Bilder som bedåra?

Jag har lämnat Santa Cruz och befinner mig nu i Sonora, en liten vildavästernstad, som byggdes upp under guldruschens dagar. Men de senaste två dagarna har jag varit i Yosemite National Park. Där finns det gott om vacker natur och fantastiska vyer! Bilderna här är bara ett litet urval av vad parken har att erbjuda. Och två dagar är alldeles för kort för att hinna se allt som man skulle vilja hinna med.

I morgon bitti bär det av mot Tennessee igen.

På konferens

University of California Santa Cruz ligger utslängt i en skog utanför stan, med olika colleges här och där bland redwoodträden. Det är där jag befinner mig på konferens. Det är en väldig aktivitet på området. Själva läsåret är avslutat, så studenterna har åkt hem för sommaren, men nu är det annat som händer. Förutom markvetarkonferens så är det ungdomar på tennisläger och cheerleadingläger och dessutom ett mandolinsymposium här på campuset. Universitetet ligger ganska högt beläget med utsikt över Stilla havet. Åtminstone borde det vara utsikt över havet, men det har legat dimma ut över bukten nästan hela tiden så, man kan bara ana att det faktiskt ligger där. Igår drog jag i alla fall på mig springskorna och tog mig ned till vattnet, så jag kan bekräfta att Stilla havet existerar. Men hugaligen vad kallt det var. Inte för att jag badade, men jag kände på vattnet och ett dopp i den Stockholmska ytterskärgården är förmodligen behagligare. Och det brukar ändå kunna bita ganska bra i skinnet.

Två dagar av tre på konferensen är avklarade och det har varit väldigt bra hittills. Jag hade min presentation nästan först av alla och det gick väl ganska skapligt i alla fall tycker jag. Det är himla bra att vara först. Dels kan man slappna av och behöver inte tänka på sin egen presentation mera, dels så är det väldigt lätt att träffa andra människor som har hört ens föredrag. Att träffa människor och knyta kontakter är nog det viktigaste på sådana här tillställningar. För en del av dem man träffar, har man läst deras artiklar, men naturligtvis ser dom aldrig ut som man har tänkt sig att dom ska se ut. En del som man pratar har dessutom läst mina egna artiklar, vilket ju känns roligt. Men jag ser väl inte heller ut som jag borde, förmodar jag.

Sang till Norden?

Jag har just satt på TV:n för att se Tyskland-Sverige på ABC. Nationalsångerna har just spelats och den svenska kallade man för "Sang till Norden". Låter väl mer som ett bridgebud?

Kalifornien nästa

På måndag tar jag flyget till San Jose, Kalifornien. Jag ska på konferens i Santa Cruz från måndag tll torsdag. Ser fram emot att åka dit, lyssna på föredrag och träffa en massa männsikor som jobbar med likande saker som jag. Jag ska göra ett framträdande själv också. Lite nervöst, men min presentation kommer som en av de första, så sedan kan man slappna av och glida runt resten av veckan.

Efter konferensen är planen att åka till Yosemite National Park över helgen.

Sommarsolståndet

Då var det 21 juni och vi har sommarsolstånd. Här är klockan strax efter nio och solen har just gått ned bakom bergen. Solens nedgång skedde 20:57, men det är fortfarande s.k. borgerlig skymning ett litet tag till. Eftersom jag bor i västra delen av tidszonen så har jag lite ljusare på kvällen och lite mörkare om morgonen än vad jag egentligen borde ha här. Jag bor nästan precis vid den 36:e breddgraden, som jag passerar varje gång jag tar mig till och från jobbet och som faktiskt även går rakt genom Gibraltarsundet på andra sidan Atlanten.

Men ljusare än så här blir det tydligen inte om kvällarna.

Skunk

Före helgen hade jag inte sett någon livs levande skunk. Bara känt lunkten. Men i helgen har jag sett två stycken och en av dom fick jag på bild dessutom. Trodde det var en liten knähund först!

