Tisdagkväll i Nåsten

Jag börjar känna att jag acklimatiserar mig till Sverige igen. Blöta kvällar ute i Nåsten med pannlampa och cykel till jobbet istället för bil. Och alla talar svenska. Roligt att träffa allt folk från förr. Och en massa nytt folk därtill. När det dessutom är 9 grader varmt i december känner man sig nästan som i Tennessee igen.

Största problemet just nu är tisdagarna. Jag blev halvt beroende av att dansa minst en gång i veckan där borta i USA. Och veckans enda stående danstillfälle i Uppsala infaller på tisdagar på Upplands nation. Tisdagskvällar är annars vikt för träning med orienteringsklubben och löpning med pannlampa ute i skogen.

Den här veckan var i alla fall valet givet. Vinterträningspremiären, första tisdagen i december, vill man inte missa. Att springa en och en halv, två timmar ute i skogen är inte illa i sig, men när det är premiär bjuds det dessutom av tradition rikligt med fyrverkerier. Ett bildspel projicerat på filmduk och pizza mitt ute i skogen var dessutom ett av årets inslag, liksom en rätt lång sträcka med marschaller utsatta mitt ute i ett kärr.

Mycket att stå i...

Det var märkligt vad det var mycket att stå i när man kommer hem till Sverige. Det känns som att jag har varit upptagen sedan jag kom hem med att komma i ordning! Jag vet inte riktigt vart tiden tar vägen, men det har varit ovanligt fullt upp.

Nu har jag i alla fall fått det trådlösa nätverket att fungera, vilket är vad jag har ägnat de senaste två kvällarna åt. Helt talanglös när det gäller sådana saker, men till slut så fungerade det.

Jobbet verkar bra! Forskarassistent på skoglig marklära. Försöker fortfarande att komma i ordning och sätta igång där också och det tar tid även det, men det ska nog bli något bra vad det lider.

Tillbaka i Sverige!

Det blev rätt mycket att stå i på slutet. Packa saker, göra sig av med saker, säga upp allt som ska sägas upp och ta farväl av Tennessee-folket.

Jag var ut med några av dansarna och åt sista måltiden på en restaurang på tisdagskvällen innan jag åkte hemåt på onsdagen. Det blev lite dramatik när någonting i köket utlöste brandlarmet. Det blev ett herrans liv och ute i köket drog sprinklersystemet igång, så det blev ingenting mer serverat den kvällen. Och inte nästa dag heller tydligen, eftersom dom var tvungna att städa upp innan dom kunde öppna köket igen. Vårt sällskap hade som tur var redan fått maten, så det gjorde inte så mycket.

Resan hem gick i alla fall bra. Jag sålde min bil till en av mina kompisar bland dansarna på tisdagen, men i dealen ingick att jag fick behålla den tills jag åkte. På onsdagen plockade jag upp köparens mamma på vägen till flygplatsen, så att hon kunde köra hem den till dess nye ägare, när jag hade lastat ur.

3 väskor a 50 pund och en cykel tog jag med mig hem, så det blev 300 dollar i avgift för att ta med sig allt hem på planet. Men det skulle ha blivit ännu dyrare att skicka på annat sätt.

Nu är jag i alla fall i Sverige igen! Tennessee var bra, men det känns bra att vara tillbaka hemma också!

Sista dansen

Det var sista onsdagsdansen för mig i Knoxville igår. Jag har fått många goda vänner i dansklubben i Knoxville och kommer att sakna dom när jag åker hem. Och igår blev jag riktigt rörd. Dom kommer nog att sakna mig också, verkar det som. Dels fick jag mig en dans tillägnad mig, där jag fick stanna i mitten av en stor ring och dansa en liten stund med var och en, vilket är det sedvanliga sättet att fira någon, så det hade jag nog räknat med. Men dessutom var det ett litet gäng som hade ordnat en liten svensk afton som överraskning för mig. Det var visserligen inte torsdag - det visste dom också - men dom serverade i alla fall ärtsoppa och pannkaka med lingonsylt på dansen. Det hade jag definitivt inte räknat med!

En uppförsbacke, en nedförsbacke och en björn!

Ibland känns uppförsbackarna långa när man springer! Det gjorde det idag. Men det hade sin förklaring. Backar på över en kilometer är inte så vanliga. Och då menar jag inte i horisontell ledd, utan räknat i stigning

Det blev ett löppass som jag har tänkt på länge idag, när jag tog en sista utflykt till Smoky Mountains innan jag reser hemmåt. Start strax utanför turistfällan Gatlinburg och sedan en klättring upp till toppen på MtLeconte. Enligt min topografiska karta startade jag på 2525 fot över havet (770 meter) och toppen på MtLeconte ligger på 6593 fot (2010 meter). En klättring på drygt 1200 meter alltså! Och lite höghöjdsträning längst uppe på köpet.



