30 december 2006
28 december 2006
På västfronten intet nytt....
24 december 2006
God jul!
21 december 2006
Man ska inte ropa hej...
Ingen Sverigeresa den här gången heller. Tiden blir för kort för att hinna boka tid på ambassaden och hinna få själva visumet i passet. Det här med att få visum är inte lätt!
Så jag spenderar ytterligare nästan 400 dollar på straffavgifter för ombokning och planerar hemresan till 8 januari i stället. Tredje gången gillt får man hoppas!
19 december 2006
15 december 2006
Julen är räddad
14 december 2006
Baktankar
Tror faktiskt att jag fick till det. Kakan verkar i alla fall ätlig.
12 december 2006
Rymd-TV
Ikväll har jag kikat lite på NASAs direktsändning där Christer har varit ute och mekat på rymdstationen. Det kanske inte är överdrivet spännande att se någon som lossar på bultar, men det är i alla fall fascinerande att se på TV direkt "från jymden"!
Ett litet steg för mänskligheten. Ett stort steg för Christer Fuglesang!
10 december 2006
Chattanooga, tur och retur

Lördagskvällen tillbringade jag på ”Shirley’s Dance Club” där årets upplaga av evenemanget ChattaAtlNashKnoxNoogaVille gick av stapeln. Idén med ChattaAtlNashKnoxNoogaVille är att dansare från Atlanta, Nashville och Knoxville åker till Chattanooga och dansar en kväll. I Chattanooga finns så vitt känt en enda Lindy Hop-dansare (ack, ett sådant öde i en pardans!), men staden ligger i mitten av den triangel som de tre övriga nämnda städerna bildar. Det var en trevlig kväll i alla fall och för egen del behövde jag inte ta bilen hem mitt i natten eftersom jag tagit in på stans billigaste motell för min lilla helgtripp.
Idag, söndag, fullbordade jag helgen genom att vara med i ett evenemang som multisportklubben i Tennessee arrangerade och som bestod av en primitiv form av orientering på motsvarande topografiska kartan. Det finns kanske visst hopp för Tennessee ändå! Nio kontroller hade man hängt ut och kontrollerna fick tas i valfri ordning. Topografin liknade den jag besökte under lördagen och det var en del klättringar i branta sluttningar. Det som vi oftast kallar multisport kallar dom ”Adventure racing” och det var förvisso ganska äventyrligt att ta sig ned mot bäcken i botten av dalgången! Själva orienteringsmomentet var väl kanske inte så där väldigt upphetsande men det var spektakulär natur så det var roligt trots allt. Jag avverkade banan på lite drygt en och en halv timme, vilket verkade imponera på arrangören i alla fall.

På vägen hem passerade jag Dayton och passade på att beskåda platsen för den ökända Scopes Monkey Trial 1925 där skolläraren John Scopes dömdes för att ha undervisat om evolutionen. Det är väl mitt sätt att turista till makabra platser antar jag.

07 december 2006
Rasregistrering
Jag tror dessutom att jag redan har deklarerat mig som vit en gång innan jag började! Och det har inte skett någon förändring sedan dess, vad jag har märkt i alla fall.
03 december 2006
Uppdateringar...

