Tågordning

Det finns dåliga tågkommunikationer av olika slag. I Kina verkar man just nu ha tappat bort ett tåg-set med Nordkoreas diktator Kim Jong Il. (Se DN-notis) Shit happens!

Mellan min hemstad Nynäshamn och Stockholm tar det fortfarande lika lång tid som det gjorde 1909. En timme på sex mil, nämligen. Men DN skriver idag även att det, som det verkar, till slut blir en utbyggnad till dubbelspår så att tågen i alla fall kan mötas mer än på ett par ställen på sträckan. Banverket har tidigarelagt en utbyggnad med ett par år. För Nynäshamns kommunalråd Ilja Batljan, som saligförklarades efter att Nynäsvägen - den gamla livsfarliga enfiliga vägen mellan Stockholm och Nynäshamn - började byggas ut, betyder det ännu ett steg mot helgonförklaring.

Här i Oak Ridge är dock tågkommunikationerna ännu sämre. Det går överhuvudtaget inte att ta sig hit på järnvägen. Och knappast med buss heller. Dom enda bussar jag har sett i trafik har varit skolbussar. Det är som i resten av landet, med andra ord. En gång i tiden var dock USA en järnvägsnation, men efter vad jag har hört så köpte bilindustrin upp järnvägslinjerna efter andra världskriget, bara för att sedan lägga ned dom. Det vet jag inte om det stämmer, men det skulle ju kunna vara sant i alla fall...

Hur som helst så går det inte ens att ta sig till Chattanooga, femton mil söder om Oak Ridge, med Chattanooga Choo Choo längre. Men man kan ju i alla fall lyssna på den gamla låten.