25 oktober 2007

Sista dansen

Det var sista onsdagsdansen för mig i Knoxville igår. Jag har fått många goda vänner i dansklubben i Knoxville och kommer att sakna dom när jag åker hem. Och igår blev jag riktigt rörd. Dom kommer nog att sakna mig också, verkar det som. Dels fick jag mig en dans tillägnad mig, där jag fick stanna i mitten av en stor ring och dansa en liten stund med var och en, vilket är det sedvanliga sättet att fira någon, så det hade jag nog räknat med. Men dessutom var det ett litet gäng som hade ordnat en liten svensk afton som överraskning för mig. Det var visserligen inte torsdag - det visste dom också - men dom serverade i alla fall ärtsoppa och pannkaka med lingonsylt på dansen. Det hade jag definitivt inte räknat med!

20 oktober 2007

En uppförsbacke, en nedförsbacke och en björn!

Ibland känns uppförsbackarna långa när man springer! Det gjorde det idag. Men det hade sin förklaring. Backar på över en kilometer är inte så vanliga. Och då menar jag inte i horisontell ledd, utan räknat i stigning

Det blev ett löppass som jag har tänkt på länge idag, när jag tog en sista utflykt till Smoky Mountains innan jag reser hemmåt. Start strax utanför turistfällan Gatlinburg och sedan en klättring upp till toppen på MtLeconte. Enligt min topografiska karta startade jag på 2525 fot över havet (770 meter) och toppen på MtLeconte ligger på 6593 fot (2010 meter). En klättring på drygt 1200 meter alltså! Och lite höghöjdsträning längst uppe på köpet.



Det var en väldigt behaglig tur faktiskt, vilket det kanske inte låter som. Totalt mätte rundan 24 kilometer enligt min GPS, så det innebär en lutning på 10%, vilket inte är så förfärligt. Det var dessutom strålande höstväder och jag tog det lugnt och fint och hade kameran med mig, så det var sannerligen ingen plåga! Smoky Mountains i full höstprakt är inte så tokigt heller faktiskt!

Som extra bonus fick jag dessutom se en björn! Det hade ju varit ännu häftigare om jag hade stött på den när jag sprang, men riktigt så roligt var det inte. Jag såg den i ungefär två sekunder när den sprang över vägen, när jag körde till parkeringen för att parkera bilen. Några andra måste ha sett den ett längre tag, för det var en liten kö med runt tio bilar framför mig, med folk som hade stannat mitt i vägen och satt och spanade upp mot skogen. När det plötsligt sprang en nalle över vägen förstod jag varför! Den var rätt liten och väldigt svart. (Det är väl därför dom heter svartbjörnar antar jag). Innan jag hade fattat att det var en björn, så var den redan inne i skogen igen på andra sidan vägen. Bildbevis saknas alltså. Men det var ju roligt att se den i alla fall.

Några andra bilder från utflykten serveras däremot nedan.











16 oktober 2007

Amerikansk radio

Amerikansk radio är inte riktigt som svensk. Inte alla kanaler i alla fall. Det finns visserligen ett oändligt antal kanaler som spelar populärmusik och reklam i ungefär lika delar, precis som i Sverige. Men förutom alla dessa är det i vanliga fall fyra olika kanaler som jag rattar in. Dels är det WDVX som spelar mycket Bluegrass och amerikansk folkmusik, dels är det WNOX som visserligen också sänder reklam halva tiden, men däremellan sänder politiskt konservativ pratradio, som man kan häpna över. Jag har skrivit tidigare om Rush Limbaugh som orerar mellan 12 och 3 på eftermiddagarna. Råkar jag hålla med honom någon enstaka gång är det nästan oroande.

Den kanal som jag lyssnar mest till och som är klart bäst här i Östra Tennessee är WUOT som är public service-kanalen. Normalt är det en rätt bra kanal som liknar P1 på morgonen och eftermiddagen, med nyheter och nyhetsprat, medan den liknar P2 mitt på dagen och på kvällarna då man sänder klassisk musik och jazz. För tillfället är det däremot nästan hopplöst att lyssna eftersom dom just nu har sin insamlingskampanj, vilket dom har under en vecka en gång i halvåret. Och då sänder man inte mycket annat än pratprogram som går ut på att man ska skänka pengar till driften för kanalen.

Slutligen finns det WYFC, som ingår i Bible Broadcasting Network (BBN) och som sänder fundamentalistradio för en kristen publik. Men jag brukar tjuvlyssna ibland och förundras. Ofta är det undervisning om diverse avsnitt i bibeln och det är nästan alltid en bokstavstolkning som gäller för BBN-predikanterna. Ett favoritprogram är Creation Moments som är ett litet kort program på ett par minuter, som sänds dagligen som alltid går ut på att evolution är fel och kreationism är rätt. Det brukar gå till så att man börjar med att presentera några fantastiska, förmodligen korrekta, observationer från naturvetenskapen. Idag handlade det om migrerande fjärilar som flyttar mellan Mexico och Canada, vilket ju faktiskt är häftigt! Men sedan argumenterar man alltid något i stil med att "tänk att de dumma ateisterna inte kan inse att något så fantastiskt inte kan ha skapats av naturen själv". Dagens program kan alltid hittas på nätet eller senare i arkivet. Det finns en del häpnadsväckande små godbitar där kan jag lova!