Festival

Varje liten landsortsby med självaktning i Sverige har ju sin egen festival där det säljs krimskrams och dricks öl ur plastmugg. Även Oak Ridge har ett eget evenemang: ”Secret City Festival” som pågår nu i helgen. Jag tog en sväng till festivalområdet idag och kollade läget. Där var det full kommers. Det var mängder av stånd med ett tämligen brokigt utbud. Traktens antikhandlare verkade i alla fall ha en högtidshelg för det var mängder av olika handlare som sålde diverse gamla prylar av skiftande kvalitet. Allt från kamelsadlar till gamla medaljer och oljemålningar. Dessutom passade kandidaterna till lokalvalen på att visa upp sig och dela ut kampanjmaterial. Den lokala roddklubben, ett par olika organisationer för övergivna husdjur, abortmotståndare, välgörenhetsorganisationer och Tai-chiutövare hade också slutit upp. Medan jag var där underhöll den lokala bruksorkestern Oak Ridge Community Band med bleckblåsmusik. När dom tystnat drog den stora bataljen igång. En stor del av parken hade nämligen reserverats för ett iscensättande av en eldstrid i sann 2:a världskrigsanda. Dom hade dragit in en imponerande mängd gamla fordon, tält och annan rekvisita i 40-talsstil i parken som förvandlades till ett slagfält. Det beige laget anföll under kraftig eldgivning det gröna lagets läger, som försvarade sig tappert mot angreppet. Det sparades sannerligen inte på krutet från någon av sidorna! Efter att ha beskådat detta spektakel drog jag mig vidare efter att ha försett mig med en gratis flaska vatten från en av stadens baptistkyrkor. På flaskan kunde man läsa hur man uppnår frälsning: A. Erkänn att du är en syndare. B. Tro på att Jesus är den enda vägen till himlen. C. Anförtro ditt liv till Kristus genom att överlämna kontrollen till honom.

Så går det till på festival i Oak Ridge! Inte en plastmugg med ljummen öl så långt ögat nådde.

Fotbolls-VM

Fotboll är något som jag huvudsakligen följer vart fjärde år. Allsvenskan och den italienska och engelska ligan och alla de andra ligorna som visas på TV och diskuteras i tidningarna tycker jag är ganska ointressant. Fotbolls-VM tycker jag däremot är roligt, just för att det bara är vart fjärde år och att alla de bästa är med. Inte som i hockey där det är några B-lag som spelar varje år eller som i simning där dom simmar bröstsim, ryggsim, fjärilsim, och frisim, medley och lagkapp i lång och kort bana på tusen olika distanser. Alla får medaljer.

Kvällens match var en riktig rysare vad jag förstår och jag följde den sporadiskt via nätet på jobbet. Försökte titta på målet på nätet ikväll, men si det gick inte. SVT och TV4 har inte rättigheter att visa VM utanför Sverige och min IP-adress dög inte. Däremot gick det bra att lyssna till Lasse Grankvist på radiosporten. Bra underhållning det också!

The Smokies

Idag tog jag en sväng till Smoky Mountains. Några bilder därifrån kommer här:

Kassar vid kassan

Vid kassan i snabbköpet hittar man en av de små kulturskillnaderna mellan Sverige och USA. I Sverige gäller det att försöka hålla sig någorlunda fokuserad när man kommer fram till kassan - det gäller ju att komma ihåg att man ska plocka på sig en eller ett par kassar att lägga varorna i. Om man nu inte har med sig en egen tygkasse förstås. I USA behövs inte detta. Plastkassar förses man nämligen med från personalen. Och dom inte bara tillhandahåller kassarna, utan dom packar dom dessutom. Ibland packar personen som står i kassan själv och ibland finns det en extra person vars primära uppgift är att packa ned varorna! Så upp med varorna på bandet bara och betala och sedan har man sina varor packade och klara.

Nackdelen är bara den att dom har så usla kassar i det här landet. I Sverige har vi rejäla kassar i kraftig polyetenplast, som visserligen kostar en krona eller så och som man får packa själv, men dom är hållbara och rymmer en hel del. Kan dessutom användas efteråt som exempelvis soppåsar eller för transportförvaring av smutsiga orienteringsskor. I USA däremot får man sakerna nedstoppade i små prassliga påsar, som visserligen inte kostar något extra. Kassarna rymmer väl kanske hälften av en svensk kasse (allt är inte stort här borta!) och användningen av begagnade kassar är därmed mer begränsad. Personalen packar dessutom kassarna högst halvfulla, så resultatet blir att om man i Sverige hade kommit hem med två kassar från affären, så kommer man här istället hem med åtta kassar dinglande runt benen. Man har dessutom ingen aning om var man har de olika sakerna eftersom man inte fått packa själv. Nu ligger det ju inte mer än kanske tre, fyra varor i varje kasse så det löser sig rätt snabbt, men ändå.

Jag undrar lite vad personalen skulle tro om man kom med en egen tygkasse till kassan. Förmodligen skulle man betraktas som fullständigt stollig.

Var finns republikanerna?

Tennessee är en delstat med en hög andel republikaner. I senaste presidentvalet blev det 57% till Bush och 43% till John Kerry till exempel. Båda senatorerna från Tennessee är republikaner, varav Bill Frist är en av de mest tongivande och en tänkbar presidentkandidat i nästa val. I representanthuset sitter det däremot en jämn fördelning av demokrater och republikaner. Guvernören i Tennessee är faktiskt också demokrat. Det senare lär dock mest bero på att den förre republikanske guvernören var ett riktigt stolpskott.

