, två danser från 20-talet, som verkar skojiga. Rapport kommer efter helgen.

Här är veckans set från Knoxville, lite svenskt, lite danskt och en smula norskt...:

On the Sunny Side of the Street – Duke Heitger and his Swing Band
Threehanded woman – Jazz Five
Vem vet – Lisa Ekdahl
Bei mir bist du shoen – The Pfister Sisters
I wanna be like you – Jazz Five
Mambo no 5 – Lou Bega
Minor Swing – Boilermaker Jazz Band
Panic – The Puppini Sisters
Volga Boatman – BBC Band
Regntunga skyar – Arne Domnérus Orkester
Tempation – Lu Watters’ Yerba Buena Jazz Band
Wrapping it up – Svend Asmussen Quartet
High Self Booze – Eilen Jewell
Oh Yeah – Big Bad Voodoo Daddy
Love me or leave me – Nina Simone
Red, Red Robin – Rosie Flores
I mean it’s just too bad – Lightnin’ Wells & Taj Mahal
Walk Away – Tom Waits
All shook up – Bob Scobey’s Frisco Band
Bop, goes my heart – Lawrence Welk and his Champagne Music
The music goes ‘round and around – Louis Prima
Topsy – Allan Vaché Sextette
Blue Skies – Pasadena Roof Orchestra
Cigarett – Bo Kaspers Orkester
Wade in the water – Tommy Dorsey Orchestra
San Fransisco Bay Blues – – Lu Watters’ Yerba Buena Jazz Band
Don’t go away nobody – Boilermaker Jazz Band
Vise Frå Utanmyra – Hilde Louise Asbjørnsen

Olika nivåer

Jag kikade just på den senaste rankinglistan från USAs orienteringsförbund. Och jag ligger fyra just nu! Dom är faktiskt nästan häpnadsväckande dåliga här borta. I Sverige har jag lagat rätt stadigt runt placering 300 eller så de senaste tio åren och med tanke på att USA har drygt 30 gånger större befolkning än Sverige, så borde jag ligga på en placering runt 10 000 om det vore samma konkurrens i USA som i Sverige.

I början av augusti är nästa tävling för mig. Colorados femdagars i Klippiga bergen. Då blir det orientering på hög nivå i alla fall. En bra bit över 2000 meter, nämligen.