Lindy on the rocks

Onsdag kväll och fredag ägnade jag alltså åt orientering. Fredag kväll och lördagen ägnade jag åt dans. Lindy hop den här gången (och inte Balboa som härom sistens, trots att jag alltså var i Rocky Mountains...), så ordningen är återställd. "Lindy on the rocks" hette evenemanget. I vanlig ordning socialt var det dansande på kvällarna och nätterna och lektioner på dagtid.

Jag hade anmält mig till avancerad nivå (det fanns en masternivå också för de riktiga storfräsarna), så jag fick börja med någon slags audition där alla fick dansa och bli granskade av lärarna så att alla höll en rimlig nivå. Jag tror att de flesta, om inte alla, klarade sig. Enbart att ha en sådan granskning gjorde nog att det blev en viss självgallring bland de som anmälde sig. En lektion blev det också på fredagen innan kvällen fortsatte med socialt dansande, varvat med diverse tävlingar. Jag ställde upp i "Jack & Jill" där man paras ihop med slumpvis utvalda partners. Och helt enligt planerna blev jag utslagen i kvalomgången.

Lite oväntat träffade jag på en annan Uppsaliensare som jag aldrig träffat förr. Dessutom en tjej som håller på att doktorera på Institutionen för Geovetenskaper på Uppsala Universitet, där jag läste min grundutbildning. Det finns visst Uppsaladansare både här och där. Senast träffade jag på en annan i North Carolina!

Lördagskvällen var en höjdare, med ett band som spelade under den tidiga kvällen, d.v.s. fram till midnatt. Efter det flyttade tillställningen till en annan lokal och dansandet fortsatte till 4 på morgonen. Jag har nog sällan sett så många dansare av så hög klass samtidigt. Att bara sitta och titta på när helgens lärare och de andra svängde loss på dansgolvet var stor underhållning. Riktigt imponerande är det när det utbryter ett jam, då ett par i taget dansar och resten står och hejar på tills nästa par tar över och försöker att göra något ändå häftigare än paret innan. Etiketten och den allmänna säkerheten säger att man inte gör några akrobatiska luftsprång när man dansar mitt bland folk på dansgolvet, men när det uppstår ett jam passar dom på och plockar fram de mest halsbrytande turerna. Jag har varit med själv i Knoxville, men här var det inte riktigt på min nivå, om man säger så.

Evenemanget fortsatte på söndagen, men själv tog jag mig direkt från lördagens sena dans (eller strängt taget söndagens tidiga) till flygplatsen och begav mig till Tennessee. Jag sov gott på planet, men var ändå lagom trött när jag kom hem.