Irakkriget firar fyraårsjubileum och kriget är den politiska fråga som överskuggar allt här i USA. Jag pratade med min kompis Dave i dansklubben i helgen. Han har varit iväg en runda till Irak och kom hem till Knoxville igen för drygt ett år sedan. Dave jobbade i en stridsvagn där borta, vilket inte direkt verkar ha varit något drömjobb.
Nu är han i alla fall hemma och pluggar på University of Tennessee i Knoxville, men han har ett och ett halvt år kvar på kontraktet och räknar med att åka tillbaka igen någon gång relativt snart, kanske till hösten eller vintern, om det nu inte händer något dramatiskt med antalet amerikanska soldater. Det verkar inte direkt vara något han ser fram emot. Och jag förstår honom. Ibland var arbetsuppgiften att åka in i ett oroligt område för att bli locka fram eldgivning. Fienden skulle lockas att skjuta på deras stridsvagn istället för på konvojen som kom efteråt. Det var ingen som han jobbade med som blev dödad, men värmen lär ha varit helt olidlig – till och med för en infödd Tennesseebo – och en i hans pluton fick en hjärtattack i hettan och dog av det.
Jag frågade i alla fall om han ville åka tillbaka.
- Skulle du vilja åka dit? blev svaret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar