30 december 2006
28 december 2006
På västfronten intet nytt....
Inte mycket att rapportera om just nu. Jag har haft en lugn jul här i Tennessee. Lite lugnare än vad jag hade tänkt mig faktiskt, eftersom jag fick en smärre julförkylning och mest har hålllit mig stilla och läst böcker och löst sudoku istället för att springa omkring i skogen. Rätt skönt att bara ta det lugnt ett par dagar faktiskt.
24 december 2006
God jul!
God jul från Ekåsen! Här är det just nu -1C och "underkyld dimma" enligt uppgift på nätet! Jag visste ärligt talat inte att det fanns något sådant, men det är nog det närmaste en vit jul vi kommer i år. Det ska bli sol och +13C, senare under dagen.
21 december 2006
Man ska inte ropa hej...
...förrän man kommit över Atlanten!
Ingen Sverigeresa den här gången heller. Tiden blir för kort för att hinna boka tid på ambassaden och hinna få själva visumet i passet. Det här med att få visum är inte lätt!
Så jag spenderar ytterligare nästan 400 dollar på straffavgifter för ombokning och planerar hemresan till 8 januari i stället. Tredje gången gillt får man hoppas!
Ingen Sverigeresa den här gången heller. Tiden blir för kort för att hinna boka tid på ambassaden och hinna få själva visumet i passet. Det här med att få visum är inte lätt!
Så jag spenderar ytterligare nästan 400 dollar på straffavgifter för ombokning och planerar hemresan till 8 januari i stället. Tredje gången gillt får man hoppas!
19 december 2006
15 december 2006
Julen är räddad
Nu lär mitt visum vara beviljat, så nu kan jag snart både lämna landet och ta mig tillbaka igen! Det återstår bara att få visumet i handen, men det verkar i alla fall som att julen är räddad. Landar på Arlanda på julaftons morgon.
14 december 2006
Baktankar
Har just bakat en saffranskaka till morgondagens jullunch på jobbet och det krävde ett visst mått av tankearbete. Mycket enhetsomvandlingar blev det nämligen, eftersom jag använde mig av ett svenskt recept. Deciliter mjölk och mjöl till Cups, gram saffran till ounces, hekto margarin till pounds och Celsius till Farenheit för ugnstemperaturen. Bakpulvret däremot skyfflade jag i på frihand och äggen kommer faktiskt i samma enhet som i Sverige!
Tror faktiskt att jag fick till det. Kakan verkar i alla fall ätlig.
Tror faktiskt att jag fick till det. Kakan verkar i alla fall ätlig.
12 december 2006
Rymd-TV
Äntligen! får man väl säga om Christer Fuglesang efter 17 års anställning som astronaut. Han är förmodligen en av de få personer som lyckats bli kändis genom att INTE ha varit i rymden. Det var så länge sedan som 1996 som SVT sände Percy Tårar, komdediserien om astronauten Christer Fuglesang som aldrig kom iväg till rymden!
Ikväll har jag kikat lite på NASAs direktsändning där Christer har varit ute och mekat på rymdstationen. Det kanske inte är överdrivet spännande att se någon som lossar på bultar, men det är i alla fall fascinerande att se på TV direkt "från jymden"!
Ett litet steg för mänskligheten. Ett stort steg för Christer Fuglesang!
Ikväll har jag kikat lite på NASAs direktsändning där Christer har varit ute och mekat på rymdstationen. Det kanske inte är överdrivet spännande att se någon som lossar på bultar, men det är i alla fall fascinerande att se på TV direkt "från jymden"!
Ett litet steg för mänskligheten. Ett stort steg för Christer Fuglesang!
10 december 2006
Chattanooga, tur och retur
Det blev en utflykt till Chattanooga i helgen. Chattanooga ligger drygt 15 mil söderut, alldeles på gränsen mellan Tennessee och Georgia. I lördags bestod turistandet av en springtur i South Cumberland State park. Den delen av parken som jag var i består av en djup kanjon som skär in i Cumberlandplatån, så det blev en rejäl klättring upp- och nedför sluttningen. Men det var det värt och jag fick uppleva ytterligare en bit imponerande Tennesseenatur. Här en bild på Ranger falls inne i parken. Vi har som synes haft det kallare i Tennessee än i Sverige den senaste veckan!
Lördagskvällen tillbringade jag på ”Shirley’s Dance Club” där årets upplaga av evenemanget ChattaAtlNashKnoxNoogaVille gick av stapeln. Idén med ChattaAtlNashKnoxNoogaVille är att dansare från Atlanta, Nashville och Knoxville åker till Chattanooga och dansar en kväll. I Chattanooga finns så vitt känt en enda Lindy Hop-dansare (ack, ett sådant öde i en pardans!), men staden ligger i mitten av den triangel som de tre övriga nämnda städerna bildar. Det var en trevlig kväll i alla fall och för egen del behövde jag inte ta bilen hem mitt i natten eftersom jag tagit in på stans billigaste motell för min lilla helgtripp.
Idag, söndag, fullbordade jag helgen genom att vara med i ett evenemang som multisportklubben i Tennessee arrangerade och som bestod av en primitiv form av orientering på motsvarande topografiska kartan. Det finns kanske visst hopp för Tennessee ändå! Nio kontroller hade man hängt ut och kontrollerna fick tas i valfri ordning. Topografin liknade den jag besökte under lördagen och det var en del klättringar i branta sluttningar. Det som vi oftast kallar multisport kallar dom ”Adventure racing” och det var förvisso ganska äventyrligt att ta sig ned mot bäcken i botten av dalgången! Själva orienteringsmomentet var väl kanske inte så där väldigt upphetsande men det var spektakulär natur så det var roligt trots allt. Jag avverkade banan på lite drygt en och en halv timme, vilket verkade imponera på arrangören i alla fall.
På vägen hem passerade jag Dayton och passade på att beskåda platsen för den ökända Scopes Monkey Trial 1925 där skolläraren John Scopes dömdes för att ha undervisat om evolutionen. Det är väl mitt sätt att turista till makabra platser antar jag.
Lördagskvällen tillbringade jag på ”Shirley’s Dance Club” där årets upplaga av evenemanget ChattaAtlNashKnoxNoogaVille gick av stapeln. Idén med ChattaAtlNashKnoxNoogaVille är att dansare från Atlanta, Nashville och Knoxville åker till Chattanooga och dansar en kväll. I Chattanooga finns så vitt känt en enda Lindy Hop-dansare (ack, ett sådant öde i en pardans!), men staden ligger i mitten av den triangel som de tre övriga nämnda städerna bildar. Det var en trevlig kväll i alla fall och för egen del behövde jag inte ta bilen hem mitt i natten eftersom jag tagit in på stans billigaste motell för min lilla helgtripp.
Idag, söndag, fullbordade jag helgen genom att vara med i ett evenemang som multisportklubben i Tennessee arrangerade och som bestod av en primitiv form av orientering på motsvarande topografiska kartan. Det finns kanske visst hopp för Tennessee ändå! Nio kontroller hade man hängt ut och kontrollerna fick tas i valfri ordning. Topografin liknade den jag besökte under lördagen och det var en del klättringar i branta sluttningar. Det som vi oftast kallar multisport kallar dom ”Adventure racing” och det var förvisso ganska äventyrligt att ta sig ned mot bäcken i botten av dalgången! Själva orienteringsmomentet var väl kanske inte så där väldigt upphetsande men det var spektakulär natur så det var roligt trots allt. Jag avverkade banan på lite drygt en och en halv timme, vilket verkade imponera på arrangören i alla fall.
På vägen hem passerade jag Dayton och passade på att beskåda platsen för den ökända Scopes Monkey Trial 1925 där skolläraren John Scopes dömdes för att ha undervisat om evolutionen. Det är väl mitt sätt att turista till makabra platser antar jag.
07 december 2006
Rasregistrering
Idag har jag fyllt i ett formulär från min arbetsgivare där dom frågar vilken ras jag tillhör. Som svensk får man ju kalla kårar och kommer att tänka på rasbiologin som tillämpades i Europa under första halvan av 1900-talet.
Jag tror dessutom att jag redan har deklarerat mig som vit en gång innan jag började! Och det har inte skett någon förändring sedan dess, vad jag har märkt i alla fall.
Jag tror dessutom att jag redan har deklarerat mig som vit en gång innan jag började! Och det har inte skett någon förändring sedan dess, vad jag har märkt i alla fall.
03 december 2006
Uppdateringar...
Här kommer en av kartorna från New Jersey för några veckor sedan. Det här är medeldistansen på lördagen. Söndagens långdistans på 10:000-del med kartbyte är för stor för att låta sig scannas på ett någorlunda smidigt sätt.
För ytterligare några veckor sedan tillbaka var jag till Atlanta och dansade. Jag hittade den här videon med Skye Humphries och Frida Segerdahl som var lärare under helgen. Det här är nog den bästa videon av Lindy Hop i "normalt" tempo som jag har sett. Annars finns det en del videor att hitta på nätet med imponerande dans i högt tempo med mängder av akrobatik, men det här är utan några halsbrytande luftfärder och i ett tempo som även jag dansar någorlunda behagligt till. Men det är oerhört musikaliskt och väl utfört.
(Klicka på kartan respektive videon för att titta närmare!)
För ytterligare några veckor sedan tillbaka var jag till Atlanta och dansade. Jag hittade den här videon med Skye Humphries och Frida Segerdahl som var lärare under helgen. Det här är nog den bästa videon av Lindy Hop i "normalt" tempo som jag har sett. Annars finns det en del videor att hitta på nätet med imponerande dans i högt tempo med mängder av akrobatik, men det här är utan några halsbrytande luftfärder och i ett tempo som även jag dansar någorlunda behagligt till. Men det är oerhört musikaliskt och väl utfört.
(Klicka på kartan respektive videon för att titta närmare!)
Rush Limbaugh
Jag lyssnar en hel del på radio här borta, dels på SR via nätet och dels på National Public Radio direkt via etervågorna. Men ibland händer det att jag rattar in den konservativa pratradiokanalen som sänder från Knoxville. Det finns nämligen en kanal här som mest sänder program med konservativa radiopratare som håller låda och käbblar med lyssnare.
Och kungen av den här genren heter Rush Limbaugh. Han har sitt program mellan 12 och 15. Själv lyssnar jag på FM-bandet på jobbet, men det sägs att det i stort sett är tack vare honom som AM-bandet fortfarande är vid liv här borta och han drar miljontals lyssnare över hela landet. Och det är ofta som man hör hans namn nämnas som en viktig deltagare i den politiska debatten. För egen del lyssnar jag mest för att försöka förstå mig på hur konservativa amerikaner fungerar.
Det ska sägas att karln är inte korkad och han har en imponerande koll på fakta, faktiskt. Han kan nästan alltid diskutera vad som helst med sina lyssnare i direktsändning och förefaller oftast att vara påläst. Men han är konservativ som jag vet inte vad! Och han står för en kritik av Bushregeringen från höger och anklagar allt som oftast republikanerna för att överge sina konservativa värderingar. Vilket var anledningen till att republikanerna förlorade kongressen i valet enligt honom. Även om jag inte håller med om mycket av vad han säger, så är det faktiskt någorlunda underhållande. Han är väl medveten om sin egen betydelse och skryter gärna om det, men har ändå något slags självironi och en bufflig humor som gör det hela uthärdligt.
I Sverige nämndes han en del i pressen för en dryg månad sedan, när han kritiserade och närmast hånade den parkinsondrabbade Michael J Fox som stödde demokraterna och embryonal stamcellsforskning i valdebatten. Just embryonala stamceller är ett ämne han har ältat mycket på sistone. Annars är det diverse ämnen han pratar om. Växthuseffekten har han inte mycket till övers för och kvinnor, svarta, homosexuella, spansktalande är inte direkt några grupper han stödjer. Muslimerna får också sina fiskar varma, kan man lugnt säga. Lägre skatter och en minimal statsapparat är däremot frågor han brinner för. Ett ständigt återkommande tema är att han anklagar övriga media för att gynna de liberala ståndpunkterna, medan han själv står för en rättvis och balanserad syn på vad som händer i världen. Jag håller inte riktigt med! Men Rush Limbaugh är i alla fall ett intressant amerikanskt fenomen.
30 november 2006
Språkkunskaper
Jag tror att det finns tre kategorier ord som man oftast lär sig om man bara kan ett par ord på ett främmande språk: Räkneord, hälsningsfraser och svordomar! Det enda jag kan på holländska tillhör exempelvis den sistnämnda kategorin.
Jag har en dansande kamrat – Dave- som jag träffar då och då som har lärt sig en fras på svenska av en annan svensk som han är bekant med. Det verkar som att vår landsman haft lika dåligt inflytande på Dave, som min holländske före detta kollega på SLU har haft på mig. ”Jävla skit!” är den enda fras han kan. Men den använder han å andra sidan desto flitigare. Han kombinerar dessutom glatt två av kategorierna ovan och hälsar mig alltid med ett utrop när vi träffas – Jävla skit, Mats! Jävla skit!
Man kanske får vara glad att det är så glest med svenskar här i Tennessee ändå...
Jag har en dansande kamrat – Dave- som jag träffar då och då som har lärt sig en fras på svenska av en annan svensk som han är bekant med. Det verkar som att vår landsman haft lika dåligt inflytande på Dave, som min holländske före detta kollega på SLU har haft på mig. ”Jävla skit!” är den enda fras han kan. Men den använder han å andra sidan desto flitigare. Han kombinerar dessutom glatt två av kategorierna ovan och hälsar mig alltid med ett utrop när vi träffas – Jävla skit, Mats! Jävla skit!
Man kanske får vara glad att det är så glest med svenskar här i Tennessee ändå...
26 november 2006
Anmäld till marathon
Har just anmält mig till Knoxville Marathon som går 1 april nästa år. Så nu blir det till att träna lite mer väglöpning för att vänja sig vid underlaget.
Det är en rätt kuperad bana. Segrartiderna de tidigare två åren har varit ca 15 minuter över vinnarnas respektive personbästa. För mig blir det mitt första marathon, så jag får väl satsa på att ta mig i mål på en tid som jag kan slå senare.
Det är en rätt kuperad bana. Segrartiderna de tidigare två åren har varit ca 15 minuter över vinnarnas respektive personbästa. För mig blir det mitt första marathon, så jag får väl satsa på att ta mig i mål på en tid som jag kan slå senare.
22 november 2006
Fånge i Amerika
Jaha, jag hade tänkt att ta flyget till Sverige på fredag. Men det blir det inget med.
Jag har nämligen inte fått mitt visum förlängt än, så åker jag ut finns det stor risk att dom inte släpper in mig i landet igen. Jag är inte illegal invandrare. Ansökan är inskickad och det duger för att stanna. Men det duger inte riktigt för att komma tillbaka igen.
Hade sett fram emot att komma hem i en vecka. Men det får bli en annan gång. Jag har biljetter till jul, så då får vi hoppas att visumet har kommit i alla fall.
Jag har nämligen inte fått mitt visum förlängt än, så åker jag ut finns det stor risk att dom inte släpper in mig i landet igen. Jag är inte illegal invandrare. Ansökan är inskickad och det duger för att stanna. Men det duger inte riktigt för att komma tillbaka igen.
Hade sett fram emot att komma hem i en vecka. Men det får bli en annan gång. Jag har biljetter till jul, så då får vi hoppas att visumet har kommit i alla fall.
20 november 2006
Snö
Idag yrde det faktiskt lite snö i luften, men det smälte bort innan det ens hunnit landa på marken. Det börjar bli lite kyligt i alla fall.
19 november 2006
Långväga gäst
Har haft min gamle vän Tomas här på besök. Vi är från samma gata i Nynäshamn. En gata med ganska många orienterare får man nog säga. Han var i Atlanta på konferens i veckan, så i helgen har vi roat oss i Atlanta och Smoky Mountains. Löppass med typ lång uppförsbacke, 500 meter stigning uppåt, och sedan lika lång nedförsbacke igen. Trevligt att ses igen. Fler besök är välkomna!
15 november 2006
Orientering i New Jersey
Jag akte till New Jersey i helgen. Jag gillade resan, men det gjorde inte min dator, sa det har blir en sen rapport utan prickar!
Anledningen till att jag akte till New Jersey, var att springa hostens enda orienteringstavling for min del. Borjade dock tvivla pa min orienteringsformaga nar jag svangde vanster pa motorvagen ut fran Newarks flygplats. Vilket betyder mot New York city! I rusningstrafik pa en fredag. Jo-jag-tackar-jag! En dryg timme senare var jag pa ratt kurs igen och passerade skyltarna mot flygplatsen. Puh!
