I försvunna orienterares spår

Det har tydligen funnits orienterare i Tennessee en gång i tiden. Jag hittade en karta med en bana från 1974 på det amerikanska orienteringsforumet Attackpoint för ett tag sedan. Det var i en diskussion om för svåra banor i ungdomsklasserna och banan från Tennessee framhölls som det stora skräckexemplet. Banan skulle vara ”gul ” enligt det amerikanska systemet, vilket motsvarar klasserna H14 och D14. Och sannerligen, det var ingen lätt bana! Jag har sett några svåra ungdomsbanor från 1970- och 80-talen i Sverige (av någon anledning är flera av dom från Ludvikaklubbarna Grangärde OK och Ulriksbergs IK…), men den här banan var nog nästan snäppet värre.

Idag sprang jag banan. För första gången i Tennessee faktiskt, så hittade jag fossil ute i skogen när jag tog mig upp för backen till tredje kontrollen i en bäckravin. Det skulle ha kunna varit kvarlämningar från de sista fallna orienterarna i Tennessee, men det var några ännu äldre och förmodligen lika utdöda arter som såg ut som de havstulpaner man kan stöta på i kambrosiluravlagringar i Sverige. Jag lyckades i alla fall göra ett rätt bra lopp på den gula banan och sprang på i ganska bra tempo och tog mig runt på 53 minuter och var rätt sliten efteråt. Jag undrar vad HD14-löparna från 1974 hade för tider? Om dom kom runt överhuvudtaget?

Här är banan med mitt GPS-spår.