Sex vattenfall, en chokladfabrik och en ofrivillig predikan

Sex vattenfall och en chokladfabrik hann vi med i går, när Maria och jag gjorde en liten landsvägsturné i North Carolina, på andra sidan om Appalacherna. En hel del vackra vyer blev det längs vägen. Det är helt klart vackert i bergen.

Idag har vi varit och badat vid Big Ridge State Park. Ett hundratal meter bort höll en församling friluftsgudstjänst. Vi undrade först om det var hörselskadades förening som hade möte för pastorn skrek med en tordönsstämma så det hördes över hela trakten. Jösses vad han eldade upp sig emellanåt!

Fåglar i spisen

Jag har fåglar i spisen. Det kvittrar och låter där inne då och då och dessutom hör man vingslag. Det handlar visserligen om den öppna spisen och inte spisen där jag lagar mat. Tack och lov. Men någon fågel har i alla fall uppenbarligen byggt bo och lagt ägg någonstans i skorstenen. Och nu har dom kläckts. När mamma och pappa fågel kommer, så kvittrar dom något alldeles vansinnigt. Inte så det stör, men ändå. Av ljudet att döma verkar boet sitta någanstans strax ovanför spjället allra längst ned, men det måste vara en ganska lång väg upp ur skorstenen i så fall.

Jag har i alla fall inte hjärta att öppna och sota. Dom gör väl ingen skada på huset hoppas jag, men det vete sjutton hur ungarna ska ta sig ut, när det blir dags.

Fortsättning följer, förmodar jag.

Så tuktas en argbigga

Igår såg jag så tuktas en argbigga för andra gången i livet. Första gången var för drygt 20 år sedan. Då måste det ha varit någon som fått för sig att Stockholmstraktens skolelever behövde lite kultur och bildning och som uppenbarligen ansåg att en balettuppsättning av Shakespear på Kungliga Operan var det perfekta valet för mellanstadiet. Det tyckte inte riktigt den skräniga skaran av skolelever som fyllde operan till sista plats. Och knappast balettensambeln heller. Det var inte den mest tacksamma publiken dom spelat inför vågar jag påstå.

Den här gången var det helt frivilligt som jag såg pjäsen. Det gjorde jag tillsammans med Maria i Knoxville där Tennessee Stage Company bjöd på gratis skådespel till folket på stadens stora torg. Både skådespelare och publik skötte sig bra och det var en trevlig kväll.

Längst upp och längst ned

I torsdags kväll var jag och hämtade upp Maria på Tyson McGhee Airport utan för Knoxville. Idag har vi gjort återbesök i traktens främsta turistmål: The Smokies. Nationalparken och bergen alltså. Vi klarade av både högsta punkten Clingmans Dome och vad som väl kan kallas den lägsta, nere under marken i Tuckaleechee Caverns. Recensioner på Marias blogg...

Norrmän och amerikaner

Ni har väl förmodligen hört att det behövs tre norrmän för att skruva i en glödlampa? En som håller i lampan och två som snurrar honom i cirklar. Jag känner inte till metoden, men samma antal amerikaner behövs i alla fall för att byta en säkring.

Jag gjorde nämligen en felanmälan igår eftermiddag. Det saknades elektricitet i ett antal vägguttag i ett lab. Förmodligen en propp som hade gått efter ett åskoväder. En ensam svensk hade väl antagligen kunnat åtgärda problemet, men enligt uppsatta varningsskyltar så förväntas man inte ge sig på sådana farligheter. Så jag felanmälde i god ordning. I förmiddags dök hjälpen upp. Inte bara EN elektriker. Och inte två. Utan tre stycken herrar som undrade var det var problem med elen. Jag visade och några minuter senare var det avhjälpt. Jag såg inte vad dom gjorde, så jag vet inte om det var en som höll i säkringen medan dom andra snurrade honom, men det är i alla fall lite typiskt för hur det går till här ibland. Då och då kan det dyka upp en liten delegation på jobbet, som allihop har till uppgift att exempelvis kontrollera ventilationen eller brandsläckarna. Jag rapporterade för ett tag sedan om att det går åt två anställda vid kassan i snabbköpet. En som ser till att ta betalt och en som packar varorna i plastkassar. För att köra buss kan det krävas tre personer. När jag åkte mellan två av New Yorks flygplatser förra våren köpte man först en biljett av en dam på busshållplatsen. Sedan hejade man på chauffören och klev på. Efter ett tag gick det runt ytterligare en person och klippte biljetterna. Kanske inte det mest effektiva systemet. Ibland får man intrycket att man arbetar enligt metoder från de gamla kommunistländerna i Östeuropa.

Det kanske är så att det är amerikaner som avses i vitsarna om hur många norrmän det behövs för att göra olika saker? Och det kanske inte är Norge som är den sista Sovjetstaten?

Dagstidningar

Dagstidningar köper man inte vid kassan i exempelvis snabbköpet eller bensinmacken här i USA, så som man gör i Sverige om man vill ha sig ett lösnummer. I USA köper man sin tidning i en automat utanför affären. Där slänger man i några quarters och tar sedan sin tidning. Tidningarna här är oftast lika breda som tabloidformatet, men mycket större på höjden. Och utan häftning.