Sjalva orienteringen gick dock betydligt battre. Jag kande mig inte direkt i mitt livs form, efter en liten forkylning tidigare i veckan. Terrangen var i alla fall lattlopt. Valdigt flackt, men med knahogt ris, som amerikanerna kallade for blueberry. Om det var blabar, sa bekraftar det i alla fall teorin om att allt ar stort i det har landet for det var knahogt ris att ta sig fram i mest hela vagen. Jag knegade pa och undvek storre misstag, men pa slutet av banan blev jag trots det upphunnen med 6 minuter av Oli Johnson, brittisk landslagslopare pa arbetsresa i USA, som passade pa att springa tavlingarna han ocksa. Trodde inte att mitt lopp skulle racka speciellt langt, men jag blev faktiskt tvaa efter mr Johnson, men han vann pa 36 minuter, medan jag hade 43 minuter pa de 7.5 kilometrarna sa jag var i alla fall rejalt slagen.
Pa sondagsmorgonen kande jag mig ganska elandig och det kandes mycket tveksamt om jag skulle lyckas ta mig runt 14 kilometer, men val ute i skogen kvicknade jag till och jag kryssade fram i nagorlunda fart. Ett par minuter bom blev det, och jag landade till slut pa fjarde plats.
Klart battre resultat an vantat bada dagarna och det var trevligt att springa tavling i flack terrang i USA for en gangs skull. Hittills har jag bara sprungit tavlingar i kuperad terrang. Kartan hade till och med Upplandsekvidistans, 2,5 meter, sa det kandes nastan som hemma.
Livet ar fullt av sammantraffanden och nar jag slog mig ned for att ata spaghetti pa flygplatsen, inser jag att vid bordet framfor mitt sitter Jorgen Martensson, 80 -och 90-talens store gigant, och konverserar med fyra andra orienterare fran Norge och Sverige! Det visade sig att dom var pa vag hem fran en resa i Sydamerika, med Brasiliens 5-dagars som framsta mal. Det innebar i alla fall att jag fick trevligt sallskap i flygplatsbaren i en timme medan jag vantade pa mitt forsenade flygplan tillbaka till Knoxville.
Aterkommer forhoppningsvis med kartor (och prickar) senare!
Anledningen till att jag akte till New Jersey, var att springa hostens enda orienteringstavling for min del. Borjade dock tvivla pa min orienteringsformaga nar jag svangde vanster pa motorvagen ut fran Newarks flygplats. Vilket betyder mot New York city! I rusningstrafik pa en fredag. Jo-jag-tackar-jag! En dryg timme senare var jag pa ratt kurs igen och passerade skyltarna mot flygplatsen. Puh!
Sjalva orienteringen gick dock betydligt battre. Jag kande mig inte direkt i mitt livs form, efter en liten forkylning tidigare i veckan. Terrangen var i alla fall lattlopt. Valdigt flackt, men med knahogt ris, som amerikanerna kallade for blueberry. Om det var blabar, sa bekraftar det i alla fall teorin om att allt ar stort i det har landet for det var knahogt ris att ta sig fram i mest hela vagen. Jag knegade pa och undvek storre misstag, men pa slutet av banan blev jag trots det upphunnen med 6 minuter av Oli Johnson, brittisk landslagslopare pa arbetsresa i USA, som passade pa att springa tavlingarna han ocksa. Trodde inte att mitt lopp skulle racka speciellt langt, men jag blev faktiskt tvaa efter mr Johnson, men han vann pa 36 minuter, medan jag hade 43 minuter pa de 7.5 kilometrarna sa jag var i alla fall rejalt slagen.
Pa sondagsmorgonen kande jag mig ganska elandig och det kandes mycket tveksamt om jag skulle lyckas ta mig runt 14 kilometer, men val ute i skogen kvicknade jag till och jag kryssade fram i nagorlunda fart. Ett par minuter bom blev det, och jag landade till slut pa fjarde plats.
Klart battre resultat an vantat bada dagarna och det var trevligt att springa tavling i flack terrang i USA for en gangs skull. Hittills har jag bara sprungit tavlingar i kuperad terrang. Kartan hade till och med Upplandsekvidistans, 2,5 meter, sa det kandes nastan som hemma.
Livet ar fullt av sammantraffanden och nar jag slog mig ned for att ata spaghetti pa flygplatsen, inser jag att vid bordet framfor mitt sitter Jorgen Martensson, 80 -och 90-talens store gigant, och konverserar med fyra andra orienterare fran Norge och Sverige! Det visade sig att dom var pa vag hem fran en resa i Sydamerika, med Brasiliens 5-dagars som framsta mal. Det innebar i alla fall att jag fick trevligt sallskap i flygplatsbaren i en timme medan jag vantade pa mitt forsenade flygplan tillbaka till Knoxville.
Aterkommer forhoppningsvis med kartor (och prickar) senare!
08 november 2006
Valresultat
Då var valet över och det gick ungefär som väntat. Demokraterna gick fram nationellt, men det blev republikanen Bob Corker som vann Tennessees senatsplats. Och precis som väntat gick grundlagstillägget om homoäktenskap igenom med bred marginal - över 80% röstade för det förslaget.
05 november 2006
Valet närmar sig
Två dagar kvar till valet i USA. I Tennessee, har senatsvalet blivit väldigt uppmärksammat, eftersom det är jämnt och eftersom en seger för Demokraterna i Tennessee skulle kunna bidra till att ge dem majoritet totalt i Senaten. Nu ser det ut i opionsundersökningarna som att republikanen Bob Corker kommer att vinna över demokraternas Harold Ford Jr, men i reklaminslag gör Ford allt för att framställa sig som så konservativ som möjligt (det är nämligen förutsättningen för att demokraterna ska ha en chans att vinna i den här delstaten) medan Corker producerar reklam där Ford framställs som mer liberal än vad han egentligen är.
Förutom val är det även två folkomröstningar som gäller tillägg till Tennessees grundlag. Grundlagen trodde jag handlade om uppdelning av maktbefogenheter, hur ledande poster ska tillsättas och om medborgarnas rättigheter, men icke… De två tillägg som man ska rösta om handlar dels om ett förbud mot att homosexuella ska få gifta sig och dels om en begränsning i fastighetsskatten för pensionärer! Det första grundlagstillägget har fått klart störst uppmärksamhet och har debatterats flitigt. I opinionsundersökningar lutar det dock åt att en stor majoritet för att förbjuda homoäktenskap. Det finns visserligen redan en lag med samma innehåll, men nu ska det alltså in i grundlagen också, för säkerhets skull. De argument jag har hört på radion handlar i stort sett alla om att homoäktenskap är emot bibelns budskap. Det må vara en teologiskt riktig tolkning av bibeln, men frågan är verkligen om ett religiöst budskap ska förhindra medborgerliga rättigheter för människor med annan livsåskådning.
På tisdag får vi se hur det går.
Förutom val är det även två folkomröstningar som gäller tillägg till Tennessees grundlag. Grundlagen trodde jag handlade om uppdelning av maktbefogenheter, hur ledande poster ska tillsättas och om medborgarnas rättigheter, men icke… De två tillägg som man ska rösta om handlar dels om ett förbud mot att homosexuella ska få gifta sig och dels om en begränsning i fastighetsskatten för pensionärer! Det första grundlagstillägget har fått klart störst uppmärksamhet och har debatterats flitigt. I opinionsundersökningar lutar det dock åt att en stor majoritet för att förbjuda homoäktenskap. Det finns visserligen redan en lag med samma innehåll, men nu ska det alltså in i grundlagen också, för säkerhets skull. De argument jag har hört på radion handlar i stort sett alla om att homoäktenskap är emot bibelns budskap. Det må vara en teologiskt riktig tolkning av bibeln, men frågan är verkligen om ett religiöst budskap ska förhindra medborgerliga rättigheter för människor med annan livsåskådning.
På tisdag får vi se hur det går.
04 november 2006
Frost
Soliga sköna höstdagar med kalla nätter i Tennessee just nu. Här är naturens egna isskulpturer i gräset på morgonen. Fascinerande!
31 oktober 2006
Prisad under Halloween
Idag är det Halloween här i USA, men eftersom jag lyckades hålla mig hemifrån tillräckligt länge ikväll, så har jag inte haft några trick-or-treat-are här på besök. Så nu kan jag äta upp godiset själv (Hurra!).
Däremot hade vi en liten Halloweentillställning på jobbet idag. Utklädning och lunch tillsammans med kollegorna på Environmental Science Division. Dessutom annonserades segrarna i divisionens fototävling. Jag blev faktiskt en av de lyckliga som belönades med ett presentkort på 25 dollar och kommer därtill åtnjuta äran av att bli upphängd på en av divisionens väggar. Konstverket kan beskådas nedan och är taget från Clingmans Dome i Smoky mountains.
Däremot hade vi en liten Halloweentillställning på jobbet idag. Utklädning och lunch tillsammans med kollegorna på Environmental Science Division. Dessutom annonserades segrarna i divisionens fototävling. Jag blev faktiskt en av de lyckliga som belönades med ett presentkort på 25 dollar och kommer därtill åtnjuta äran av att bli upphängd på en av divisionens väggar. Konstverket kan beskådas nedan och är taget från Clingmans Dome i Smoky mountains.
30 oktober 2006
Passgång i Atlanta
Jag tillbringade den gångna helgen med dans i Atlanta. Lektioner på dagarna och social dans på kvällarna. En av lärarna var Frida Segerdahl från Sverige, som undervisade tillsammans med världsmästaren i Lindy Hop, Skye Humphries från USA. Dom kan verkligen dansa, kan jag intyga!
Skye har lärt sig ett svenskt ord åtminstone: Nämligen ”passgång”, som han och Frida använde flitigt för att förklara hur de olika turerna skulle utföras – eller kanske oftare – inte utföras. Amerikanerna hade mycket roligt åt att vi överhuvudtaget har ett ord i svenskan för att beskriva en gångstil där man pendlar med armar och ben på samma sida! Frida fick till och med bokstavera P-A-S-S-G-Å-N-G på begäran.
Så efter orienteering, ombudsman och smorgasbord … nu kommer passgang till Amerika!
Skye har lärt sig ett svenskt ord åtminstone: Nämligen ”passgång”, som han och Frida använde flitigt för att förklara hur de olika turerna skulle utföras – eller kanske oftare – inte utföras. Amerikanerna hade mycket roligt åt att vi överhuvudtaget har ett ord i svenskan för att beskriva en gångstil där man pendlar med armar och ben på samma sida! Frida fick till och med bokstavera P-A-S-S-G-Å-N-G på begäran.
Så efter orienteering, ombudsman och smorgasbord … nu kommer passgang till Amerika!
26 oktober 2006
Valtider
Det drar ihop sig till val här i USA. Det ska väljas representanter till kongressen och en del annat smått och gott när man ändå håller på. Ett val som det pratas mycket om är valet till senaten, där prognoserna tyder på att Demokraterna faktiskt har en chans att ta över majoriteten från Republikanerna. Fokus för medieuppmärksamheten ligger främst på en dryg handfull delstater där det anses vara oviss utgång. Tennessee är en av dessa. Man ska välja en efterträdare till Republikanernas Bill Frist, som varit partiets ledare i Senaten, men som nu drar sig tillbaka för att förmodligen senare göra ett försök att bli vald till näste president.
Matchen står i alla fall mellan den stockkonservative vite Bob Corker i högra ringhörnan och den inte fullt så konservative svarte Harold Ford Jr. i den vänstra. I de senaste opionsundersökningarna är det väldigt jämnt mellan kandidaterna.
Det kampanjas friskt, med en hel del negativa reklaminslag i TV och radio där man försöker framställa motståndaren i dålig dager. Ett relativt snällt inslag finns här. I ett av de mer häpnadsväckande (som jag inte lyckas hitta på nätet) förekommer bland annat en lättklädd blond kvinna som "mötte Harold Ford på ett Playboy-party" och som uppmanar Ford: "ring mig!"
Den svenska valrörelsen framstår plötsligt som ett under av saklighet och fokus på sakfrågorna.
Matchen står i alla fall mellan den stockkonservative vite Bob Corker i högra ringhörnan och den inte fullt så konservative svarte Harold Ford Jr. i den vänstra. I de senaste opionsundersökningarna är det väldigt jämnt mellan kandidaterna.
Det kampanjas friskt, med en hel del negativa reklaminslag i TV och radio där man försöker framställa motståndaren i dålig dager. Ett relativt snällt inslag finns här. I ett av de mer häpnadsväckande (som jag inte lyckas hitta på nätet) förekommer bland annat en lättklädd blond kvinna som "mötte Harold Ford på ett Playboy-party" och som uppmanar Ford: "ring mig!"
Den svenska valrörelsen framstår plötsligt som ett under av saklighet och fokus på sakfrågorna.
24 oktober 2006
I syndens näste
Jag var in till Knoxville och dansade igår kväll. Dansklubben lånar lokaler hos en metodistkyrka. I andra delar av kyrkan pågick samtidigt bridgespel och yoga (som ju har ursprung i hinduismen). Syndigt så det förslår.
Själva kyrkan är rätt fascinerande annars. Det är en så kallad megakyrka, med flera tusen medlemmar, så i kyrkan finns bland annat en fullstor gymnastiksal (där vi håller till) och ett otal samlingsrum i olika storlek. Samt en gudstjänstlokal modell större, förmodar jag. Det verkar pågå en mängd aktiviteter av både kyrklig och mer profan karaktär varje kväll, så den rättrogne behöver aldrig bekymra sig för att skaffa ett liv utanför kyrkan. Och dom har i alla fall en bra gymnastiksal.
Själva kyrkan är rätt fascinerande annars. Det är en så kallad megakyrka, med flera tusen medlemmar, så i kyrkan finns bland annat en fullstor gymnastiksal (där vi håller till) och ett otal samlingsrum i olika storlek. Samt en gudstjänstlokal modell större, förmodar jag. Det verkar pågå en mängd aktiviteter av både kyrklig och mer profan karaktär varje kväll, så den rättrogne behöver aldrig bekymra sig för att skaffa ett liv utanför kyrkan. Och dom har i alla fall en bra gymnastiksal.
22 oktober 2006
Politisk förvirring
I Sverige har vi ju haft val nyligen och berättar man för folk här om valresultatet blir dom i allmänhet fullständigt förvirrade. Jag brukar berätta att vi har bytt regering och att vi numera har en koalition av två konservativa och två liberala partier som styr. Och det är då det snurrar till i huvudet. Konservativ och liberal är nämligen oförenliga begrepp som närmast är varandras motsatser här. Liberal betyder nämligen inte ”folkpartistisk” här i USA, tro det eller ej. Liberal betyder vänster kort och gott. Och våra konservativa partier, för den delen, ligger nog förmodligen och plöjer någonstans i mittfåran i det liberala partiet här borta.
Jubileum
Den här helgen är det precis ett år sedan jag kom till Tennessee. Tiden går fort när man har roligt!
15 oktober 2006
Dans, dans, dans
Jag känner mig lätt jet-laggad efter två sena nätter i Knoxville. Den här helgen är det nämligen Lindy Hop hela kvällarna och nätterna i Knoxville. Drygt hundra dansare från hela syöstra USA är på plats.Man kanske skulle ha passat på att ta sig en tupplur på plats, som den här mannen...
13 oktober 2006
Frostigt och föräldrafritt
Då var det förädrafritt här igen. I morse skjutsade jag iväg mamma och pappa till flygplatsen i Knoxville. Samtidigt som dom åkte hem kom höstkylan hit till Tennessee. I natt var det till och med frost, så det blev till att skrapa rutorna på bilen innan vi åkte iväg mot flyget.
Annars har dom haft ett par behagliga veckor här med sol och svenska sommartemperaturer. Oktober är definitivt en av de bättre månaderna i Tennessee, när det gäller vädret.
Annars har dom haft ett par behagliga veckor här med sol och svenska sommartemperaturer. Oktober är definitivt en av de bättre månaderna i Tennessee, när det gäller vädret.