Man skulle därmed kunna tro att man skulle träffa en massa Bushanhängare här, men det är det sannerligen inte något som det finns gott om på jobbet i alla fall. Det är inga vackra ord som sägs om republikanerna och deras politik. Bush själv är i stort sett "var mans niding" och det är nog inte många som håller med om Göran Perssons uttalande för ett tag sedan om att presidenten är underskattad. Man undrar verkligen var republikanerna håller till!

En förklaring till att det ser ut som det gör på mitt jobb är förmodligen att jag befinner mig på "Environmental Science Division" och att de flesta som arbetar där kommer från andra håll av landet och dessutom har doktorsexamen, så sammansättningen är inte riktigt representativ för Tennessee som helhet. Men det är ändå slående hur impopulär Bush och republikanerna är. Om man jämför med min gamla arbetsplats på universitetet i Uppsala så var det en mycket större spridning i politiska åsikter. Det var förvisso svårt att hitta Bush-fans där också, men man fick i alla fall en känsla av att sympatierna var ganska representativa för landet som helhet - några till vänster, några till höger och några i mitten. Så är det definitivt inte här.

Säsongsstart

Det har varit ett väldigt pratande i media på sistone om att “the hurricane season” börjar officiellt idag, den första juni. Orkanerna tar sig inte ända hit upp till Tennessee, men det jag undrar är, hur man kan ha ett exakt datum som start för en vädersäsong?

Forskningspolitik

Jag lyssnade på programmet Kaliber i Sveriges Radio över nätet idag. Det handlade om den stora mängd tid som forskare lägger ned på att söka forskningsanslag. Tid som istället skulle kunna användas för att forska. Just detta eviga anslagssökande är en sak som får mig att ställa mig tveksam till att fortsätta med en forskarkarriär.

Bilden av en professor, är en person avlönad med pengar från universitetet för att forska och undervisa. Men i själva verket så är det många professorer och forskare som inte får några pengar alls till lönen från sin arbetsgivare. Pengarna måste man i de flesta fall dra in själv från olika anslagsgivare. Att man tvingas sätta sig ned och skriva en ansökan med allt vad det innebär av att formulera hypoteser och planera försöksupplägg är i sig nyttigt och man tvingas konkretisera planerna och dessutom själv granska var styrkorna och svagheterna finns i det projekt man har tänkt sig. Men det finns många problem också. Dels tar det som beskrevs i radioprogrammet väldigt mycket tid som skulle kunna utnyttjas till att forska mer konkret och dels medför det problem för planeringen, både av det egna livet och för institutionens eller enhetens verksamhet.

Nu är det ju inte bara forskare som måste se till att det kommer in nya projekt. Egna företagare, konsulter m m måste ju hela tiden se till att det finns kunder som man kan arbeta för. Men för en forskare finns det inte speciellt många chanser att få ett kontrakt per år, så missar man att få anslag ett par gånger så är man ute sedan, vilket gör det hela lite mer osäkert. Att vara borta ett år av olika orsaker kan vara förödande, vilket dessutom knappast gynnar jämställdheten. Detta, att var och en söker pengar till egna projekt, gör också att verksamheten blir väldigt splittrad. Jag upplevde det som att det knappt var någon styrning alls eller fanns några strategier för vad min institution eller avdelning på SLU skulle forska på de närmaste åren. Allt berodde på vilka personer som råkade finnas där just då och vilka anslag som de råkade kamma hem. Om man jämför med näringslivet, så vore det som att ha en massa människor anställda i ett företag utan gemensam affärsidé eller samordning - någon bakar pepparkakor och någon annan lagar bilar.

Jag tycker inte att man ska sluta med att dela ut pengar till bra idéer i konkurrens, så som det görs idag. Men i nuläget finns det knappt några pengar alls från universitetet, utan det är väldigt hög andel externfinansierat. Leif Pagrotsky höll med om det i radioprogrammet och sa att man numera delar ut en hel del pengar till ”starka forskningsmiljöer” som får en summa pengar under tio år som de kan spendera ganska fritt. Det tror jag är rätt väg att gå. Låt en grupp duktiga forskare få en bunt pengar och några år på sig. Utvärdera sedan om de har presterat som förväntat. Att arbeta i större konstellationer tror jag dessutom blir mer och mer nödvändigt för att prestera bra forskning. Själv hade jag förmånen att doktorera inom ett forskningsprogram finansierat av MISTRA, som delade ut pengar under 4+4 år med utvärdering i halvtid. Programmet är nu inne på sitt sista år. Det var helt klart en fördel att arbeta i ett större sammanhang där de olika delarna av forskningsprogrammet kunde dra nytta av varandra. Andra doktorander är mer isolerade och har mest sin handledare och de pengar han eller hon har lyckats dra in från någon anslagsgivare och mitt intryck är att dessa doktorander har det betydligt svårare. Ytterligare pengar till mitt doktorandprojekt kom från FORMAS, vilket jag tycker är ett bra sätt att arbeta på. Skapa större forskningsprogram som har viss frihet att planera själva och krydda anrättningen med extra mindre anslag som kan sökas under resans gång. Då blir det större chans att jag blir kvar i forskarvärlden i alla fall.

