New York

Då var man tillbaka från New York. Det var en trevlig helg. En ganska lång helg dessutom. Från fredag till måndag.

Maria och jag har turistat runt i stan och hunnit med en hel del. Det är en stor stad med många höga hus och mycket folk kan jag berätta för den som trodde något annat. Det är fascinerande bara att gå runt i stan och titta på alla hus och på folklivet. Det vimlar av gula taxibilar, det tutas friskt och man häpnar över alla människor som har så bråttom att komma över vägen att de går halvvägs ut i vägen, fast det är rött för fotgängare och sedan står där som levande måltavlor för tutande bilister som svischar förbi. Allt för att vinna ett par tre meter när det slår om till grönt, eller för att i bästa fall kunna klämma sig fram till andra sidan gatan i en minimal lucka i trafiken.

Men vi har inte bara tittat på gatulivet. Vi har hunnit med en hel del turistmål också. Empire State Building, Guggenheimmuseet, Mamma Mia på Broadway, Ground Zero, shopping på Macys jättevaruhus, Chinatown, promenad i Central Park, Naturhistoriska museet och en kväll på en swingdansrestaurang. Trevligt alltihop, men det bästa var i alla fall att träffa Maria igen.

Och mycket trodde man väl att man skulle kunna få se på Manhattan, men inte hade jag väntat mig att vi skulle hamna mitt i ett orienteringsevenemang! Vi hade tagit tunnelbanan till 77:e gatan och 5:e avenyn, öster om Central Park och promenerade genom parken mot Naturhistoriska museet på västra sidan om parken. På stigen framför oss dyker det plötsligt upp först en löpare med en karta i handen. Men en ensam löpare med karta betyder ingenting, för det finns många vägar i parken, så en karta är inte en så dum idé. Men sedan dyker det upp en till, och en till… och en till… och till slut uppenbarar sig också mycket riktigt en orienteringsskärm på en liten kulle!

New York är kanske ett rätt trevligt ställe att bo på, trots allt!