08 oktober 2006
Grand Ole Opry
Lördagskvällen tillbringades i föräldrarnas sällskap på Grand Ole Opry i Nashville. Det var en två och en halv timme lång countryshow med en väldig massa artister, bland många andra Little Jimmy Dickens - en 85-årig kopia av Iprenmannen, Dierks Bentley - en skönlockig yngling som spelar modern dansbandscountry, och kvällens stora stjärna Loretta Lynn - en gammal dam i långklänning, som av publikens reaktioner att döma och av det faktum att hon var välkänd av mina föräldrar, verkade ha en riktigt stjärnstatus. Hon fick dessutom kvällens enda riktiga stående ovationer efter att ha sjungit förre riksdagsledamoten Carl Bobergs gamla slagdänga How Great Thou Art, eller O Store Gud som den heter i orginal.
Ett otal andra artister betades också av. De flesta spelade bara ungefär tre låtar. Ett lite annorlunda inslag var reklampauser som avbröt showen då och då. Om jag har fattat det hela rätt så beror det på att hela showen sänds direkt i radio varje vecka, något man har gjort sedan någon gång i kristallmottagarens tidiga barndom.
Det var väl en del artister som inte riktigt var i min smak, men andra var riktigt skapliga och det var en intressant upplevelse hur som helst.
Ett otal andra artister betades också av. De flesta spelade bara ungefär tre låtar. Ett lite annorlunda inslag var reklampauser som avbröt showen då och då. Om jag har fattat det hela rätt så beror det på att hela showen sänds direkt i radio varje vecka, något man har gjort sedan någon gång i kristallmottagarens tidiga barndom.
Det var väl en del artister som inte riktigt var i min smak, men andra var riktigt skapliga och det var en intressant upplevelse hur som helst.
02 oktober 2006
Nyckelhaaarpa
I fredags var jag till Tyson McGhee Airport i Knoxville och hämtade upp mina föräldrar. Dom var oartiga nog att landa tio minuter före utsatt tid så jag hann inte ens fram till flygplatsen innan dom ringde och undrade vart jag hade tagit vägen.
I lördags konfronterade jag dem direkt med den lokala kulturen på ”Oldtimers day” i Townsend, strax utanför Smoky Mountains. Det var en slags hembygdsfestival med blugrassmusik, utställning av gamla traktorer och diverse mat- och marknadsstånd med saker som hemlagad honung, rävskinn och grillade revbenspjäll. Märkligast på hembygdsfesten var en musiker som spelade bluegrass på nyckelharpa! Detta svenskaste av instrument. Han hade byggt nyckelharpan själv och dessutom lärt sig uttala ”Nyckelhaaarpa” av en svensk han hade träffat tidigare. Förutom detta lyssnade vi även till en halv-cherokee-halv-irländare som demonstrerade indianflöjtmusik.
Under helgen blev det dessutom en tur genom Smoky Mountains i bil på lördagen och en liten vandring i Frozen Head State Park på söndagen.
Vädret här just nu är riktigt härligt, med svenska behagliga sommartemperaturer. Lövträden börjar så smått att skifta i rött, så dom har verkligen valt en bra tid att komma hit. Tennessee visar sig från sin bästa sida så här års.
I lördags konfronterade jag dem direkt med den lokala kulturen på ”Oldtimers day” i Townsend, strax utanför Smoky Mountains. Det var en slags hembygdsfestival med blugrassmusik, utställning av gamla traktorer och diverse mat- och marknadsstånd med saker som hemlagad honung, rävskinn och grillade revbenspjäll. Märkligast på hembygdsfesten var en musiker som spelade bluegrass på nyckelharpa! Detta svenskaste av instrument. Han hade byggt nyckelharpan själv och dessutom lärt sig uttala ”Nyckelhaaarpa” av en svensk han hade träffat tidigare. Förutom detta lyssnade vi även till en halv-cherokee-halv-irländare som demonstrerade indianflöjtmusik.
Under helgen blev det dessutom en tur genom Smoky Mountains i bil på lördagen och en liten vandring i Frozen Head State Park på söndagen.
Vädret här just nu är riktigt härligt, med svenska behagliga sommartemperaturer. Lövträden börjar så smått att skifta i rött, så dom har verkligen valt en bra tid att komma hit. Tennessee visar sig från sin bästa sida så här års.
26 september 2006
Långväga gäster
Den här veckan har vi besök på jobbet av två engelsmän. Den ene samarbetade jag med redan när jag doktorerade, men nu dyker han upp igen. Helt utan min inblandning. Trevligt att återses och många intressanta diskussioner.
På fredag dyker det upp fler gäster här. Då dyker nämligen mamma och pappa upp här på statsbesök.
På fredag dyker det upp fler gäster här. Då dyker nämligen mamma och pappa upp här på statsbesök.
24 september 2006
Läst i helgen
När man bor i det här landet är det svårt att inte häpna över den religiositet som finns i samhället. Enligt en undersökning säger sig 82% tro på ”Gud”, 9% tror på en universell kraft medan 9 procent tror på varken eller, alternativt är osäkra (1). Enligt samma undersökning instämmer 43% i påståendet ”Bibeln är Guds faktiska ord och ska tas bokstavligen, ord för ord”. 2005 ansåg 64% av de tillfrågade i en annan undersökning att människan skapats direkt av gud och ytterligare 10% ansåg att det åtminstone krävts en kraft eller intelligent väsen, medan 22% ansåg att människan utvecklats från tidigare arter (2). Ateister tillhör en av de minst omtyckta minoriteterna och vill man satsa på en politisk karriär är det lättare att locka väljare som svart, muslim eller homosexuell än som icke-troende. Jag har ägnat lite tid i helgen åt att läsa en alldeles färsk bok Letter to a christian nation av Sam Harris (3), som kom ut tidigare i veckan, så här kommer den första recensionen på svenska... :-)
Boken är en välskriven liten pamflett på 90 sidor som gör upp med religionen och i synnerhet kristendomen. En av Harris viktigaste poänger är frågan varför religionen är det enda området där en annan standard för intellektuell integritet gäller. Blind tro anses vara ett tecken på galenskap eller dumhet, utom när det gäller religion, där det istället anses fint. Åtminstone i USA och åtminstone för de dominerande religionerna. Den som väljer att tillbe Poseidon anses däremot vrickad - även om det sker till havs. Ett viktigt budskap från Harris är att samma krav bör ställas på religiösa uppfattningar som på andra utsagor om verkligheten. Antingen har man goda skäl att tro på något eller så har man det inte. Det gäller även frågor som huruvida Jesus föddes av en jungfru eller om Muhammed flög till himlen på en häst. Krav på respekt för andra religioner gör dock att sådana krav inte ställs på religionerna. Men att ställa krav är att visa respekt sägs det ju faktiskt ibland.
Harris ifrågasätter dessutom Bibeln som moraliskt fundament och ger några exempel på den påstådda gudomliga visdomen man kan hitta i den. Bland annat föreskrivs dödsstraff för kätteri, otrohet, homosexualitet och för att arbeta på sabbaten. Ett exempel som ger klara besked:
”Om din egen bror, din son eller din dotter eller kvinnan i din famn eller din närmaste vän i hemlighet söker förleda dig och övertala dig att tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har lärt känna, sådana gudar som folken omkring er dyrkar, nära eller fjärran, från jordens ena ände till den andra, då skall du inte ge efter eller lyssna till en sådan person. Visa ingen förskoning eller barmhärtighet. Skydda honom inte utan ta hans liv. Du skall själv vara den förste som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra på samma sätt. Du skall stena honom till döds, därför att han försökte locka dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.” (5 mos 13:6-10)
Självklart tillämpas inte de allra mest absurda reglerna i gamla testamentet av utövande kristna idag, även om 43% i USA alltså anser att Bibeln ska tolkas bokstavligen. Harris noterar att Bibeln är ett sådant gytter av självmotsägelser att det var fullt möjligt för kristna att glatt ha ihjäl kättare under fem århundraden.
Var och en får naturligtvis tolka Bibeln som han eller hon vill, men Harris ställer frågan om det inte är häpnadsväckande att bokens läsare lyckats skönja Bibelns sanna budskap när de mest inflytelserika tänkarna i kristendomens historia misslyckats? Att hävda att Kristendomen ger en stabil grund för moraliskt handlande, en åsikt som bland annat Kristdemokraterna i Sverige brukar framföra, är alltså rätt tveksamt. Bibeln kan tolkas ganska godtyckligt. Man kan fråga sig det är slaveri, kvinnoförtryck, antisemitism, intolerans mot oliktänkande eller något annat som man menar, när det talas om en moral baserad på kristen tradition? Den gyllene regeln i Matt 7:12, d.v.s. att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, förekommer bland annat hos Zarathustra, Buddha, Konfucius innan den lanserades av Jesus och kräver inte nödvändigtvis en tro på att Jesus föddes av en jungfru och att han kommer att återvända som superhjälte.
Från kristet håll pekar man ibland på att många av de värsta förtryckarna under det senaste århundradet varit sekulära diktatorer (Hitler, Stalin, Pol Pot, Kim Il Sung m.fl.) Tidigare i år publicerade exempelvis tidningen Dagen en debattartikel (4) av Lars F Eklund från den kristna tankesmedjan Civitas, som efterlyste en debatt om ateismens illgärningar. Harris argumenterar på samma sätt som Humanisternas ordförande Christer Sturmark gjorde i sin respons (5) och konstaterar att problemet med dessa diktaturer inte är att de avvisar en dogmatisk religion, utan att de istället anammat andra myter med bland annat kvasi-religiösa personkulter. Problemet med Hitler, Stalin och de andra var knappast att de var överdrivet rationella. Dessutom är ateism inte en ideologi utan en kunskapsteoretisk ståndpunkt, utan några medföljande moraluppfattningar.
Harris noterar även att Norge, Island, Australien, Canada, Sverige, Schweiz, Belgien, Japan, Nederländerna, Danmark och Storbritannien är bland de minst religiösa länderna i världen och samtidigt, enligt FN, de länder som ligger bäst till när det gäller förväntad livslängd, läskunnighet, inkomst, utbildning, jämställdhet, antal mord och spädbarnsdödlighet. USA är unikt bland de rika demokratierna i världen, genom sin religiositet. Men USA står ut också när det gäller antalet mord, tonårsgraviditeter, könssjukdomar och klyftor mellan rika och fattiga. Jämför man sambandet mellan brottslighet och religiositet mellan olika delstater i USA blir det uppenbart att religion knappast garanterar ett välfungerande samhälle. Det kristna moralpaniken och motstånd mot preventivmedel är dessutom en starkt bidragande orsak till den snabba spridningen av AIDS i världen och till att frekvensen tonårsgraviditeter i USA ligger skyhögt över den svenska.
Harris slutpoäng är att en av de största utmaningarna under vårt århundrade är att förmå mänskligheten att tala om sina djupaste personliga angelägenheter på ett sätt som inte är uppenbart irrationellt. Han efterlyser ett offentligt samtal som uppmuntrar intellektuell ärlighet och kritiskt tänkande. Han tror att man i framtiden kommer att häpna över hur vi på 2000-talet lät samhället sargas av grundlösa antaganden om Gud och paradiset. Han är väl inte överdrivet optimistisk, men konstaterar i en något tveksam analogi att det inte dröjde så värst många årtionden från det att slaveri var vida accepterat i USA till dess att det övergavs helt. Förhoppningsvis kommer boken i alla fall att uppmuntra till viss debatt i det här landet.
Boken är en välskriven liten pamflett på 90 sidor som gör upp med religionen och i synnerhet kristendomen. En av Harris viktigaste poänger är frågan varför religionen är det enda området där en annan standard för intellektuell integritet gäller. Blind tro anses vara ett tecken på galenskap eller dumhet, utom när det gäller religion, där det istället anses fint. Åtminstone i USA och åtminstone för de dominerande religionerna. Den som väljer att tillbe Poseidon anses däremot vrickad - även om det sker till havs. Ett viktigt budskap från Harris är att samma krav bör ställas på religiösa uppfattningar som på andra utsagor om verkligheten. Antingen har man goda skäl att tro på något eller så har man det inte. Det gäller även frågor som huruvida Jesus föddes av en jungfru eller om Muhammed flög till himlen på en häst. Krav på respekt för andra religioner gör dock att sådana krav inte ställs på religionerna. Men att ställa krav är att visa respekt sägs det ju faktiskt ibland.
Harris ifrågasätter dessutom Bibeln som moraliskt fundament och ger några exempel på den påstådda gudomliga visdomen man kan hitta i den. Bland annat föreskrivs dödsstraff för kätteri, otrohet, homosexualitet och för att arbeta på sabbaten. Ett exempel som ger klara besked:
”Om din egen bror, din son eller din dotter eller kvinnan i din famn eller din närmaste vän i hemlighet söker förleda dig och övertala dig att tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder har lärt känna, sådana gudar som folken omkring er dyrkar, nära eller fjärran, från jordens ena ände till den andra, då skall du inte ge efter eller lyssna till en sådan person. Visa ingen förskoning eller barmhärtighet. Skydda honom inte utan ta hans liv. Du skall själv vara den förste som lyfter handen för att döda honom, och sedan skall hela folket göra på samma sätt. Du skall stena honom till döds, därför att han försökte locka dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.” (5 mos 13:6-10)
Självklart tillämpas inte de allra mest absurda reglerna i gamla testamentet av utövande kristna idag, även om 43% i USA alltså anser att Bibeln ska tolkas bokstavligen. Harris noterar att Bibeln är ett sådant gytter av självmotsägelser att det var fullt möjligt för kristna att glatt ha ihjäl kättare under fem århundraden.
Var och en får naturligtvis tolka Bibeln som han eller hon vill, men Harris ställer frågan om det inte är häpnadsväckande att bokens läsare lyckats skönja Bibelns sanna budskap när de mest inflytelserika tänkarna i kristendomens historia misslyckats? Att hävda att Kristendomen ger en stabil grund för moraliskt handlande, en åsikt som bland annat Kristdemokraterna i Sverige brukar framföra, är alltså rätt tveksamt. Bibeln kan tolkas ganska godtyckligt. Man kan fråga sig det är slaveri, kvinnoförtryck, antisemitism, intolerans mot oliktänkande eller något annat som man menar, när det talas om en moral baserad på kristen tradition? Den gyllene regeln i Matt 7:12, d.v.s. att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, förekommer bland annat hos Zarathustra, Buddha, Konfucius innan den lanserades av Jesus och kräver inte nödvändigtvis en tro på att Jesus föddes av en jungfru och att han kommer att återvända som superhjälte.
Från kristet håll pekar man ibland på att många av de värsta förtryckarna under det senaste århundradet varit sekulära diktatorer (Hitler, Stalin, Pol Pot, Kim Il Sung m.fl.) Tidigare i år publicerade exempelvis tidningen Dagen en debattartikel (4) av Lars F Eklund från den kristna tankesmedjan Civitas, som efterlyste en debatt om ateismens illgärningar. Harris argumenterar på samma sätt som Humanisternas ordförande Christer Sturmark gjorde i sin respons (5) och konstaterar att problemet med dessa diktaturer inte är att de avvisar en dogmatisk religion, utan att de istället anammat andra myter med bland annat kvasi-religiösa personkulter. Problemet med Hitler, Stalin och de andra var knappast att de var överdrivet rationella. Dessutom är ateism inte en ideologi utan en kunskapsteoretisk ståndpunkt, utan några medföljande moraluppfattningar.
Harris noterar även att Norge, Island, Australien, Canada, Sverige, Schweiz, Belgien, Japan, Nederländerna, Danmark och Storbritannien är bland de minst religiösa länderna i världen och samtidigt, enligt FN, de länder som ligger bäst till när det gäller förväntad livslängd, läskunnighet, inkomst, utbildning, jämställdhet, antal mord och spädbarnsdödlighet. USA är unikt bland de rika demokratierna i världen, genom sin religiositet. Men USA står ut också när det gäller antalet mord, tonårsgraviditeter, könssjukdomar och klyftor mellan rika och fattiga. Jämför man sambandet mellan brottslighet och religiositet mellan olika delstater i USA blir det uppenbart att religion knappast garanterar ett välfungerande samhälle. Det kristna moralpaniken och motstånd mot preventivmedel är dessutom en starkt bidragande orsak till den snabba spridningen av AIDS i världen och till att frekvensen tonårsgraviditeter i USA ligger skyhögt över den svenska.
