Kanonorientering i Surebridge

Helgens orientering var den klart bästa som jag har upplevt i USA! Helt fantastisk terräng och en alldeles utmärkt karta, trots att den inte har uppdaterats på nästan 15 år! Både terräng och karta var fullt i klass med de bästa områdena i Sverige, så det var väldigt roligt att springa. Dessutom var det ett riktigt superväder så det var enbart trevligt.

Jag kämpade med att bli frisk från en förkylning i tid för tävlingarna och jag hann väl nästan i alla fall. Det kändes att det var något som tog emot på lördagen, men jag lufsade i alla fall runt i ett rätt makligt tempo och koncentrerade mig på att orientera rätt istället. Och det lyckades jag väldigt bra med. Orienteringstekniskt var det ett mycket bra lopp. Och farten var kanske inte riktigt så dålig som det kändes för jag lyckades vinna loppet med fyra minuters marginal och jag hade faktiskt bästa sträcktid på en långsträcka med mestadels stiglöpning.

På söndagen kände jag mig betydligt piggare i benen och kunde springa med full fart. Orienteringen gick i stort sett lika bra till 17 av 18 kontroller. Till 8:e kontrollen gick det däremot fullständigt åt skogen och jag tappade nästan sju minuter på den sträckan. Jag förstår fortfarande inte hur jag lyckades komma dit jag gjorde. Jag skulle bara följa en stig, korsa en bäck och vika upp på nästa berg. Men på något sätt lyckades jag springa för långt på stigen. Jag förstår inte riktigt hur jag lyckades tillbringa så lång tid på fel berg för den delen heller, men tappade tid gjorde jag i alla fall. Resten av banan gick i alla fall bra och jag sprang i mål på fjärde plats, fem minuter efter Wil Smith från Kanada. Fru Smith – Katarina – före detta landslagslöpare från Sundsvall vann för övrigt damklassen både lördag och söndag och hade i stort sett samma tid per kilometer som jag båda dagarna.

Det är alltid fascinerande hur mycket folk med svensk anknytning som man träffar på orienteringstävlingar här borta. Jag känns som at jag träffar minst en ny person att prata svenska med på varje tävling jag åker till. Den här gången var det flera stycken som jag inte har träffat förut: Katarina Smith från Sundsvall och Kanada, Pia Kivisäkk från Tullinge och Boston, och Lisa Carr, en amerikansk tjej från Texas med ättlingar från Uppland som hade bott i Skåne och som pratade perfekt svenska samt Stefan Bergström i H50 från Västmanland som bott i Kanada i många år. Dessutom är det många av amerikanerna som har varit över till Sverige och sprungit orienteringstävlingar. Det är rätt vanligt att dom springer i svenska klubbdräkter. Jag såg till exempel Södertälje-Nykvarn, Stockholms OK och en gammal Fyrismalmströja den här gången. På lördagskvällen var jag dessutom med och spelade kubb, vilket inte är något som amerikanerna normalt gör, men det var en av deltagarna som hade varit över till Sverige och sprungit O-ringen och blivit biten av spelet och köpt med sig ett set hem till USA. Jag invigde mitt nya tält den här helgen, (inköpt på Internet från ett företag i Texas). I tältet bredvid mitt bodde det en herre som undrade om det möjligen var ett Hillebergtält, vilket jag kunde bekräfta. Det visade sig att han var en före detta elitlängdskidåkare från Kanada och berättade att han hade minsann varit på Hillebergfabriken i Östersund. Han brukar visst åka och hälsa på Thomas Wassberg i Åsarna då och då. Dessutom hade han bott och tränat några månader i Ludvika!

Länk: Resultatlista




Foton är tagna av Eddie Bergeron.