Det var en väldigt behaglig tur faktiskt, vilket det kanske inte låter som. Totalt mätte rundan 24 kilometer enligt min GPS, så det innebär en lutning på 10%, vilket inte är så förfärligt. Det var dessutom strålande höstväder och jag tog det lugnt och fint och hade kameran med mig, så det var sannerligen ingen plåga! Smoky Mountains i full höstprakt är inte så tokigt heller faktiskt!

Som extra bonus fick jag dessutom se en björn! Det hade ju varit ännu häftigare om jag hade stött på den när jag sprang, men riktigt så roligt var det inte. Jag såg den i ungefär två sekunder när den sprang över vägen, när jag körde till parkeringen för att parkera bilen. Några andra måste ha sett den ett längre tag, för det var en liten kö med runt tio bilar framför mig, med folk som hade stannat mitt i vägen och satt och spanade upp mot skogen. När det plötsligt sprang en nalle över vägen förstod jag varför! Den var rätt liten och väldigt svart. (Det är väl därför dom heter svartbjörnar antar jag). Innan jag hade fattat att det var en björn, så var den redan inne i skogen igen på andra sidan vägen. Bildbevis saknas alltså. Men det var ju roligt att se den i alla fall.

Några andra bilder från utflykten serveras däremot nedan.

Amerikansk radio

Amerikansk radio är inte riktigt som svensk. Inte alla kanaler i alla fall. Det finns visserligen ett oändligt antal kanaler som spelar populärmusik och reklam i ungefär lika delar, precis som i Sverige. Men förutom alla dessa är det i vanliga fall fyra olika kanaler som jag rattar in. Dels är det WDVX som spelar mycket Bluegrass och amerikansk folkmusik, dels är det WNOX som visserligen också sänder reklam halva tiden, men däremellan sänder politiskt konservativ pratradio, som man kan häpna över. Jag har skrivit tidigare om Rush Limbaugh som orerar mellan 12 och 3 på eftermiddagarna. Råkar jag hålla med honom någon enstaka gång är det nästan oroande.

Den kanal som jag lyssnar mest till och som är klart bäst här i Östra Tennessee är WUOT som är public service-kanalen. Normalt är det en rätt bra kanal som liknar P1 på morgonen och eftermiddagen, med nyheter och nyhetsprat, medan den liknar P2 mitt på dagen och på kvällarna då man sänder klassisk musik och jazz. För tillfället är det däremot nästan hopplöst att lyssna eftersom dom just nu har sin insamlingskampanj, vilket dom har under en vecka en gång i halvåret. Och då sänder man inte mycket annat än pratprogram som går ut på att man ska skänka pengar till driften för kanalen.

Slutligen finns det WYFC, som ingår i Bible Broadcasting Network (BBN) och som sänder fundamentalistradio för en kristen publik. Men jag brukar tjuvlyssna ibland och förundras. Ofta är det undervisning om diverse avsnitt i bibeln och det är nästan alltid en bokstavstolkning som gäller för BBN-predikanterna. Ett favoritprogram är Creation Moments som är ett litet kort program på ett par minuter, som sänds dagligen som alltid går ut på att evolution är fel och kreationism är rätt. Det brukar gå till så att man börjar med att presentera några fantastiska, förmodligen korrekta, observationer från naturvetenskapen. Idag handlade det om migrerande fjärilar som flyttar mellan Mexico och Canada, vilket ju faktiskt är häftigt! Men sedan argumenterar man alltid något i stil med att "tänk att de dumma ateisterna inte kan inse att något så fantastiskt inte kan ha skapats av naturen själv". Dagens program kan alltid hittas på nätet eller senare i arkivet. Det finns en del häpnadsväckande små godbitar där kan jag lova!

Äntligen!

Nej, det handlar inte om Nobelpriset i litteratur. Det gäller vädret. Äntligen har det blivit svalt! Idag låg topptemperaturen på 18 grader. Tidigare tror jag inte att det har varit knappt någon dag när det inte har varit över åtminstone 25. Och gärna över 30. Men nu går det att andas igen! I morse var första gången på flera månader som jag satte på mig en långärmad tröja.

Det var lite svalare en period när föräldrarna var här för några veckor sedan, men sen hettade det till igen. Några kvällar har visserligen varit behagliga, men annars har det varit svettigt. Mina föräldrar hade för övrigt en annan syn på temperaturerna när de var här. Medan dom tyckte att det var väldigt varma och behagliga kvällar, tyckte jag att det var skönt med så svala och behagliga kvällstemperaturer.

Men nu får vi hoppas att sommaren är slut för den här gången! Höst i Tennessee är betydligt behagligare.