Harris slutpoäng är att en av de största utmaningarna under vårt århundrade är att förmå mänskligheten att tala om sina djupaste personliga angelägenheter på ett sätt som inte är uppenbart irrationellt. Han efterlyser ett offentligt samtal som uppmuntrar intellektuell ärlighet och kritiskt tänkande. Han tror att man i framtiden kommer att häpna över hur vi på 2000-talet lät samhället sargas av grundlösa antaganden om Gud och paradiset. Han är väl inte överdrivet optimistisk, men konstaterar i en något tveksam analogi att det inte dröjde så värst många årtionden från det att slaveri var vida accepterat i USA till dess att det övergavs helt. Förhoppningsvis kommer boken i alla fall att uppmuntra till viss debatt i det här landet.
21 september 2006
Äntligen sommar!
Äntligen har temperaturerna krupit ned en bit. Nu kan man börja vistas ute och tycka att det är behagligt. Det är inte mer än 20-25 grader på eftermiddagarna och betydligt svalare på nätterna. Som svensk sommar alltså! Men mörkare på kvällarna.
17 september 2006
Mina kommunalval
Jaha då var valet över. Hur det har gått i riksdagsvalet vet vi väl alla vid det här laget. Det blev regeringsskifte. I "mina hemkommuner" Nynäshamn och Uppsala blir det också förändringar.
I Uppsala har s-v-mp regerat den senaste mandatperioden, men nu blev det en jordskredsseger till de borgerliga. Moderaterna och Centern gick fram kraftigt, samtidigt som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet backade rejält. I teorin kan Moderaterna regera tillsammans med enbart Centern och Folkpartiet och behöver inte ens Kristdemokraternas sex mandat för att få de 41 mandat som krävs för att nå majoritet. Tyvärr tog sig Sverigedemokraterna in i fullmäktige den här gången, delvis på grund av en ny valdistriktsindelning, vad det verkar.
I Nynäshamn har Socialdemokraterna regerat tillsammans med folkpartiet de senaste åren. Socialdemokraterna ökade två procentenheter i kommunvalet från 40 till 42%, trots att man backade med åtta procentenheter i riksdagsvalet i kommunen. Förmodligen tack vare populära kommunalrådet Ilja Batljan (s). Folkpartiet däremot tappade halva väljarstödet, vilket innebär att Socialdemokraterna med sina 17 mandat nu måste välja att samarbeta med två valfria av Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Pensionärspartiet, som alla fick två mandat var. Sverigedemokraterna behöll sitt mandat och Sorundanet fick ett mandat. Det betyder att tio partier ska samsas i fullmäktige de närmaste fyra åren.
I Uppsala har s-v-mp regerat den senaste mandatperioden, men nu blev det en jordskredsseger till de borgerliga. Moderaterna och Centern gick fram kraftigt, samtidigt som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet backade rejält. I teorin kan Moderaterna regera tillsammans med enbart Centern och Folkpartiet och behöver inte ens Kristdemokraternas sex mandat för att få de 41 mandat som krävs för att nå majoritet. Tyvärr tog sig Sverigedemokraterna in i fullmäktige den här gången, delvis på grund av en ny valdistriktsindelning, vad det verkar.
I Nynäshamn har Socialdemokraterna regerat tillsammans med folkpartiet de senaste åren. Socialdemokraterna ökade två procentenheter i kommunvalet från 40 till 42%, trots att man backade med åtta procentenheter i riksdagsvalet i kommunen. Förmodligen tack vare populära kommunalrådet Ilja Batljan (s). Folkpartiet däremot tappade halva väljarstödet, vilket innebär att Socialdemokraterna med sina 17 mandat nu måste välja att samarbeta med två valfria av Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Pensionärspartiet, som alla fick två mandat var. Sverigedemokraterna behöll sitt mandat och Sorundanet fick ett mandat. Det betyder att tio partier ska samsas i fullmäktige de närmaste fyra åren.
Valvaka
Avser att valvaka genom att avstå söndagseftermiddagsluren. Åtminstone tills den vita röken stiger upp och Sören Holmberg deklarerar Habemus Göran eller Habemus Fredrik.
16 september 2006
Nästan helgdag
Idag var det “National Orienteering Day” I USA, vilket skamligt nog ännu inte uppnått status av nationell helgdag. Jag valde i alla fall att uppmärksamma högtidsdagen genom att åka till Atlanta och springa en träningstävling. Det var länge sedan jag var ute på en karta – i alla fall på en som jag inte har ritat själv, så det var lite ringrostigt. Dessutom är ”schematisk” nog det ord som bäst beskriver kartan. På ett par kontroller var jag ute och gjorde några rätt stora svängar, men det var roligt i alla fall. Snabbast på banan var en Schweizare som bor i Atlanta, men jag tror i alla fall att jag slog amerikanerna…
Efter orienteringen tog jag en sväng till IKEA och provianterade nödvändigheter som lingonsylt, hallonsaft, prästost, fiskbullar och Kalles.
Efter orienteringen tog jag en sväng till IKEA och provianterade nödvändigheter som lingonsylt, hallonsaft, prästost, fiskbullar och Kalles.
14 september 2006
Engelska hjärnhalvan?
Det talas ju utrikiska i det här landet. Nu har jag varit här i tio månader lite drygt och jag börjar allt oftare komma på med mig själv med att ha en inre konversation med mig själv på engelska. Inte så att jag känner mig flytande på det främmande språket. Långt därifrån. Jag hade nog hoppats att jag skulle ha blivit lite bättre än vad jag faktiskt har blivit. Men engelskan kommer i alla fall någorlunda automatiskt nu, i alla fall under korta stunder tills jag kommer till något mer komplicerat. Då blir det till att börja översätta från svenska och att försöka hitta ord igen.
Det skulle vara intressant att köra någon slags hjärnröntgen på sig själv. Det känns som att det är en viss del av hjärnan som jobbar när språket kommer autmatiskt som i svenska och under korta stunder på engelska och en annan del som man försöka sätta igång när man måste försöka hitta ord på utrikiska.
Det skulle vara intressant att köra någon slags hjärnröntgen på sig själv. Det känns som att det är en viss del av hjärnan som jobbar när språket kommer autmatiskt som i svenska och under korta stunder på engelska och en annan del som man försöka sätta igång när man måste försöka hitta ord på utrikiska.
13 september 2006
Anslagsansökan
Att söka anslag är en syssla som tar upp en hel del tid för många forskare. Själv har jag inte skrivit någon egen ansökan tidigare, utan bara varit med på andras idéer. Den här veckan har jag däremot lagt en del tid på att formulera en forskningsansökan till Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), som delar ut 5 miljoner årligen till ett antal projekt. I år tänkte jag vara med och försöka kapa åt mig en liten slant. Tyvärr kan jag inte söka pengarna själv, eftersom jag inte håller till i Sverige, utan det blir min gamle handledare på SLU som kommer att stå som sökande.
Min idé går i korthet ut på att mäta C-14 och Pb-206/Pb-207, d.v.s. olika isotoper av kol och bly, i markvatten. Tidigare har jag använt C-14 för att konstatera att kol i markvatten på en halvmeters djup inte kommer rinnande direkt från ytan, utan hinner bytas ut på vägen ned genom marken. Nu råkar det vara så att kolet transporterar en massa skräp, exempelvis metaller och organiska föroreningar, genom marken. Om nu kolet byts ut mot ett annat kol på vägen så borde även skräpet bytas ut mot ett annat skräp, eftersom skräpet huvudsakligen transporteras bundet till kol. Det är det jag tänkte testa genom att mäta blyisotoper i markvattnet. Att det fungerar med bly beror på att det allra mesta av blyet som ligger och skräpar uppe vid ytan kommer från utsläpp och har en speciell isotopsammansättning som skiljer sig från den naturliga. Och för kol fungerar det tack vare kärnvapenprovsprängningar ovan jord i mitten av förra seklet som skapade ett extra tillskott av C-14. Stora utsläpp är väl inte riktigt önskvärt, men det ger i alla fall möjlighet till utmärkta isotopsstudier!
Min idé går i korthet ut på att mäta C-14 och Pb-206/Pb-207, d.v.s. olika isotoper av kol och bly, i markvatten. Tidigare har jag använt C-14 för att konstatera att kol i markvatten på en halvmeters djup inte kommer rinnande direkt från ytan, utan hinner bytas ut på vägen ned genom marken. Nu råkar det vara så att kolet transporterar en massa skräp, exempelvis metaller och organiska föroreningar, genom marken. Om nu kolet byts ut mot ett annat kol på vägen så borde även skräpet bytas ut mot ett annat skräp, eftersom skräpet huvudsakligen transporteras bundet till kol. Det är det jag tänkte testa genom att mäta blyisotoper i markvattnet. Att det fungerar med bly beror på att det allra mesta av blyet som ligger och skräpar uppe vid ytan kommer från utsläpp och har en speciell isotopsammansättning som skiljer sig från den naturliga. Och för kol fungerar det tack vare kärnvapenprovsprängningar ovan jord i mitten av förra seklet som skapade ett extra tillskott av C-14. Stora utsläpp är väl inte riktigt önskvärt, men det ger i alla fall möjlighet till utmärkta isotopsstudier!
10 september 2006
På stor fot
Allting är stort i USA sägs det. Och det stämmer för många saker i alla fall. Mina fötter är faktiskt ganska precis en fot långa (per styck). Trots dessa platonska kroppsproportioner brukar jag ligga i den allra översta delarna av storleksskalan i svenska skobutiker. I Sverige brukar största storleken ofta vara 13. Ibland 12, vilket är vad jag brukar behöva. I USA behöver jag fortfarande storlek 12, men här är största storleken ofta 15! Eller möjligen 14. Det är rejäla båtar som står i hyllorna.
Är det alla basketspelare här i landet som köper jätteskorna, eller?
Är det alla basketspelare här i landet som köper jätteskorna, eller?
09 september 2006
USM-guld
Guld i Ungdoms-SM till OK Linnés Albin Ridefelt i H15 idag! Både han och hans lillebror som vann O-ringen i år, är helt fenomenala. Om Albin var amerikan skulle han förmodligen redan springa i landslaget.Jag arrangerade en träning för ett par år sedan i Lunsen utanför Uppsala och satte en skärm ungefär tio meter fel. De enda som verkade ha upptäckt felet var Albin och A-landslagslöparen Mats Troeng...
Bilden har jag stulit från familjen Ridefelts hemsida.
08 september 2006
Goda nyheter
Det känns alltid bra att få ett manus accepterat. Idag har Soil Science Society of America Journal hört av sig och meddelat att mitt senaste alster duger att publiceras. En bra början på helgen!
06 september 2006
Röstad och klar
Då har jag utnyttjat min medborgerliga rätt och röstat. Som utvandrare får man rösta i riksdagsvalet i den valkrets man tillhörde innan man flyttade. Däremot inte i kommun- och landstingsvalen.
När man bestämt sig för ett parti och skrivit ned namnet på en blank valsedel lägger man ned valsedeln i ett valkuvert. Valkuvertet lägger man i två vittnens närvaro ned i ett annat kuvert. Det kuvertet lägger man sedan ned i ett kuvert. Slutligen frankerar man kuvertet och skickar iväg denna ryska gumma med posten till Sverige.
När man bestämt sig för ett parti och skrivit ned namnet på en blank valsedel lägger man ned valsedeln i ett valkuvert. Valkuvertet lägger man i två vittnens närvaro ned i ett annat kuvert. Det kuvertet lägger man sedan ned i ett kuvert. Slutligen frankerar man kuvertet och skickar iväg denna ryska gumma med posten till Sverige.
05 september 2006
Borde det finnas så mycket hemligt att spionera på?
Borde inte politik handla om att försöka genomföra den politik som man har kommit överens om inom partiet? Är det så konstigt att partierna tappar medlemmar, när beslut i viktiga frågor tas inom en liten sluten krets som består av partitoppen och strateger? Plötsligt svänger partierna 180 grader, bara för att det anses taktiskt och partimedlemmar och de valda representanterna förväntas anpassa sig. Taktik och tidpunkten för utspel är av central betydelse.
Vilken funktion har partiernas medlemmarna egentligen? Borde man inte nöja sig med att lägga fram den politik partiets medlemmar tror på och låta folket ta ställning? Underskattar inte partierna väljarna lite grann?
I USA är det också valtider. Det ska väljas till kongressen. Här handlar politiken inte heller så mycket om vad partiernas medlemmar vill. Det handlar istället om att enskilda politiker ska positionera sig och samla in kampanjpengar som de sedan står i tacksamhetsskuld till. Fördelen är i alla fall att de enskilda politiska representanterna är mer välkända och har ett mer personligt ansvar för vad de uträttar.
Antingen ska vi ha ett system med riktigt personval, eller också ska vi ha ett system där partimedlemmarna bestämmer inriktning på politiken. I Sverige väljer vi 349 representanter som trycker på de röstknappar som partiernas ledare och taktiska strateger pekar på. Vad finns det för anledning att arbeta i ett svenskt parti om man inte tillhör den absoluta toppen?
Vilken funktion har partiernas medlemmarna egentligen? Borde man inte nöja sig med att lägga fram den politik partiets medlemmar tror på och låta folket ta ställning? Underskattar inte partierna väljarna lite grann?
I USA är det också valtider. Det ska väljas till kongressen. Här handlar politiken inte heller så mycket om vad partiernas medlemmar vill. Det handlar istället om att enskilda politiker ska positionera sig och samla in kampanjpengar som de sedan står i tacksamhetsskuld till. Fördelen är i alla fall att de enskilda politiska representanterna är mer välkända och har ett mer personligt ansvar för vad de uträttar.
Antingen ska vi ha ett system med riktigt personval, eller också ska vi ha ett system där partimedlemmarna bestämmer inriktning på politiken. I Sverige väljer vi 349 representanter som trycker på de röstknappar som partiernas ledare och taktiska strateger pekar på. Vad finns det för anledning att arbeta i ett svenskt parti om man inte tillhör den absoluta toppen?
04 september 2006
Boomsday
Idag är det Labor Day. Det firar man alltså inte 1 maj här i landet. Det firar man första måndagen i september. Och man demonstrerar inte. Det gör man i och för sig inte i Sverige heller. Åtminstone inte i Uppsala. Där går man omkring i dvala efter Valborg.
I Knoxville finns det en tradition i samband med Labor Day upptäckte jag igår. Det kallas tydligen Boomsday och innebär ett fyrverkeri, modell större. Jag såg spektaklet när jag var på väg in till Knoxville igår kväll. Under hela tiden som jag körde längs motorvägen från avfarten till Oak Ridge och in mot Knoxville pågick skjutandet. Samtidigt fick jag in fyrverkeriets "soundtrack" på bilradion. Man hade mixat ihop små stycken av musik av alla möjliga typer, som ackompanjerade krevaderna. Lugn musik - lugna fyrverkerier. Häftig musik - tredje världskriget. Precis när jag nådde Knoxville centrum nåddes finalen. Sandstorm med Darude på radion. Himlen exploderar. Jösses vilket fyrverkeri!
Nu var det inte för fyrverkerierna som jag åkte in "till stan". Det var för att roa mig med dans och musik. Christabel and the Jons spelade. En riktigt bra kvartett med bas, trummor, gitarr och fiol/mandolin/trumpet. Och en riktigt bra sångerska. Påminner om Vaya con Dios, om någon minns dom? Ett smakprov på musiken finns här: Florida (mp3)
I Knoxville finns det en tradition i samband med Labor Day upptäckte jag igår. Det kallas tydligen Boomsday och innebär ett fyrverkeri, modell större. Jag såg spektaklet när jag var på väg in till Knoxville igår kväll. Under hela tiden som jag körde längs motorvägen från avfarten till Oak Ridge och in mot Knoxville pågick skjutandet. Samtidigt fick jag in fyrverkeriets "soundtrack" på bilradion. Man hade mixat ihop små stycken av musik av alla möjliga typer, som ackompanjerade krevaderna. Lugn musik - lugna fyrverkerier. Häftig musik - tredje världskriget. Precis när jag nådde Knoxville centrum nåddes finalen. Sandstorm med Darude på radion. Himlen exploderar. Jösses vilket fyrverkeri!
Nu var det inte för fyrverkerierna som jag åkte in "till stan". Det var för att roa mig med dans och musik. Christabel and the Jons spelade. En riktigt bra kvartett med bas, trummor, gitarr och fiol/mandolin/trumpet. Och en riktigt bra sångerska. Påminner om Vaya con Dios, om någon minns dom? Ett smakprov på musiken finns här: Florida (mp3)
02 september 2006
Karta!
