Kantareller och bluegrass

Jag visste inte ens att det fanns kantareller i den här världsdelen! Men idag sprang jag på både herr och fru och hela familjen kantarell när jag var ute och tog mig en runda i Big Ridge State Park på kvällen. Angenämt! Jag tror mig ha läst någonstans att man får plocka bär och svamp till husbehov i Tennessees state parks, så jag riskerar förmodligen inte elektriska stolen.




Anledningen till att det blev just Big Ridge idag var annars att det var en bluegrass-festival där ikväll. Det var alls inget fel på banden, men det är nästan magiskt vad en halvdan ljudanläggning och trettio meters avstånd kan göra för att förstöra svänget i musiken. Folkmusik gör sig sällan bra ifrån stora scener. Jag ägnade mig istället mest åt att gå omkring och lyssna på buskspel. Det var tio band som skulle avverkas på fem timmar ikväll så det fanns en hel del spelsugna musiker på plats och det var fantastiskt mycket bättre att höra dom jamma i diverse tillfälliga konstellationer än att höra musikerna uppe på scenen.

Slående var annars, av sammansättningen på publiken att döma, att bluegrass fortfarande verkar vara en musik som framför allt tilltalar ”hillbillies”, d.v.s. en vit arbetarklass från Appalachernas landsbygd. Och det är ju därifrån den kommer ursprungligen. Det var flera hundra i publiken och jag såg inte en enda mörkhyad till exempel. Jag såg däremot en hopvikbar gungstol som såg ut som en vanlig campingstol förutom att den hade medar!