11 oktober 2007

Äntligen!

Nej, det handlar inte om Nobelpriset i litteratur. Det gäller vädret. Äntligen har det blivit svalt! Idag låg topptemperaturen på 18 grader. Tidigare tror jag inte att det har varit knappt någon dag när det inte har varit över åtminstone 25. Och gärna över 30. Men nu går det att andas igen! I morse var första gången på flera månader som jag satte på mig en långärmad tröja.

Det var lite svalare en period när föräldrarna var här för några veckor sedan, men sen hettade det till igen. Några kvällar har visserligen varit behagliga, men annars har det varit svettigt. Mina föräldrar hade för övrigt en annan syn på temperaturerna när de var här. Medan dom tyckte att det var väldigt varma och behagliga kvällar, tyckte jag att det var skönt med så svala och behagliga kvällstemperaturer.

Men nu får vi hoppas att sommaren är slut för den här gången! Höst i Tennessee är betydligt behagligare.

08 oktober 2007

Den springande hästen

Vi hade kulturfestival på jobbet med mat och underhållning av olika slag.

Det vimlar av kineser och andra asiater på bygget så dom hade en del aktiviteter för sig. Bland annat kunde man få sitt namn skrivet på kinesiska. Mitt namn, med symbolerna för "Ma" och "Ts" ser ut som på bilden. Och det lär betyda "running horse" eller "springande häst", alltså. Det var i alla fall vad dom sa.

03 oktober 2007

Etta på topplistan!

Jag hittade den senaste rankinglistan från USAs orienteringsförbund. Och se vem som just gick upp i topp!

Rank Name Class Score Time # of Events
1 Mats Froberg OK Linné M-21+ 105.29 71:14 9
2 Nick Duca Stars M-21+ 103.98 72:08 4
3 William Hawkins CSU M-21+ 101.02 74:14 5
4 Eddie Bergeron SVO M-21+ 100.97 74:17 10
5 Jon Torrance OOC M-21+ 99.06 75:43 20
6 John Fredrickson HVO M-21+ 98.00 76:32 16
7 Rune Strandberg NTNUI M-21+ 96.78 77:30 4
8 Sergey Velichko CTOC M-21+ 96.11 78:02 6
9 Wil Smith Falcon M-21+ 95.83 78:16 8
10 Eric Bone COC M-21+ 95.71 78:22 7

02 oktober 2007

Filmtajm

Jaha, då finns man på Youtube.



Jag börjar allra längst bak så jag syns inte mycket de första trettio sekunderna, men håll ut så kommer jag flygande längst ut i vänster bildkant efter dryga halvminuten

01 oktober 2007

Danstävling i Nashville!

I helgen var det dans igen! Harvest Moon Melee i Nashville. Det var lagtävling, så det var någon slags tävlingsdebut i dans för min del. Det var vårt lag från Knoville, två lag från Nashville, två från Atlanta, ett från Orlando, Florida och ett från Durham/Raleigh i North Carolina som drabbade samman.

Vi har tränat i ett par månader till och från och förra veckan blev det varje kväll och jag tycker att det blev rätt skapligt till slut. Vi var rätt nöjda hela laget, i alla fall, även om vi inte placerade oss bland de tre bästa, vilket var det enda som annonserades på plats i Nashville i helgen. Fullständiga resultat ska redovisas vad det lider, så jag får återkomma i ämnet.

Det var egentligen fem grenar. Först var det vår koreograferade dansrutin som vi har slitit med länge, sedan ett mer improviserat Charleston-jam och ett dito Lindy hop-jam, där medlemmar i lagen turades om att dansa. Åtta 8-or i taget, om man snackar lindy hop-språk, två fraser om man pratar musikspråk och sådär en 15-20 sekunder om man snackar vanligt språk. Sedan var det nästa lags tur att skicka in ett annat par. Jag var inne två gånger i vardera jammen (med fingrarna i syltburken kanske man kan säga på svenska?) . Charleston kändes inget vidare, men Lindy hop gick någorlunda, men förhoppningsvis inget som hamnar på Youtube.

De två återstående grenarna var en s.k. Jack & Jill där man paras ihop med en potentiellt okänd partner. Från ett annat lag i det här fallet. Det var tre olika heat med många par uppe på golvet samtidigt, så det var mest som att dansa vilken dans som helst. Jag vet inte riktigt hur domarna bedömde det hela, men det var rätt kul i alla fall.

Sista deltävlingen var en icke-swing dans, där vi slumpmässigt tilldelades en dans. Vårt lag fick rullskridsko-disco (utan rullskridskor) och mosh pit (punk/ska)! Inte riktigt våra normala danser om man säger så, men det var definitivt mer humor än allvar över den sista grenen, om det inte varit det tidigare.

Förutom tävlingarna var det dessutom danskurs på dagarna både lördag och söndag, men uppvisningsdans som tema. Och naturligtvis socialt dansande på kvällar och nätter efter tävlingarna. Så det blev en rätt hård helg fysiskt trots allt.

Vann tävlingen gjorde Big George från Atlanta (se videon). Det laget består delvis av folk som man träffar på som lärare om man åker iväg på danskurser, så det är rätt hög nivå på dom. Deras rutin ligger redan på Youtube, så den visas här. Vi hamnar väl där också vad det lider antar jag. Återkommer med det också.