Nu börjar mitt lilla kartritningsprojekt att bli klart. Jag ska springa över kartan några gånger och kolla så att det stämmer, men jag tycker att den är ganska bra även i nuvarande skick. Det är nog ganska riskfritt att utnämna den till bästa orienteringskartan i Tennessee i alla fall. Nu gäller det bara att hitta några som vill använda den också!
30 augusti 2006
Olurad
Någon försöker skoja med mig. Jag har fått e-post från någon klåpare som försöker lura mig att gå in på en hemsida och lämna ifrån mig mina koder till Nordeas nättjänst. Det gick jag inte på.
Kunde bedragarna bara lära sig att skriva något sånär begriplig svenska, skulle dom väl kanske kunna lura någon, men det här var riktigt taffligt.
Kunde bedragarna bara lära sig att skriva något sånär begriplig svenska, skulle dom väl kanske kunna lura någon, men det här var riktigt taffligt.
29 augusti 2006
I hetaste laget
Det är inte helt bekymmersfritt att försöka ägna sig åt någon slags konditionsträning i det här klimatet. När det är drygt 30 grader och en luftfuktighet som får tröjan att klibba bara när man står stilla i skuggan blir man inte sådär överdrivet sugen på att ge sig ut på ett löppass. Och det är väl inget som en fysiolog skulle rekommendera heller.
Visst kan man träna på gym. Det gör jag också, men det blir rätt tråkigt att gå dit hela tiden. Jag trivs bättre ute i skogen.
En annan taktik skulle kunna vara att vänta till senare på kvällen, men det hjälper inte mycket heller. Hemma i Sverige är det som varmast någon gång på tidig eftermiddag. Vid två eller tretiden, ungefär. Här däremot, är det förvisso varmt så det räcker redan vid den tiden, men sedan skruvar någon upp termostaten ytterligare och som varmast är det vid fem eller sex ungefär. Och inte svalnar det snabbt sedan heller direkt.
Ett annat bekymmer är åskoväder, som gärna dyker upp på eftermiddagen. Typiskt väder är varmt och soligt på förmiddagen och hett utav tusan och en åskskur på eftermiddagen. Och det är inga dåliga oväder heller. Det är av den typen som vi har i Sverige kanske en gång per år, eller vart annat år. Sådana har vi här varje vecka, i stort sett. Inte för att jag har något emot att träna i regn. Okej då, det är bättre om det inte regnar. Men det går bra i alla fall. När det åskar, blåser och fullständigt vräker ned som här, håller jag mig däremot helst inomhus.
Visst kan man träna på gym. Det gör jag också, men det blir rätt tråkigt att gå dit hela tiden. Jag trivs bättre ute i skogen.
En annan taktik skulle kunna vara att vänta till senare på kvällen, men det hjälper inte mycket heller. Hemma i Sverige är det som varmast någon gång på tidig eftermiddag. Vid två eller tretiden, ungefär. Här däremot, är det förvisso varmt så det räcker redan vid den tiden, men sedan skruvar någon upp termostaten ytterligare och som varmast är det vid fem eller sex ungefär. Och inte svalnar det snabbt sedan heller direkt.
Ett annat bekymmer är åskoväder, som gärna dyker upp på eftermiddagen. Typiskt väder är varmt och soligt på förmiddagen och hett utav tusan och en åskskur på eftermiddagen. Och det är inga dåliga oväder heller. Det är av den typen som vi har i Sverige kanske en gång per år, eller vart annat år. Sådana har vi här varje vecka, i stort sett. Inte för att jag har något emot att träna i regn. Okej då, det är bättre om det inte regnar. Men det går bra i alla fall. När det åskar, blåser och fullständigt vräker ned som här, håller jag mig däremot helst inomhus.
28 augusti 2006
Det är bränslepumpen, Gerd
Det är visserligen "Det är vattenpumpen, Gerd" som Galenskaparna sjunger i TV-serien "Macken", men jag byter ut det mot bränslepumpen. Det var den som hade brunnit i fredags. Men nu går bilen igen!
25 augusti 2006
Oanständigheter
Femårsdagen av händelserna den 11 september närmar sig och här i USA kommer CBS att visa en omarbetad version av en TV-dokumentär - "9/11" - från 2002. Det har vållat viss uppståndelse. Filmen anses nämligen kontroversiell.
I filmen visas scener från World Trade Center med stressade och chockade människor. Och man skulle kunna tro att det var någon slags omsorg om privatlivet som gjorde det hela kontroversiellt. Men så är det inte riktigt. Det är nämligen publiken man vill värna om och framför allt de unga tittarna. Aha, tänker ni kanske, man vill inte att de stackars liven ska drömma mardrömmar om brinnande skyskrapor och störtande flygplan. Men så är det inte heller. Anledningen till att filmvisningen anses kontroversiell är nämligen det grova språket! De stressade människorna som springer omkring i paniken använder sig nämligen inte av ett speciellt vårdat tal, vilket jag tycker må vara dem ursäktat, utan svär som borstbindare när de i paniken försöker rädda både sitt eget och andras liv där i tumultet.
I synnerhet förekommer två "ord på fyra bokstäver" som man beskrev det på public service-radion i morse, "S-ordet" och "F-ordet". S-ordet är identiskt med det som presidenten nyligen använde när han oavsiktliget blev inspelad under en konversation med sin brittiske kompis Tony och sammanfattade läget i Libanon som "this sh-t" (vågar nog inte riktigt skriva ut det....). Dessa ord censurerades i många TV- och radiokanaler, men vissa var faktiskt djärva nog att sända ut det. Annars är det ganska ofta som man hör ett ”piiip” när någon säger något som inte lämpar sig för etervågorna.
Det är nämligen så här i frihetens hemland att om en radio- eller TV-kanal råkar sända ut något som inte anses anständigt så kan de få böta 325 000 dollar per oanständighet. Fram till i somras var summan bara en tiondel, men det ansågs inte avskräckande nog och krav på att öka bötessumman framfördes med kraft efter skandalen då Janet Jackson fick problem med scenklädseln och råkade (eller "råkade"?) visa en så kallad br:stv-rta i pausunderhållningen på Superbowl!
Nu kommer i alla fall CBS att visa dokumentären och med tanke på hur många gånger som det tydligen förekommer svordomar, så riskerar man att få böta en ansenlig summa.
I filmen visas scener från World Trade Center med stressade och chockade människor. Och man skulle kunna tro att det var någon slags omsorg om privatlivet som gjorde det hela kontroversiellt. Men så är det inte riktigt. Det är nämligen publiken man vill värna om och framför allt de unga tittarna. Aha, tänker ni kanske, man vill inte att de stackars liven ska drömma mardrömmar om brinnande skyskrapor och störtande flygplan. Men så är det inte heller. Anledningen till att filmvisningen anses kontroversiell är nämligen det grova språket! De stressade människorna som springer omkring i paniken använder sig nämligen inte av ett speciellt vårdat tal, vilket jag tycker må vara dem ursäktat, utan svär som borstbindare när de i paniken försöker rädda både sitt eget och andras liv där i tumultet.
I synnerhet förekommer två "ord på fyra bokstäver" som man beskrev det på public service-radion i morse, "S-ordet" och "F-ordet". S-ordet är identiskt med det som presidenten nyligen använde när han oavsiktliget blev inspelad under en konversation med sin brittiske kompis Tony och sammanfattade läget i Libanon som "this sh-t" (vågar nog inte riktigt skriva ut det....). Dessa ord censurerades i många TV- och radiokanaler, men vissa var faktiskt djärva nog att sända ut det. Annars är det ganska ofta som man hör ett ”piiip” när någon säger något som inte lämpar sig för etervågorna.
Det är nämligen så här i frihetens hemland att om en radio- eller TV-kanal råkar sända ut något som inte anses anständigt så kan de få böta 325 000 dollar per oanständighet. Fram till i somras var summan bara en tiondel, men det ansågs inte avskräckande nog och krav på att öka bötessumman framfördes med kraft efter skandalen då Janet Jackson fick problem med scenklädseln och råkade (eller "råkade"?) visa en så kallad br:stv-rta i pausunderhållningen på Superbowl!
Nu kommer i alla fall CBS att visa dokumentären och med tanke på hur många gånger som det tydligen förekommer svordomar, så riskerar man att få böta en ansenlig summa.
Trubbel
Jaha, idag ville inte bilen starta. Jag var på väg hem från jobbet och gjorde ett stopp på vägen för att proviantera och när jag skulle åka vidare så ville inte bilhelvetet starta igen. Så det blev till att ringa efter bärgning och köra iväg vraket till verkstaden.
Killen som bärgade var en lustig individ och kan nog anses tillhöra kategorin "hillbillies" han också. Han hörde min brytning (svårt att missa...) och undrade varifrån jag kom och när jag berättade att jag kommer från Sverige (vilket han verkade blanda ihop med Schweiz) så förklarade han att han håller sig mest i Tennessee, men att han hade åkt "to the beach" en gång. Jag trodde att han skämtade först, så jag undrade om han hade varit i Europa någon gång. - Nej, jag har bara åkt "to the beach", blev svaret. "The beach" visade sig vara Charleston i grannstaten South Carolina. Han var väldigt trevlig i alla fall.
På måndag ska förhoppningsvis bilen rulla igen.
Killen som bärgade var en lustig individ och kan nog anses tillhöra kategorin "hillbillies" han också. Han hörde min brytning (svårt att missa...) och undrade varifrån jag kom och när jag berättade att jag kommer från Sverige (vilket han verkade blanda ihop med Schweiz) så förklarade han att han håller sig mest i Tennessee, men att han hade åkt "to the beach" en gång. Jag trodde att han skämtade först, så jag undrade om han hade varit i Europa någon gång. - Nej, jag har bara åkt "to the beach", blev svaret. "The beach" visade sig vara Charleston i grannstaten South Carolina. Han var väldigt trevlig i alla fall.
På måndag ska förhoppningsvis bilen rulla igen.
21 augusti 2006
Fall Creek Falls
Jag har klarat av två State Parks och en State Forest i helgen (vad det nu är för skillnad...). Som tidigare meddelats var jag i Big Ridge i fredags. I lördags var jag till Lone Mountain State Forest och sprang. På vägen tillbaka började åskan mullra och strax efter att jag kom tillbaka började det vräka ned.
I söndags åkte jag två timmar mot sydväst till Fall Creek Falls State Park. Parken gör skäl för det tautologiska namnet. Man skryter nämligen med det högsta vattenfallet i östra USA, 256 fot eller drygt 75 meter (bilden) och dessutom finns det ytterligare några vattenfall. Men eftersom jag återigen undkom åskan med en hårsmån efter min springtur i parken, så fick jag inte chansen att titta närmare på allt jag hade tänkt att se efter löpningen.
18 augusti 2006
Kantareller och bluegrass
Jag visste inte ens att det fanns kantareller i den här världsdelen! Men idag sprang jag på både herr och fru och hela familjen kantarell när jag var ute och tog mig en runda i Big Ridge State Park på kvällen. Angenämt! Jag tror mig ha läst någonstans att man får plocka bär och svamp till husbehov i Tennessees state parks, så jag riskerar förmodligen inte elektriska stolen.
Anledningen till att det blev just Big Ridge idag var annars att det var en bluegrass-festival där ikväll. Det var alls inget fel på banden, men det är nästan magiskt vad en halvdan ljudanläggning och trettio meters avstånd kan göra för att förstöra svänget i musiken. Folkmusik gör sig sällan bra ifrån stora scener. Jag ägnade mig istället mest åt att gå omkring och lyssna på buskspel. Det var tio band som skulle avverkas på fem timmar ikväll så det fanns en hel del spelsugna musiker på plats och det var fantastiskt mycket bättre att höra dom jamma i diverse tillfälliga konstellationer än att höra musikerna uppe på scenen.
Slående var annars, av sammansättningen på publiken att döma, att bluegrass fortfarande verkar vara en musik som framför allt tilltalar ”hillbillies”, d.v.s. en vit arbetarklass från Appalachernas landsbygd. Och det är ju därifrån den kommer ursprungligen. Det var flera hundra i publiken och jag såg inte en enda mörkhyad till exempel. Jag såg däremot en hopvikbar gungstol som såg ut som en vanlig campingstol förutom att den hade medar!
Anledningen till att det blev just Big Ridge idag var annars att det var en bluegrass-festival där ikväll. Det var alls inget fel på banden, men det är nästan magiskt vad en halvdan ljudanläggning och trettio meters avstånd kan göra för att förstöra svänget i musiken. Folkmusik gör sig sällan bra ifrån stora scener. Jag ägnade mig istället mest åt att gå omkring och lyssna på buskspel. Det var tio band som skulle avverkas på fem timmar ikväll så det fanns en hel del spelsugna musiker på plats och det var fantastiskt mycket bättre att höra dom jamma i diverse tillfälliga konstellationer än att höra musikerna uppe på scenen.
Slående var annars, av sammansättningen på publiken att döma, att bluegrass fortfarande verkar vara en musik som framför allt tilltalar ”hillbillies”, d.v.s. en vit arbetarklass från Appalachernas landsbygd. Och det är ju därifrån den kommer ursprungligen. Det var flera hundra i publiken och jag såg inte en enda mörkhyad till exempel. Jag såg däremot en hopvikbar gungstol som såg ut som en vanlig campingstol förutom att den hade medar!
17 augusti 2006
Bättre två tvättbjörnar i containern än tre fåglar i spisen
Eftersom jag inte hade hört något av mina fåglar i spisen sedan i tisdags så öppnade jag spjället i dag med förhoppningen att ungarna hade flugit ut. Men ned från skorstenen kom ett fågelbo, tre döda fågelungar och ett större parti guano. En skorsten är uppenbarligen inte den bästa platsen för flyglektioner. Kanske jag skulle ha öppnat spjället tidigare och förlöst den kvittrande trion, men det är inte så lätt att veta om dom är redo eller inte för en flygtur.
Ett lyckligare öde mötte de vilsekomna medlemmar av den vilda faunan som jag och min kollega Don Todd räddade ur en sopcontainer igår. Det var Don som gjorde upptäckten när han tyckte att det levde om lite väl mycket i containern för att det skulle vara riktigt normalt. Nere i containern fanns två tvättbjörnar som försökte ta sig ut. I en räddningsoperation drog vi fram en stor gren från skogen och stack ned den i containern. Efter det tog det inte lång tid innan dom var ute.
Mindre förbarmande visade Don mot en copperhead-orm som befann sig utanför vår lilla fältstation på ORNLs område i måndags. Kopparhuvudet är en av de två giftiga ormarna som finns i mina trakter. Man mår tydligen rätt risigt om man blir biten, så man vill helst inte ha dom alldeles inpå knutarna. Efter att ha gjort bekantskap med herr Todd dröjde det därför inte länge innan ormen fick bekanta sig med sin skapare.
Ett lyckligare öde mötte de vilsekomna medlemmar av den vilda faunan som jag och min kollega Don Todd räddade ur en sopcontainer igår. Det var Don som gjorde upptäckten när han tyckte att det levde om lite väl mycket i containern för att det skulle vara riktigt normalt. Nere i containern fanns två tvättbjörnar som försökte ta sig ut. I en räddningsoperation drog vi fram en stor gren från skogen och stack ned den i containern. Efter det tog det inte lång tid innan dom var ute.
Mindre förbarmande visade Don mot en copperhead-orm som befann sig utanför vår lilla fältstation på ORNLs område i måndags. Kopparhuvudet är en av de två giftiga ormarna som finns i mina trakter. Man mår tydligen rätt risigt om man blir biten, så man vill helst inte ha dom alldeles inpå knutarna. Efter att ha gjort bekantskap med herr Todd dröjde det därför inte länge innan ormen fick bekanta sig med sin skapare.
13 augusti 2006
Paw svenska
Jag hittade en otroligt rolig liten bok i en bokhandel igår: ”Swedish phrase book & dictionary”. Där finns allt vad man behöver för att klara sig på resa i ”Svairryeh” och man anger även hur man ska uttala alla ord med korrekt amerikanska brytning!
Nödvändiga fraser på campingplatsen är exempelvis ”marken air fur hawrd” och ”vaar kun yaag faw taag paw butaangaas?”. Och vill man besöka ett idrottsevenemang kan frasen ”air det nawgon footbools-match paw lurdag” bra att plocka fram. Man kan naturligtvis få problem med bilen och kan då behöva säga saker som ”benseenen air slewt”, eller ännu värre ”beelen churdeh paw may”.