Något som tycker är lite konstigt är att det saknas kvällstidningar av typen Aftonbladet och Expressen. Här verkar det som att alla dagstidningar faktiskt ägnar sig åt riktiga nyheter och inte fokuserar på dokusåpakändisars silikonbröst och den senaste utvecklingen på Allsång på Skansen. Sådana nyheter finns det speciella tidningar för här. Så att man slipper läsa om vad som händer i världen överhuvudtaget, får man förmoda.

Jag är inte någon flitig läsare av dagstidningarna får jag medge, men blad som New York Times och Washington Post och den lokala Knoxville News Sentinel uppfattar jag som seriösa tidningar, på gränsen till tråkiga. Och det är lite märkligt att det inte finns åtminstone någon tidning med dålig smak och förkärlek för skvaller.

Något annat som är märkligt är att de konservativa här i landet konstant beklagar sig över snedfördelningen i media till de liberalas fördel. Tidningarnas åsikter delas inte av folket, hävdas det. Om det nu är så, borde det ju finnas en gigantisk oexploaterad marknad. Så varför i hela världen startar inte någon driftig människa en konservativ dagstidning?

Eriks öden och äventyr

Min gode vän Erik är ute på resande fot i Indien och rapporterar på adressen http://erik.2good.nu. Med tanke på hur roande hans reseskildring från Sydamerika var förra året så kan man se fram emot en underhållande läsning.

Det andra universitetet

Lärdomsstaden Uppsala stoltserar med två stycken universitet. Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Det förstnämnda går i Uppsala vanligen under benämningen Universitetet. Som om det bara funnes ett enda. När jag gjorde förflyttningen från det stora till det lilla universitetet i staden i samband med att jag började doktorera fick jag lära mig av med den ovanan. Åtminstone i fikarummet på jobbet. På SLU kallar man inte Uppsala universitet för Universitetet! Där vet man att det minsann finns två lärdomssäten i staden. Men att Uppsala universitet är mer välkänt bland svenska folket och även utomlands är det ingen tvekan om.

När man är på markvetarkonferens däremot, då är det SLU som är det välkända universitetet. Det var flera gånger som jag pratade med utländska forskare som undrade var jag hade hållit till i Sverige. Och säger man Uppsala helt kort, så associerar dom direkt till SLU. Någon började prata om Agricultural University och någon annan började rabbla upp namnen för honom bekanta forskare som jag kunde associera till SLU. Ser man till det svenska deltagandet på konferensen för ett par veckor sedan så var det en handfull personer från SLU (både från Uppsala och Umeå) medan Universitet däremot lyste med sin frånvaro. Definitivt är det så att när det gäller markvetenskap så är det SLU som är det mest välkända, medan Uppsala universitet är det andra universitetet.

Världsberömda Herräng

När jag kom till konferensen i Santa Cruz i förra veckan frågade den sommarjobbande studenten som skötte incheckningen varifrån i Sverige jag kom. När jag sa att jag hade bott i Uppsala, kommenterade hon att där i närheten hade hon minsann varit på dansläger.
– Herräng kanske… ? undrade jag. Och visst var det så. Herräng Dance Camp är nämligen det största och mest välkända lägret för swingdans (Lindy hop/jitterbug, Boogie Woogie, Balboa, Stepp) i hela världen. Lägret pågår som bäst just nu i den lilla Uppländska orten, där det sannerligen inte bor många själar. Den enda butiken på orten överlever sannolikt tack vare de fyra lägerveckorna varje sommar. Lågstadieskolan på orten är nedläggningshotad, vilket man kan förstå eftersom det knappt bor någon där. Det kan i sin tur bli ett hot mot lägret eftersom skollokalerna är en viktig bas för lägret.

Själv har jag varit där tre gånger tillsammans med Maria och det har alltid varit väldigt roligt. Lägrets största profil är otvivelaktigt Frankie Manning, som fyllde 92 i år och som var en av de bästa och mest inflytelserika dansarna när det begav sig på 30- och 40-talen. Han medverkade bland annat i filmen Hellzapoppin från 1941, som innehåller en oöverträffad danssekvens. Frankie både koreograferade och dansade själv. Länk till dansscenen finns här . Helt otrolig. Frankie är dansaren med hängselbyxor som kommer in ungefär halvvägs i filmen.

Härifrån Knoxvilletrakterna åker det två personer till lägret i år. Jag ska väl inte säga att alla dansare man pratar med här borta känner till lägret. Men Herräng är nog mer välkänt bland swingdansare i Knoxville än bland Uppsalabor i allmänhet skulle jag tro.

Svalka

Det är skönt med lite svalka. Idag har vi haft 27 grader här i Oak Ridge. Detta kombinerat med en rätt låg luftfuktighet och en lätt bris gör att det känns väldigt behagligt. Annat var det i måndags, då vi hade 35 fuktiga, kvalmiga grader och vindstilla. Puh!

Men nu är det som sagt annorlunda. Idag var det riktigt behagligt att ta en springtur på eftermiddageen efter jobbet. Det känns nästan som svensk sommar, faktiskt.

Bilder som bedåra?

Jag har lämnat Santa Cruz och befinner mig nu i Sonora, en liten vildavästernstad, som byggdes upp under guldruschens dagar. Men de senaste två dagarna har jag varit i Yosemite National Park. Där finns det gott om vacker natur och fantastiska vyer! Bilderna här är bara ett litet urval av vad parken har att erbjuda. Och två dagar är alldeles för kort för att hinna se allt som man skulle vilja hinna med.

I morgon bitti bär det av mot Tennessee igen.