Länk till radioprogrammet Kaliber finns här och det går dessutom i repris måndag 15:25 i P1.

Nypotatis

Idag kunde jag inte hålla mig längre utan stack ned handen i min lilla tunna på baksidan av huset som jag använder för potatisodling. Jag fick upp några knölar, som jag kokade tillsammans med hemodlad dill och serverade med "Scandinavian style gravlax" och hovmästarsås.

Tjänligt!

I den vilda faunan

Det är lite andra växter och djur som man träffar på när man är ute i skogen här. Några gamla bekanta möter man. Mygg och fästingar exempelvis. Däremot har jag aldrig träffat på en sköldpadda i de svenska skogarna. Men idag höll jag nästan på att trampa på en! En ungefär två decimeter lång mörk sköldpadda med gult mönster, närmare bestämt. Efter lite letande på nätet så är jag så gott som övertygad om att det var en eastern box turtle som dessutom är Tennessees delstatsreptil (ungefär som landskapsblomma).

Långhelg

Det är långhelg här i USA också. Inte för att det är Kristihimmelfärdshelg, utan för att det är Memoral Day på måndag. Memorial Day innebär, förutom att man har ledigt, att man ska minnas de som stupat i krig. Det lär väl bli små utbrott av patriotism då misstänker jag.

Det bidde en cykel

Jag har gått och tänkt på att köpa en mountainbike ett tag och med kapitalförstärkningen från skattemyndigheten i ryggen, så slog jag till idag. Så i helgen blir det cykling.

Prisa gud...

...här kommer skatteåterbäringen!

Den amerikanska skatteåterbäringen har dykt upp som en check på posten. Eftersom jag bara jobbade två månader i USA förra året så blev min årsinkomst inte direkt enorm och därmed fick jag tillbaka större delen av vad jag betalade in (vilket i och för sig inte var så mycket det heller). Utan att ha riktigt torrt på fötterna, så har jag i alla fall känslan av att skatteskalan är mer progressiv än den svenska i den nedre ändan. Det är väl något liknande Moderaterna vill införa i Sverige, med skattesänkningar för låginkomsttagare men i gengäld ett kraftigt begränsat trygghetssystem.

Missouri dagen efter

Tredje plats blev det tydligen i söndags för min del. Det var ju ett bra resultat. Vann gjorde gamlingen Mikell Platt, som skulle kunna springa H45 om han ville. Eller VM också för den delen, eftersom han var nummer ett efter sammanräkningen i det komplicerade poängsystem som används för att väga samman loppen i de amerikanska landslagstesterna. Men han avstår från sin plats och låter dom yngre få chansen istället.

För min del hade resultaten i helgen inte riktigt räckt till för att ta mig in i det amerikanska landslaget om jag hade varit amerikan, men det hade inte varit speciellt långt borta. Med tanke på att jag har legat stabilt parkerad runt plats 300 i den svenska rankinglistan de senaste åren, så kan man i alla fall konstatera att det är en viss skillnad på standarden i USA och i Sverige. I sin åldersklass står sig nog nämnde Mr. Platt rätt skapligt och ännu bättre klarar sig förmodligen förbundskaptenen Peter Gagarin, en liten H60-gubbe med grått skägg. Han hade 107 minuter i söndags, vilket kan jämföras med mina 96. Så får dom bara lite fart på benen i yngre år, så tror jag att det finns alla möjligheter att det kommer fram någon yngre förmåga som kan hävda sig skapligt internationellt.

Långdistans

Äntligen tillbaka i Tennessee efter en lång biltur.

Dagens långdistansbana gick i ett annat område än igår och det var ytterligare en trevlig bekantskap. Bra terräng, bra karta och en bra bana. Och ett rätt skapligt lopp av mig också. En större bom blev det, men på det hela taget fullt godkänt. Hur resultatlistan ser ut har jag inte någon riktig koll på. Jag tog mig hemmåt så fort det var möjligt och amerikanerna prioriterar inte snabb resultatservice, varken på plats eller på nätet, men jag vet i alla fall att jag var slagen med flera minuter av de snabbaste.

Enligt uppgift hos okansas och attackpoint så är i OK Linnés Boris Granovskiy i alla fall klar för VM i Danmark i sommar. Det ska bli intressant att följa honom och förhoppningsvis ytterligare några Linnélöpare där.