Andra nyttiga fraser är ”Yaag behurver mediseen mot baaksmella”, ”Nair gawr tawget til Seundsvall”, ”Yaag haar baara den tilawtna ransoonen” , ”Nateurligtvees” och ”Yaag furstawr inteh mewcket svenska”
För den som besöker en restaurang kan följande ord vara användbara: “Churt-beullar, ”Shinkaa”, ”Veet-lurk”, ”Flesk-churt”, ”Yoortroon-sewlt” ”Url paw beurk”, ”Kawka-kawla” och”Hahlstrad forel mehd fairskpotahtihs”
Och skulle någon undra om man har läst svenska länge kan man alltid svara ”Yaag air new-burryareh”
Nödvändiga fraser på campingplatsen är exempelvis ”marken air fur hawrd” och ”vaar kun yaag faw taag paw butaangaas?”. Och vill man besöka ett idrottsevenemang kan frasen ”air det nawgon footbools-match paw lurdag” bra att plocka fram. Man kan naturligtvis få problem med bilen och kan då behöva säga saker som ”benseenen air slewt”, eller ännu värre ”beelen churdeh paw may”.
Andra nyttiga fraser är ”Yaag behurver mediseen mot baaksmella”, ”Nair gawr tawget til Seundsvall”, ”Yaag haar baara den tilawtna ransoonen” , ”Nateurligtvees” och ”Yaag furstawr inteh mewcket svenska”
För den som besöker en restaurang kan följande ord vara användbara: “Churt-beullar, ”Shinkaa”, ”Veet-lurk”, ”Flesk-churt”, ”Yoortroon-sewlt” ”Url paw beurk”, ”Kawka-kawla” och”Hahlstrad forel mehd fairskpotahtihs”
Och skulle någon undra om man har läst svenska länge kan man alltid svara ”Yaag air new-burryareh”
10 augusti 2006
Paprikaodlare
Jag har aldrig försökt mig på att odla paprika förut, men det går tydligen det också. Nu börjar det mogna!
05 augusti 2006
Orienterings-VM
Orienterings-VM är över. Det blev ingen jättesuccé för svenskarna. Ett guld allt som allt och det var Emil Wingstedt som tog det på sprintdistansen. Som vanligt. Jag har även följt amerikanerna lite grann under VM, framför allt på herrsidan, eftersom det är där mina konkurrenter springer. Och det blev ingen succé för USA heller. På samtliga distanser blev alla USA-löpare utslagna med bred marginal i kvalloppen där det gällde att placera sig bland de 15 bästa bland 40 löpare i något av tre kvalheat. Det blev nästan uteslutande placeringar runt 30 för amerikanerna. Den enda som med lite god vilja kan sägas ha varit nära är OK Linnés Boris Granovskiy som var 20:e man på sprinten. På stafetten i dag kom USA på placering 28. Det var i nivå med tidigare VM-resultat och ett resultat ungefär som jag hade väntat mig. De bästa amerikanerna är nämligen inte speciellt mycket bättre än jag själv har jag upptäckt.
Kvalresultat från VM
Medeldistans
A
1. Matthias Merz SUI 28.40
15. Philippe Adamski FRA 31.47
33. James Scarborough USA 39.36
B
1. Jarkko Huovila FIN 27.26
15. Rob Walter AUS 31.22
34. Boris Granovskiy USA 41.21
C
1. Thierry Gueorgiou FRA 27.00
15. Tomas Kuzminskis LTU 30.06
32. Clem McGrath USA 39.36
Långdistans
A
1. Jani Lakanen FIN 58.21
15. Zoltan Denes HUN 1.10.35
32. Clem McGrath USA 1.26.00
B
1. Valentin Novikov RUS 1.00.52
15. Andrei Zhundravlev BLR 1.11.14
27. Eddie Bergeron USA 1.22.47
C
1. Anders Nordberg NOR 1.00.55
15. Vitek Pospisil SVK 1.10.05
25. Eric Bone USA 1.18.07
Sprint
A
1. Emil Wingstedt SWE 13.55
15. Marcin Richert POL 16.09
20. Boris Granovskiy USA 17.17
B
1. Daniel Hubman SUI 14.11
15. David Shepard AUS 15.37
34. Eddie Bergeron USA 21.17
C
1. Fabian Hertner SUI 15.11
15. Axel Fischer GER 16.27
34. Eric Bone USA 21.13
Kvalresultat från VM
Medeldistans
A
1. Matthias Merz SUI 28.40
15. Philippe Adamski FRA 31.47
33. James Scarborough USA 39.36
B
1. Jarkko Huovila FIN 27.26
15. Rob Walter AUS 31.22
34. Boris Granovskiy USA 41.21
C
1. Thierry Gueorgiou FRA 27.00
15. Tomas Kuzminskis LTU 30.06
32. Clem McGrath USA 39.36
Långdistans
A
1. Jani Lakanen FIN 58.21
15. Zoltan Denes HUN 1.10.35
32. Clem McGrath USA 1.26.00
B
1. Valentin Novikov RUS 1.00.52
15. Andrei Zhundravlev BLR 1.11.14
27. Eddie Bergeron USA 1.22.47
C
1. Anders Nordberg NOR 1.00.55
15. Vitek Pospisil SVK 1.10.05
25. Eric Bone USA 1.18.07
Sprint
A
1. Emil Wingstedt SWE 13.55
15. Marcin Richert POL 16.09
20. Boris Granovskiy USA 17.17
B
1. Daniel Hubman SUI 14.11
15. David Shepard AUS 15.37
34. Eddie Bergeron USA 21.17
C
1. Fabian Hertner SUI 15.11
15. Axel Fischer GER 16.27
34. Eric Bone USA 21.13
30 juli 2006
Sex vattenfall, en chokladfabrik och en ofrivillig predikan
Sex vattenfall och en chokladfabrik hann vi med i går, när Maria och jag gjorde en liten landsvägsturné i North Carolina, på andra sidan om Appalacherna. En hel del vackra vyer blev det längs vägen. Det är helt klart vackert i bergen.
Idag har vi varit och badat vid Big Ridge State Park. Ett hundratal meter bort höll en församling friluftsgudstjänst. Vi undrade först om det var hörselskadades förening som hade möte för pastorn skrek med en tordönsstämma så det hördes över hela trakten. Jösses vad han eldade upp sig emellanåt!
27 juli 2006
Fåglar i spisen
Jag har fåglar i spisen. Det kvittrar och låter där inne då och då och dessutom hör man vingslag. Det handlar visserligen om den öppna spisen och inte spisen där jag lagar mat. Tack och lov. Men någon fågel har i alla fall uppenbarligen byggt bo och lagt ägg någonstans i skorstenen. Och nu har dom kläckts. När mamma och pappa fågel kommer, så kvittrar dom något alldeles vansinnigt. Inte så det stör, men ändå. Av ljudet att döma verkar boet sitta någanstans strax ovanför spjället allra längst ned, men det måste vara en ganska lång väg upp ur skorstenen i så fall.
Jag har i alla fall inte hjärta att öppna och sota. Dom gör väl ingen skada på huset hoppas jag, men det vete sjutton hur ungarna ska ta sig ut, när det blir dags.
Fortsättning följer, förmodar jag.
Jag har i alla fall inte hjärta att öppna och sota. Dom gör väl ingen skada på huset hoppas jag, men det vete sjutton hur ungarna ska ta sig ut, när det blir dags.
Fortsättning följer, förmodar jag.
24 juli 2006
Så tuktas en argbigga
Igår såg jag så tuktas en argbigga för andra gången i livet. Första gången var för drygt 20 år sedan. Då måste det ha varit någon som fått för sig att Stockholmstraktens skolelever behövde lite kultur och bildning och som uppenbarligen ansåg att en balettuppsättning av Shakespear på Kungliga Operan var det perfekta valet för mellanstadiet. Det tyckte inte riktigt den skräniga skaran av skolelever som fyllde operan till sista plats. Och knappast balettensambeln heller. Det var inte den mest tacksamma publiken dom spelat inför vågar jag påstå.
Den här gången var det helt frivilligt som jag såg pjäsen. Det gjorde jag tillsammans med Maria i Knoxville där Tennessee Stage Company bjöd på gratis skådespel till folket på stadens stora torg. Både skådespelare och publik skötte sig bra och det var en trevlig kväll.
Den här gången var det helt frivilligt som jag såg pjäsen. Det gjorde jag tillsammans med Maria i Knoxville där Tennessee Stage Company bjöd på gratis skådespel till folket på stadens stora torg. Både skådespelare och publik skötte sig bra och det var en trevlig kväll.
22 juli 2006
Längst upp och längst ned
I torsdags kväll var jag och hämtade upp Maria på Tyson McGhee Airport utan för Knoxville. Idag har vi gjort återbesök i traktens främsta turistmål: The Smokies. Nationalparken och bergen alltså. Vi klarade av både högsta punkten Clingmans Dome och vad som väl kan kallas den lägsta, nere under marken i Tuckaleechee Caverns. Recensioner på Marias blogg...
18 juli 2006
Norrmän och amerikaner
Ni har väl förmodligen hört att det behövs tre norrmän för att skruva i en glödlampa? En som håller i lampan och två som snurrar honom i cirklar. Jag känner inte till metoden, men samma antal amerikaner behövs i alla fall för att byta en säkring.
Jag gjorde nämligen en felanmälan igår eftermiddag. Det saknades elektricitet i ett antal vägguttag i ett lab. Förmodligen en propp som hade gått efter ett åskoväder. En ensam svensk hade väl antagligen kunnat åtgärda problemet, men enligt uppsatta varningsskyltar så förväntas man inte ge sig på sådana farligheter. Så jag felanmälde i god ordning. I förmiddags dök hjälpen upp. Inte bara EN elektriker. Och inte två. Utan tre stycken herrar som undrade var det var problem med elen. Jag visade och några minuter senare var det avhjälpt. Jag såg inte vad dom gjorde, så jag vet inte om det var en som höll i säkringen medan dom andra snurrade honom, men det är i alla fall lite typiskt för hur det går till här ibland. Då och då kan det dyka upp en liten delegation på jobbet, som allihop har till uppgift att exempelvis kontrollera ventilationen eller brandsläckarna. Jag rapporterade för ett tag sedan om att det går åt två anställda vid kassan i snabbköpet. En som ser till att ta betalt och en som packar varorna i plastkassar. För att köra buss kan det krävas tre personer. När jag åkte mellan två av New Yorks flygplatser förra våren köpte man först en biljett av en dam på busshållplatsen. Sedan hejade man på chauffören och klev på. Efter ett tag gick det runt ytterligare en person och klippte biljetterna. Kanske inte det mest effektiva systemet. Ibland får man intrycket att man arbetar enligt metoder från de gamla kommunistländerna i Östeuropa.
Det kanske är så att det är amerikaner som avses i vitsarna om hur många norrmän det behövs för att göra olika saker? Och det kanske inte är Norge som är den sista Sovjetstaten?
Jag gjorde nämligen en felanmälan igår eftermiddag. Det saknades elektricitet i ett antal vägguttag i ett lab. Förmodligen en propp som hade gått efter ett åskoväder. En ensam svensk hade väl antagligen kunnat åtgärda problemet, men enligt uppsatta varningsskyltar så förväntas man inte ge sig på sådana farligheter. Så jag felanmälde i god ordning. I förmiddags dök hjälpen upp. Inte bara EN elektriker. Och inte två. Utan tre stycken herrar som undrade var det var problem med elen. Jag visade och några minuter senare var det avhjälpt. Jag såg inte vad dom gjorde, så jag vet inte om det var en som höll i säkringen medan dom andra snurrade honom, men det är i alla fall lite typiskt för hur det går till här ibland. Då och då kan det dyka upp en liten delegation på jobbet, som allihop har till uppgift att exempelvis kontrollera ventilationen eller brandsläckarna. Jag rapporterade för ett tag sedan om att det går åt två anställda vid kassan i snabbköpet. En som ser till att ta betalt och en som packar varorna i plastkassar. För att köra buss kan det krävas tre personer. När jag åkte mellan två av New Yorks flygplatser förra våren köpte man först en biljett av en dam på busshållplatsen. Sedan hejade man på chauffören och klev på. Efter ett tag gick det runt ytterligare en person och klippte biljetterna. Kanske inte det mest effektiva systemet. Ibland får man intrycket att man arbetar enligt metoder från de gamla kommunistländerna i Östeuropa.
Det kanske är så att det är amerikaner som avses i vitsarna om hur många norrmän det behövs för att göra olika saker? Och det kanske inte är Norge som är den sista Sovjetstaten?
15 juli 2006
Dagstidningar
Dagstidningar köper man inte vid kassan i exempelvis snabbköpet eller bensinmacken här i USA, så som man gör i Sverige om man vill ha sig ett lösnummer. I USA köper man sin tidning i en automat utanför affären. Där slänger man i några quarters och tar sedan sin tidning. Tidningarna här är oftast lika breda som tabloidformatet, men mycket större på höjden. Och utan häftning.
Något som tycker är lite konstigt är att det saknas kvällstidningar av typen Aftonbladet och Expressen. Här verkar det som att alla dagstidningar faktiskt ägnar sig åt riktiga nyheter och inte fokuserar på dokusåpakändisars silikonbröst och den senaste utvecklingen på Allsång på Skansen. Sådana nyheter finns det speciella tidningar för här. Så att man slipper läsa om vad som händer i världen överhuvudtaget, får man förmoda.
Jag är inte någon flitig läsare av dagstidningarna får jag medge, men blad som New York Times och Washington Post och den lokala Knoxville News Sentinel uppfattar jag som seriösa tidningar, på gränsen till tråkiga. Och det är lite märkligt att det inte finns åtminstone någon tidning med dålig smak och förkärlek för skvaller.
Något annat som är märkligt är att de konservativa här i landet konstant beklagar sig över snedfördelningen i media till de liberalas fördel. Tidningarnas åsikter delas inte av folket, hävdas det. Om det nu är så, borde det ju finnas en gigantisk oexploaterad marknad. Så varför i hela världen startar inte någon driftig människa en konservativ dagstidning?
Något som tycker är lite konstigt är att det saknas kvällstidningar av typen Aftonbladet och Expressen. Här verkar det som att alla dagstidningar faktiskt ägnar sig åt riktiga nyheter och inte fokuserar på dokusåpakändisars silikonbröst och den senaste utvecklingen på Allsång på Skansen. Sådana nyheter finns det speciella tidningar för här. Så att man slipper läsa om vad som händer i världen överhuvudtaget, får man förmoda.
Jag är inte någon flitig läsare av dagstidningarna får jag medge, men blad som New York Times och Washington Post och den lokala Knoxville News Sentinel uppfattar jag som seriösa tidningar, på gränsen till tråkiga. Och det är lite märkligt att det inte finns åtminstone någon tidning med dålig smak och förkärlek för skvaller.
Något annat som är märkligt är att de konservativa här i landet konstant beklagar sig över snedfördelningen i media till de liberalas fördel. Tidningarnas åsikter delas inte av folket, hävdas det. Om det nu är så, borde det ju finnas en gigantisk oexploaterad marknad. Så varför i hela världen startar inte någon driftig människa en konservativ dagstidning?
11 juli 2006
Eriks öden och äventyr
Min gode vän Erik är ute på resande fot i Indien och rapporterar på adressen http://erik.2good.nu. Med tanke på hur roande hans reseskildring från Sydamerika var förra året så kan man se fram emot en underhållande läsning.
Det andra universitetet
Lärdomsstaden Uppsala stoltserar med två stycken universitet. Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Det förstnämnda går i Uppsala vanligen under benämningen Universitetet. Som om det bara funnes ett enda. När jag gjorde förflyttningen från det stora till det lilla universitetet i staden i samband med att jag började doktorera fick jag lära mig av med den ovanan. Åtminstone i fikarummet på jobbet. På SLU kallar man inte Uppsala universitet för Universitetet! Där vet man att det minsann finns två lärdomssäten i staden. Men att Uppsala universitet är mer välkänt bland svenska folket och även utomlands är det ingen tvekan om.
När man är på markvetarkonferens däremot, då är det SLU som är det välkända universitetet. Det var flera gånger som jag pratade med utländska forskare som undrade var jag hade hållit till i Sverige. Och säger man Uppsala helt kort, så associerar dom direkt till SLU. Någon började prata om Agricultural University och någon annan började rabbla upp namnen för honom bekanta forskare som jag kunde associera till SLU. Ser man till det svenska deltagandet på konferensen för ett par veckor sedan så var det en handfull personer från SLU (både från Uppsala och Umeå) medan Universitet däremot lyste med sin frånvaro. Definitivt är det så att när det gäller markvetenskap så är det SLU som är det mest välkända, medan Uppsala universitet är det andra universitetet.