För ytterligare några veckor sedan tillbaka var jag till Atlanta och dansade. Jag hittade den här videon med Skye Humphries och Frida Segerdahl som var lärare under helgen. Det här är nog den bästa videon av Lindy Hop i "normalt" tempo som jag har sett. Annars finns det en del videor att hitta på nätet med imponerande dans i högt tempo med mängder av akrobatik, men det här är utan några halsbrytande luftfärder och i ett tempo som även jag dansar någorlunda behagligt till. Men det är oerhört musikaliskt och väl utfört.
(Klicka på kartan respektive videon för att titta närmare!)
Rush Limbaugh
Jag lyssnar en hel del på radio här borta, dels på SR via nätet och dels på National Public Radio direkt via etervågorna. Men ibland händer det att jag rattar in den konservativa pratradiokanalen som sänder från Knoxville. Det finns nämligen en kanal här som mest sänder program med konservativa radiopratare som håller låda och käbblar med lyssnare.
Och kungen av den här genren heter Rush Limbaugh. Han har sitt program mellan 12 och 15. Själv lyssnar jag på FM-bandet på jobbet, men det sägs att det i stort sett är tack vare honom som AM-bandet fortfarande är vid liv här borta och han drar miljontals lyssnare över hela landet. Och det är ofta som man hör hans namn nämnas som en viktig deltagare i den politiska debatten. För egen del lyssnar jag mest för att försöka förstå mig på hur konservativa amerikaner fungerar.
Det ska sägas att karln är inte korkad och han har en imponerande koll på fakta, faktiskt. Han kan nästan alltid diskutera vad som helst med sina lyssnare i direktsändning och förefaller oftast att vara påläst. Men han är konservativ som jag vet inte vad! Och han står för en kritik av Bushregeringen från höger och anklagar allt som oftast republikanerna för att överge sina konservativa värderingar. Vilket var anledningen till att republikanerna förlorade kongressen i valet enligt honom. Även om jag inte håller med om mycket av vad han säger, så är det faktiskt någorlunda underhållande. Han är väl medveten om sin egen betydelse och skryter gärna om det, men har ändå något slags självironi och en bufflig humor som gör det hela uthärdligt.
I Sverige nämndes han en del i pressen för en dryg månad sedan, när han kritiserade och närmast hånade den parkinsondrabbade Michael J Fox som stödde demokraterna och embryonal stamcellsforskning i valdebatten. Just embryonala stamceller är ett ämne han har ältat mycket på sistone. Annars är det diverse ämnen han pratar om. Växthuseffekten har han inte mycket till övers för och kvinnor, svarta, homosexuella, spansktalande är inte direkt några grupper han stödjer. Muslimerna får också sina fiskar varma, kan man lugnt säga. Lägre skatter och en minimal statsapparat är däremot frågor han brinner för. Ett ständigt återkommande tema är att han anklagar övriga media för att gynna de liberala ståndpunkterna, medan han själv står för en rättvis och balanserad syn på vad som händer i världen. Jag håller inte riktigt med! Men Rush Limbaugh är i alla fall ett intressant amerikanskt fenomen.
30 november 2006
Språkkunskaper
Jag har en dansande kamrat – Dave- som jag träffar då och då som har lärt sig en fras på svenska av en annan svensk som han är bekant med. Det verkar som att vår landsman haft lika dåligt inflytande på Dave, som min holländske före detta kollega på SLU har haft på mig. ”Jävla skit!” är den enda fras han kan. Men den använder han å andra sidan desto flitigare. Han kombinerar dessutom glatt två av kategorierna ovan och hälsar mig alltid med ett utrop när vi träffas – Jävla skit, Mats! Jävla skit!
Man kanske får vara glad att det är så glest med svenskar här i Tennessee ändå...
26 november 2006
Anmäld till marathon
Det är en rätt kuperad bana. Segrartiderna de tidigare två åren har varit ca 15 minuter över vinnarnas respektive personbästa. För mig blir det mitt första marathon, så jag får väl satsa på att ta mig i mål på en tid som jag kan slå senare.
22 november 2006
Fånge i Amerika
Jag har nämligen inte fått mitt visum förlängt än, så åker jag ut finns det stor risk att dom inte släpper in mig i landet igen. Jag är inte illegal invandrare. Ansökan är inskickad och det duger för att stanna. Men det duger inte riktigt för att komma tillbaka igen.
Hade sett fram emot att komma hem i en vecka. Men det får bli en annan gång. Jag har biljetter till jul, så då får vi hoppas att visumet har kommit i alla fall.
20 november 2006
Snö
19 november 2006
Långväga gäst
15 november 2006
Orientering i New Jersey
Anledningen till att jag akte till New Jersey, var att springa hostens enda orienteringstavling for min del. Borjade dock tvivla pa min orienteringsformaga nar jag svangde vanster pa motorvagen ut fran Newarks flygplats. Vilket betyder mot New York city! I rusningstrafik pa en fredag. Jo-jag-tackar-jag! En dryg timme senare var jag pa ratt kurs igen och passerade skyltarna mot flygplatsen. Puh!
Sjalva orienteringen gick dock betydligt battre. Jag kande mig inte direkt i mitt livs form, efter en liten forkylning tidigare i veckan. Terrangen var i alla fall lattlopt. Valdigt flackt, men med knahogt ris, som amerikanerna kallade for blueberry. Om det var blabar, sa bekraftar det i alla fall teorin om att allt ar stort i det har landet for det var knahogt ris att ta sig fram i mest hela vagen. Jag knegade pa och undvek storre misstag, men pa slutet av banan blev jag trots det upphunnen med 6 minuter av Oli Johnson, brittisk landslagslopare pa arbetsresa i USA, som passade pa att springa tavlingarna han ocksa. Trodde inte att mitt lopp skulle racka speciellt langt, men jag blev faktiskt tvaa efter mr Johnson, men han vann pa 36 minuter, medan jag hade 43 minuter pa de 7.5 kilometrarna sa jag var i alla fall rejalt slagen.
Pa sondagsmorgonen kande jag mig ganska elandig och det kandes mycket tveksamt om jag skulle lyckas ta mig runt 14 kilometer, men val ute i skogen kvicknade jag till och jag kryssade fram i nagorlunda fart. Ett par minuter bom blev det, och jag landade till slut pa fjarde plats.
Klart battre resultat an vantat bada dagarna och det var trevligt att springa tavling i flack terrang i USA for en gangs skull. Hittills har jag bara sprungit tavlingar i kuperad terrang. Kartan hade till och med Upplandsekvidistans, 2,5 meter, sa det kandes nastan som hemma.
Livet ar fullt av sammantraffanden och nar jag slog mig ned for att ata spaghetti pa flygplatsen, inser jag att vid bordet framfor mitt sitter Jorgen Martensson, 80 -och 90-talens store gigant, och konverserar med fyra andra orienterare fran Norge och Sverige! Det visade sig att dom var pa vag hem fran en resa i Sydamerika, med Brasiliens 5-dagars som framsta mal. Det innebar i alla fall att jag fick trevligt sallskap i flygplatsbaren i en timme medan jag vantade pa mitt forsenade flygplan tillbaka till Knoxville.
Aterkommer forhoppningsvis med kartor (och prickar) senare!