När man är på markvetarkonferens däremot, då är det SLU som är det välkända universitetet. Det var flera gånger som jag pratade med utländska forskare som undrade var jag hade hållit till i Sverige. Och säger man Uppsala helt kort, så associerar dom direkt till SLU. Någon började prata om Agricultural University och någon annan började rabbla upp namnen för honom bekanta forskare som jag kunde associera till SLU. Ser man till det svenska deltagandet på konferensen för ett par veckor sedan så var det en handfull personer från SLU (både från Uppsala och Umeå) medan Universitet däremot lyste med sin frånvaro. Definitivt är det så att när det gäller markvetenskap så är det SLU som är det mest välkända, medan Uppsala universitet är det andra universitetet.
09 juli 2006
Världsberömda Herräng
När jag kom till konferensen i Santa Cruz i förra veckan frågade den sommarjobbande studenten som skötte incheckningen varifrån i Sverige jag kom. När jag sa att jag hade bott i Uppsala, kommenterade hon att där i närheten hade hon minsann varit på dansläger.
– Herräng kanske… ? undrade jag. Och visst var det så. Herräng Dance Camp är nämligen det största och mest välkända lägret för swingdans (Lindy hop/jitterbug, Boogie Woogie, Balboa, Stepp) i hela världen. Lägret pågår som bäst just nu i den lilla Uppländska orten, där det sannerligen inte bor många själar. Den enda butiken på orten överlever sannolikt tack vare de fyra lägerveckorna varje sommar. Lågstadieskolan på orten är nedläggningshotad, vilket man kan förstå eftersom det knappt bor någon där. Det kan i sin tur bli ett hot mot lägret eftersom skollokalerna är en viktig bas för lägret.
Själv har jag varit där tre gånger tillsammans med Maria och det har alltid varit väldigt roligt. Lägrets största profil är otvivelaktigt Frankie Manning, som fyllde 92 i år och som var en av de bästa och mest inflytelserika dansarna när det begav sig på 30- och 40-talen. Han medverkade bland annat i filmen Hellzapoppin från 1941, som innehåller en oöverträffad danssekvens. Frankie både koreograferade och dansade själv. Länk till dansscenen finns här . Helt otrolig. Frankie är dansaren med hängselbyxor som kommer in ungefär halvvägs i filmen.
Härifrån Knoxvilletrakterna åker det två personer till lägret i år. Jag ska väl inte säga att alla dansare man pratar med här borta känner till lägret. Men Herräng är nog mer välkänt bland swingdansare i Knoxville än bland Uppsalabor i allmänhet skulle jag tro.
– Herräng kanske… ? undrade jag. Och visst var det så. Herräng Dance Camp är nämligen det största och mest välkända lägret för swingdans (Lindy hop/jitterbug, Boogie Woogie, Balboa, Stepp) i hela världen. Lägret pågår som bäst just nu i den lilla Uppländska orten, där det sannerligen inte bor många själar. Den enda butiken på orten överlever sannolikt tack vare de fyra lägerveckorna varje sommar. Lågstadieskolan på orten är nedläggningshotad, vilket man kan förstå eftersom det knappt bor någon där. Det kan i sin tur bli ett hot mot lägret eftersom skollokalerna är en viktig bas för lägret.
Själv har jag varit där tre gånger tillsammans med Maria och det har alltid varit väldigt roligt. Lägrets största profil är otvivelaktigt Frankie Manning, som fyllde 92 i år och som var en av de bästa och mest inflytelserika dansarna när det begav sig på 30- och 40-talen. Han medverkade bland annat i filmen Hellzapoppin från 1941, som innehåller en oöverträffad danssekvens. Frankie både koreograferade och dansade själv. Länk till dansscenen finns här . Helt otrolig. Frankie är dansaren med hängselbyxor som kommer in ungefär halvvägs i filmen.
Härifrån Knoxvilletrakterna åker det två personer till lägret i år. Jag ska väl inte säga att alla dansare man pratar med här borta känner till lägret. Men Herräng är nog mer välkänt bland swingdansare i Knoxville än bland Uppsalabor i allmänhet skulle jag tro.
06 juli 2006
Svalka
Det är skönt med lite svalka. Idag har vi haft 27 grader här i Oak Ridge. Detta kombinerat med en rätt låg luftfuktighet och en lätt bris gör att det känns väldigt behagligt. Annat var det i måndags, då vi hade 35 fuktiga, kvalmiga grader och vindstilla. Puh!
Men nu är det som sagt annorlunda. Idag var det riktigt behagligt att ta en springtur på eftermiddageen efter jobbet. Det känns nästan som svensk sommar, faktiskt.
Men nu är det som sagt annorlunda. Idag var det riktigt behagligt att ta en springtur på eftermiddageen efter jobbet. Det känns nästan som svensk sommar, faktiskt.
01 juli 2006
Bilder som bedåra?
Jag har lämnat Santa Cruz och befinner mig nu i Sonora, en liten vildavästernstad, som byggdes upp under guldruschens dagar. Men de senaste två dagarna har jag varit i Yosemite National Park. Där finns det gott om vacker natur och fantastiska vyer! Bilderna här är bara ett litet urval av vad parken har att erbjuda. Och två dagar är alldeles för kort för att hinna se allt som man skulle vilja hinna med.
I morgon bitti bär det av mot Tennessee igen.
I morgon bitti bär det av mot Tennessee igen.
29 juni 2006
På konferens
University of California Santa Cruz ligger utslängt i en skog utanför stan, med olika colleges här och där bland redwoodträden. Det är där jag befinner mig på konferens. Det är en väldig aktivitet på området. Själva läsåret är avslutat, så studenterna har åkt hem för sommaren, men nu är det annat som händer. Förutom markvetarkonferens så är det ungdomar på tennisläger och cheerleadingläger och dessutom ett mandolinsymposium här på campuset. Universitetet ligger ganska högt beläget med utsikt över Stilla havet. Åtminstone borde det vara utsikt över havet, men det har legat dimma ut över bukten nästan hela tiden så, man kan bara ana att det faktiskt ligger där. Igår drog jag i alla fall på mig springskorna och tog mig ned till vattnet, så jag kan bekräfta att Stilla havet existerar. Men hugaligen vad kallt det var. Inte för att jag badade, men jag kände på vattnet och ett dopp i den Stockholmska ytterskärgården är förmodligen behagligare. Och det brukar ändå kunna bita ganska bra i skinnet.
Två dagar av tre på konferensen är avklarade och det har varit väldigt bra hittills. Jag hade min presentation nästan först av alla och det gick väl ganska skapligt i alla fall tycker jag. Det är himla bra att vara först. Dels kan man slappna av och behöver inte tänka på sin egen presentation mera, dels så är det väldigt lätt att träffa andra människor som har hört ens föredrag. Att träffa människor och knyta kontakter är nog det viktigaste på sådana här tillställningar. För en del av dem man träffar, har man läst deras artiklar, men naturligtvis ser dom aldrig ut som man har tänkt sig att dom ska se ut. En del som man pratar har dessutom läst mina egna artiklar, vilket ju känns roligt. Men jag ser väl inte heller ut som jag borde, förmodar jag.
Två dagar av tre på konferensen är avklarade och det har varit väldigt bra hittills. Jag hade min presentation nästan först av alla och det gick väl ganska skapligt i alla fall tycker jag. Det är himla bra att vara först. Dels kan man slappna av och behöver inte tänka på sin egen presentation mera, dels så är det väldigt lätt att träffa andra människor som har hört ens föredrag. Att träffa människor och knyta kontakter är nog det viktigaste på sådana här tillställningar. För en del av dem man träffar, har man läst deras artiklar, men naturligtvis ser dom aldrig ut som man har tänkt sig att dom ska se ut. En del som man pratar har dessutom läst mina egna artiklar, vilket ju känns roligt. Men jag ser väl inte heller ut som jag borde, förmodar jag.
24 juni 2006
Sang till Norden?
Jag har just satt på TV:n för att se Tyskland-Sverige på ABC. Nationalsångerna har just spelats och den svenska kallade man för "Sang till Norden". Låter väl mer som ett bridgebud?
Kalifornien nästa
På måndag tar jag flyget till San Jose, Kalifornien. Jag ska på konferens i Santa Cruz från måndag tll torsdag. Ser fram emot att åka dit, lyssna på föredrag och träffa en massa männsikor som jobbar med likande saker som jag. Jag ska göra ett framträdande själv också. Lite nervöst, men min presentation kommer som en av de första, så sedan kan man slappna av och glida runt resten av veckan.
Efter konferensen är planen att åka till Yosemite National Park över helgen.
Efter konferensen är planen att åka till Yosemite National Park över helgen.
21 juni 2006
Sommarsolståndet
Då var det 21 juni och vi har sommarsolstånd. Här är klockan strax efter nio och solen har just gått ned bakom bergen. Solens nedgång skedde 20:57, men det är fortfarande s.k. borgerlig skymning ett litet tag till. Eftersom jag bor i västra delen av tidszonen så har jag lite ljusare på kvällen och lite mörkare om morgonen än vad jag egentligen borde ha här. Jag bor nästan precis vid den 36:e breddgraden, som jag passerar varje gång jag tar mig till och från jobbet och som faktiskt även går rakt genom Gibraltarsundet på andra sidan Atlanten.
Men ljusare än så här blir det tydligen inte om kvällarna.
Men ljusare än så här blir det tydligen inte om kvällarna.
18 juni 2006
Skunk
Före helgen hade jag inte sett någon livs levande skunk. Bara känt lunkten. Men i helgen har jag sett två stycken och en av dom fick jag på bild dessutom. Trodde det var en liten knähund först!
17 juni 2006
Festival
Varje liten landsortsby med självaktning i Sverige har ju sin egen festival där det säljs krimskrams och dricks öl ur plastmugg. Även Oak Ridge har ett eget evenemang: ”Secret City Festival” som pågår nu i helgen. Jag tog en sväng till festivalområdet idag och kollade läget. Där var det full kommers. Det var mängder av stånd med ett tämligen brokigt utbud. Traktens antikhandlare verkade i alla fall ha en högtidshelg för det var mängder av olika handlare som sålde diverse gamla prylar av skiftande kvalitet. Allt från kamelsadlar till gamla medaljer och oljemålningar. Dessutom passade kandidaterna till lokalvalen på att visa upp sig och dela ut kampanjmaterial. Den lokala roddklubben, ett par olika organisationer för övergivna husdjur, abortmotståndare, välgörenhetsorganisationer och Tai-chiutövare hade också slutit upp. Medan jag var där underhöll den lokala bruksorkestern Oak Ridge Community Band med bleckblåsmusik. När dom tystnat drog den stora bataljen igång. En stor del av parken hade nämligen reserverats för ett iscensättande av en eldstrid i sann 2:a världskrigsanda. Dom hade dragit in en imponerande mängd gamla fordon, tält och annan rekvisita i 40-talsstil i parken som förvandlades till ett slagfält. Det beige laget anföll under kraftig eldgivning det gröna lagets läger, som försvarade sig tappert mot angreppet. Det sparades sannerligen inte på krutet från någon av sidorna! Efter att ha beskådat detta spektakel drog jag mig vidare efter att ha försett mig med en gratis flaska vatten från en av stadens baptistkyrkor. På flaskan kunde man läsa hur man uppnår frälsning: A. Erkänn att du är en syndare. B. Tro på att Jesus är den enda vägen till himlen. C. Anförtro ditt liv till Kristus genom att överlämna kontrollen till honom.
Så går det till på festival i Oak Ridge! Inte en plastmugg med ljummen öl så långt ögat nådde.
Så går det till på festival i Oak Ridge! Inte en plastmugg med ljummen öl så långt ögat nådde.
15 juni 2006
Fotbolls-VM
Fotboll är något som jag huvudsakligen följer vart fjärde år. Allsvenskan och den italienska och engelska ligan och alla de andra ligorna som visas på TV och diskuteras i tidningarna tycker jag är ganska ointressant. Fotbolls-VM tycker jag däremot är roligt, just för att det bara är vart fjärde år och att alla de bästa är med. Inte som i hockey där det är några B-lag som spelar varje år eller som i simning där dom simmar bröstsim, ryggsim, fjärilsim, och frisim, medley och lagkapp i lång och kort bana på tusen olika distanser. Alla får medaljer.
Kvällens match var en riktig rysare vad jag förstår och jag följde den sporadiskt via nätet på jobbet. Försökte titta på målet på nätet ikväll, men si det gick inte. SVT och TV4 har inte rättigheter att visa VM utanför Sverige och min IP-adress dög inte. Däremot gick det bra att lyssna till Lasse Grankvist på radiosporten. Bra underhållning det också!
Kvällens match var en riktig rysare vad jag förstår och jag följde den sporadiskt via nätet på jobbet. Försökte titta på målet på nätet ikväll, men si det gick inte. SVT och TV4 har inte rättigheter att visa VM utanför Sverige och min IP-adress dög inte. Däremot gick det bra att lyssna till Lasse Grankvist på radiosporten. Bra underhållning det också!
10 juni 2006
09 juni 2006
Kassar vid kassan
Vid kassan i snabbköpet hittar man en av de små kulturskillnaderna mellan Sverige och USA. I Sverige gäller det att försöka hålla sig någorlunda fokuserad när man kommer fram till kassan - det gäller ju att komma ihåg att man ska plocka på sig en eller ett par kassar att lägga varorna i. Om man nu inte har med sig en egen tygkasse förstås. I USA behövs inte detta. Plastkassar förses man nämligen med från personalen. Och dom inte bara tillhandahåller kassarna, utan dom packar dom dessutom. Ibland packar personen som står i kassan själv och ibland finns det en extra person vars primära uppgift är att packa ned varorna! Så upp med varorna på bandet bara och betala och sedan har man sina varor packade och klara.
Nackdelen är bara den att dom har så usla kassar i det här landet. I Sverige har vi rejäla kassar i kraftig polyetenplast, som visserligen kostar en krona eller så och som man får packa själv, men dom är hållbara och rymmer en hel del. Kan dessutom användas efteråt som exempelvis soppåsar eller för transportförvaring av smutsiga orienteringsskor. I USA däremot får man sakerna nedstoppade i små prassliga påsar, som visserligen inte kostar något extra. Kassarna rymmer väl kanske hälften av en svensk kasse (allt är inte stort här borta!) och användningen av begagnade kassar är därmed mer begränsad. Personalen packar dessutom kassarna högst halvfulla, så resultatet blir att om man i Sverige hade kommit hem med två kassar från affären, så kommer man här istället hem med åtta kassar dinglande runt benen. Man har dessutom ingen aning om var man har de olika sakerna eftersom man inte fått packa själv. Nu ligger det ju inte mer än kanske tre, fyra varor i varje kasse så det löser sig rätt snabbt, men ändå.
Jag undrar lite vad personalen skulle tro om man kom med en egen tygkasse till kassan. Förmodligen skulle man betraktas som fullständigt stollig.
Nackdelen är bara den att dom har så usla kassar i det här landet. I Sverige har vi rejäla kassar i kraftig polyetenplast, som visserligen kostar en krona eller så och som man får packa själv, men dom är hållbara och rymmer en hel del. Kan dessutom användas efteråt som exempelvis soppåsar eller för transportförvaring av smutsiga orienteringsskor. I USA däremot får man sakerna nedstoppade i små prassliga påsar, som visserligen inte kostar något extra. Kassarna rymmer väl kanske hälften av en svensk kasse (allt är inte stort här borta!) och användningen av begagnade kassar är därmed mer begränsad. Personalen packar dessutom kassarna högst halvfulla, så resultatet blir att om man i Sverige hade kommit hem med två kassar från affären, så kommer man här istället hem med åtta kassar dinglande runt benen. Man har dessutom ingen aning om var man har de olika sakerna eftersom man inte fått packa själv. Nu ligger det ju inte mer än kanske tre, fyra varor i varje kasse så det löser sig rätt snabbt, men ändå.
Jag undrar lite vad personalen skulle tro om man kom med en egen tygkasse till kassan. Förmodligen skulle man betraktas som fullständigt stollig.
03 juni 2006
Var finns republikanerna?
Tennessee är en delstat med en hög andel republikaner. I senaste presidentvalet blev det 57% till Bush och 43% till John Kerry till exempel. Båda senatorerna från Tennessee är republikaner, varav Bill Frist är en av de mest tongivande och en tänkbar presidentkandidat i nästa val. I representanthuset sitter det däremot en jämn fördelning av demokrater och republikaner. Guvernören i Tennessee är faktiskt också demokrat. Det senare lär dock mest bero på att den förre republikanske guvernören var ett riktigt stolpskott.
Man skulle därmed kunna tro att man skulle träffa en massa Bushanhängare här, men det är det sannerligen inte något som det finns gott om på jobbet i alla fall. Det är inga vackra ord som sägs om republikanerna och deras politik. Bush själv är i stort sett "var mans niding" och det är nog inte många som håller med om Göran Perssons uttalande för ett tag sedan om att presidenten är underskattad. Man undrar verkligen var republikanerna håller till!
En förklaring till att det ser ut som det gör på mitt jobb är förmodligen att jag befinner mig på "Environmental Science Division" och att de flesta som arbetar där kommer från andra håll av landet och dessutom har doktorsexamen, så sammansättningen är inte riktigt representativ för Tennessee som helhet. Men det är ändå slående hur impopulär Bush och republikanerna är. Om man jämför med min gamla arbetsplats på universitetet i Uppsala så var det en mycket större spridning i politiska åsikter. Det var förvisso svårt att hitta Bush-fans där också, men man fick i alla fall en känsla av att sympatierna var ganska representativa för landet som helhet - några till vänster, några till höger och några i mitten. Så är det definitivt inte här.
Man skulle därmed kunna tro att man skulle träffa en massa Bushanhängare här, men det är det sannerligen inte något som det finns gott om på jobbet i alla fall. Det är inga vackra ord som sägs om republikanerna och deras politik. Bush själv är i stort sett "var mans niding" och det är nog inte många som håller med om Göran Perssons uttalande för ett tag sedan om att presidenten är underskattad. Man undrar verkligen var republikanerna håller till!
En förklaring till att det ser ut som det gör på mitt jobb är förmodligen att jag befinner mig på "Environmental Science Division" och att de flesta som arbetar där kommer från andra håll av landet och dessutom har doktorsexamen, så sammansättningen är inte riktigt representativ för Tennessee som helhet. Men det är ändå slående hur impopulär Bush och republikanerna är. Om man jämför med min gamla arbetsplats på universitetet i Uppsala så var det en mycket större spridning i politiska åsikter. Det var förvisso svårt att hitta Bush-fans där också, men man fick i alla fall en känsla av att sympatierna var ganska representativa för landet som helhet - några till vänster, några till höger och några i mitten. Så är det definitivt inte här.
01 juni 2006
Säsongsstart
Det har varit ett väldigt pratande i media på sistone om att “the hurricane season” börjar officiellt idag, den första juni. Orkanerna tar sig inte ända hit upp till Tennessee, men det jag undrar är, hur man kan ha ett exakt datum som start för en vädersäsong?
28 maj 2006
Forskningspolitik
Jag lyssnade på programmet Kaliber i Sveriges Radio över nätet idag. Det handlade om den stora mängd tid som forskare lägger ned på att söka forskningsanslag. Tid som istället skulle kunna användas för att forska. Just detta eviga anslagssökande är en sak som får mig att ställa mig tveksam till att fortsätta med en forskarkarriär.
Bilden av en professor, är en person avlönad med pengar från universitetet för att forska och undervisa. Men i själva verket så är det många professorer och forskare som inte får några pengar alls till lönen från sin arbetsgivare. Pengarna måste man i de flesta fall dra in själv från olika anslagsgivare. Att man tvingas sätta sig ned och skriva en ansökan med allt vad det innebär av att formulera hypoteser och planera försöksupplägg är i sig nyttigt och man tvingas konkretisera planerna och dessutom själv granska var styrkorna och svagheterna finns i det projekt man har tänkt sig. Men det finns många problem också. Dels tar det som beskrevs i radioprogrammet väldigt mycket tid som skulle kunna utnyttjas till att forska mer konkret och dels medför det problem för planeringen, både av det egna livet och för institutionens eller enhetens verksamhet.
Nu är det ju inte bara forskare som måste se till att det kommer in nya projekt. Egna företagare, konsulter m m måste ju hela tiden se till att det finns kunder som man kan arbeta för. Men för en forskare finns det inte speciellt många chanser att få ett kontrakt per år, så missar man att få anslag ett par gånger så är man ute sedan, vilket gör det hela lite mer osäkert. Att vara borta ett år av olika orsaker kan vara förödande, vilket dessutom knappast gynnar jämställdheten. Detta, att var och en söker pengar till egna projekt, gör också att verksamheten blir väldigt splittrad. Jag upplevde det som att det knappt var någon styrning alls eller fanns några strategier för vad min institution eller avdelning på SLU skulle forska på de närmaste åren. Allt berodde på vilka personer som råkade finnas där just då och vilka anslag som de råkade kamma hem. Om man jämför med näringslivet, så vore det som att ha en massa människor anställda i ett företag utan gemensam affärsidé eller samordning - någon bakar pepparkakor och någon annan lagar bilar.
Jag tycker inte att man ska sluta med att dela ut pengar till bra idéer i konkurrens, så som det görs idag. Men i nuläget finns det knappt några pengar alls från universitetet, utan det är väldigt hög andel externfinansierat. Leif Pagrotsky höll med om det i radioprogrammet och sa att man numera delar ut en hel del pengar till ”starka forskningsmiljöer” som får en summa pengar under tio år som de kan spendera ganska fritt. Det tror jag är rätt väg att gå. Låt en grupp duktiga forskare få en bunt pengar och några år på sig. Utvärdera sedan om de har presterat som förväntat. Att arbeta i större konstellationer tror jag dessutom blir mer och mer nödvändigt för att prestera bra forskning. Själv hade jag förmånen att doktorera inom ett forskningsprogram finansierat av MISTRA, som delade ut pengar under 4+4 år med utvärdering i halvtid. Programmet är nu inne på sitt sista år. Det var helt klart en fördel att arbeta i ett större sammanhang där de olika delarna av forskningsprogrammet kunde dra nytta av varandra. Andra doktorander är mer isolerade och har mest sin handledare och de pengar han eller hon har lyckats dra in från någon anslagsgivare och mitt intryck är att dessa doktorander har det betydligt svårare. Ytterligare pengar till mitt doktorandprojekt kom från FORMAS, vilket jag tycker är ett bra sätt att arbeta på. Skapa större forskningsprogram som har viss frihet att planera själva och krydda anrättningen med extra mindre anslag som kan sökas under resans gång. Då blir det större chans att jag blir kvar i forskarvärlden i alla fall.
Länk till radioprogrammet Kaliber finns här och det går dessutom i repris måndag 15:25 i P1.
Bilden av en professor, är en person avlönad med pengar från universitetet för att forska och undervisa. Men i själva verket så är det många professorer och forskare som inte får några pengar alls till lönen från sin arbetsgivare. Pengarna måste man i de flesta fall dra in själv från olika anslagsgivare. Att man tvingas sätta sig ned och skriva en ansökan med allt vad det innebär av att formulera hypoteser och planera försöksupplägg är i sig nyttigt och man tvingas konkretisera planerna och dessutom själv granska var styrkorna och svagheterna finns i det projekt man har tänkt sig. Men det finns många problem också. Dels tar det som beskrevs i radioprogrammet väldigt mycket tid som skulle kunna utnyttjas till att forska mer konkret och dels medför det problem för planeringen, både av det egna livet och för institutionens eller enhetens verksamhet.
Nu är det ju inte bara forskare som måste se till att det kommer in nya projekt. Egna företagare, konsulter m m måste ju hela tiden se till att det finns kunder som man kan arbeta för. Men för en forskare finns det inte speciellt många chanser att få ett kontrakt per år, så missar man att få anslag ett par gånger så är man ute sedan, vilket gör det hela lite mer osäkert. Att vara borta ett år av olika orsaker kan vara förödande, vilket dessutom knappast gynnar jämställdheten. Detta, att var och en söker pengar till egna projekt, gör också att verksamheten blir väldigt splittrad. Jag upplevde det som att det knappt var någon styrning alls eller fanns några strategier för vad min institution eller avdelning på SLU skulle forska på de närmaste åren. Allt berodde på vilka personer som råkade finnas där just då och vilka anslag som de råkade kamma hem. Om man jämför med näringslivet, så vore det som att ha en massa människor anställda i ett företag utan gemensam affärsidé eller samordning - någon bakar pepparkakor och någon annan lagar bilar.
Jag tycker inte att man ska sluta med att dela ut pengar till bra idéer i konkurrens, så som det görs idag. Men i nuläget finns det knappt några pengar alls från universitetet, utan det är väldigt hög andel externfinansierat. Leif Pagrotsky höll med om det i radioprogrammet och sa att man numera delar ut en hel del pengar till ”starka forskningsmiljöer” som får en summa pengar under tio år som de kan spendera ganska fritt. Det tror jag är rätt väg att gå. Låt en grupp duktiga forskare få en bunt pengar och några år på sig. Utvärdera sedan om de har presterat som förväntat. Att arbeta i större konstellationer tror jag dessutom blir mer och mer nödvändigt för att prestera bra forskning. Själv hade jag förmånen att doktorera inom ett forskningsprogram finansierat av MISTRA, som delade ut pengar under 4+4 år med utvärdering i halvtid. Programmet är nu inne på sitt sista år. Det var helt klart en fördel att arbeta i ett större sammanhang där de olika delarna av forskningsprogrammet kunde dra nytta av varandra. Andra doktorander är mer isolerade och har mest sin handledare och de pengar han eller hon har lyckats dra in från någon anslagsgivare och mitt intryck är att dessa doktorander har det betydligt svårare. Ytterligare pengar till mitt doktorandprojekt kom från FORMAS, vilket jag tycker är ett bra sätt att arbeta på. Skapa större forskningsprogram som har viss frihet att planera själva och krydda anrättningen med extra mindre anslag som kan sökas under resans gång. Då blir det större chans att jag blir kvar i forskarvärlden i alla fall.
Länk till radioprogrammet Kaliber finns här och det går dessutom i repris måndag 15:25 i P1.
Nypotatis
Idag kunde jag inte hålla mig längre utan stack ned handen i min lilla tunna på baksidan av huset som jag använder för potatisodling. Jag fick upp några knölar, som jag kokade tillsammans med hemodlad dill och serverade med "Scandinavian style gravlax" och hovmästarsås.
Tjänligt!
Tjänligt!
I den vilda faunan
Det är lite andra växter och djur som man träffar på när man är ute i skogen här. Några gamla bekanta möter man. Mygg och fästingar exempelvis. Däremot har jag aldrig träffat på en sköldpadda i de svenska skogarna. Men idag höll jag nästan på att trampa på en! En ungefär två decimeter lång mörk sköldpadda med gult mönster, närmare bestämt. Efter lite letande på nätet så är jag så gott som övertygad om att det var en eastern box turtle som dessutom är Tennessees delstatsreptil (ungefär som landskapsblomma).
27 maj 2006
Långhelg
Det är långhelg här i USA också. Inte för att det är Kristihimmelfärdshelg, utan för att det är Memoral Day på måndag. Memorial Day innebär, förutom att man har ledigt, att man ska minnas de som stupat i krig. Det lär väl bli små utbrott av patriotism då misstänker jag.
26 maj 2006
Det bidde en cykel
Jag har gått och tänkt på att köpa en mountainbike ett tag och med kapitalförstärkningen från skattemyndigheten i ryggen, så slog jag till idag. Så i helgen blir det cykling.
25 maj 2006
Prisa gud...
...här kommer skatteåterbäringen!
Den amerikanska skatteåterbäringen har dykt upp som en check på posten. Eftersom jag bara jobbade två månader i USA förra året så blev min årsinkomst inte direkt enorm och därmed fick jag tillbaka större delen av vad jag betalade in (vilket i och för sig inte var så mycket det heller). Utan att ha riktigt torrt på fötterna, så har jag i alla fall känslan av att skatteskalan är mer progressiv än den svenska i den nedre ändan. Det är väl något liknande Moderaterna vill införa i Sverige, med skattesänkningar för låginkomsttagare men i gengäld ett kraftigt begränsat trygghetssystem.
Den amerikanska skatteåterbäringen har dykt upp som en check på posten. Eftersom jag bara jobbade två månader i USA förra året så blev min årsinkomst inte direkt enorm och därmed fick jag tillbaka större delen av vad jag betalade in (vilket i och för sig inte var så mycket det heller). Utan att ha riktigt torrt på fötterna, så har jag i alla fall känslan av att skatteskalan är mer progressiv än den svenska i den nedre ändan. Det är väl något liknande Moderaterna vill införa i Sverige, med skattesänkningar för låginkomsttagare men i gengäld ett kraftigt begränsat trygghetssystem.
22 maj 2006
Missouri dagen efter
Tredje plats blev det tydligen i söndags för min del. Det var ju ett bra resultat. Vann gjorde gamlingen Mikell Platt, som skulle kunna springa H45 om han ville. Eller VM också för den delen, eftersom han var nummer ett efter sammanräkningen i det komplicerade poängsystem som används för att väga samman loppen i de amerikanska landslagstesterna. Men han avstår från sin plats och låter dom yngre få chansen istället.
För min del hade resultaten i helgen inte riktigt räckt till för att ta mig in i det amerikanska landslaget om jag hade varit amerikan, men det hade inte varit speciellt långt borta. Med tanke på att jag har legat stabilt parkerad runt plats 300 i den svenska rankinglistan de senaste åren, så kan man i alla fall konstatera att det är en viss skillnad på standarden i USA och i Sverige. I sin åldersklass står sig nog nämnde Mr. Platt rätt skapligt och ännu bättre klarar sig förmodligen förbundskaptenen Peter Gagarin, en liten H60-gubbe med grått skägg. Han hade 107 minuter i söndags, vilket kan jämföras med mina 96. Så får dom bara lite fart på benen i yngre år, så tror jag att det finns alla möjligheter att det kommer fram någon yngre förmåga som kan hävda sig skapligt internationellt.
För min del hade resultaten i helgen inte riktigt räckt till för att ta mig in i det amerikanska landslaget om jag hade varit amerikan, men det hade inte varit speciellt långt borta. Med tanke på att jag har legat stabilt parkerad runt plats 300 i den svenska rankinglistan de senaste åren, så kan man i alla fall konstatera att det är en viss skillnad på standarden i USA och i Sverige. I sin åldersklass står sig nog nämnde Mr. Platt rätt skapligt och ännu bättre klarar sig förmodligen förbundskaptenen Peter Gagarin, en liten H60-gubbe med grått skägg. Han hade 107 minuter i söndags, vilket kan jämföras med mina 96. Så får dom bara lite fart på benen i yngre år, så tror jag att det finns alla möjligheter att det kommer fram någon yngre förmåga som kan hävda sig skapligt internationellt.
21 maj 2006
Långdistans
Äntligen tillbaka i Tennessee efter en lång biltur.
Dagens långdistansbana gick i ett annat område än igår och det var ytterligare en trevlig bekantskap. Bra terräng, bra karta och en bra bana. Och ett rätt skapligt lopp av mig också. En större bom blev det, men på det hela taget fullt godkänt. Hur resultatlistan ser ut har jag inte någon riktig koll på. Jag tog mig hemmåt så fort det var möjligt och amerikanerna prioriterar inte snabb resultatservice, varken på plats eller på nätet, men jag vet i alla fall att jag var slagen med flera minuter av de snabbaste.
Enligt uppgift hos okansas och attackpoint så är i OK Linnés Boris Granovskiy i alla fall klar för VM i Danmark i sommar. Det ska bli intressant att följa honom och förhoppningsvis ytterligare några Linnélöpare där.
Dagens långdistansbana gick i ett annat område än igår och det var ytterligare en trevlig bekantskap. Bra terräng, bra karta och en bra bana. Och ett rätt skapligt lopp av mig också. En större bom blev det, men på det hela taget fullt godkänt. Hur resultatlistan ser ut har jag inte någon riktig koll på. Jag tog mig hemmåt så fort det var möjligt och amerikanerna prioriterar inte snabb resultatservice, varken på plats eller på nätet, men jag vet i alla fall att jag var slagen med flera minuter av de snabbaste.
Enligt uppgift hos okansas och attackpoint så är i OK Linnés Boris Granovskiy i alla fall klar för VM i Danmark i sommar. Det ska bli intressant att följa honom och förhoppningsvis ytterligare några Linnélöpare där.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)